Ni som har följt mig, Archie och bloggen länge vet att det framför allt är en sak jag saknar på ridskolan; en härlig gräshage och mer tid för utevistelse. Detta är ju en av anledningarna till att vi står i Yddinge på somrarna, då är deras fina hagar ”lediga” eftersom de som vanligtvis ockupperar dom går på bete.
På ridskolan har vi alltså inget gräs i hagarna och efter mycket regnande blir underlaget allt från ganska till mycket lerigt. Ibland blir det också stora vattenpölar i hagarna. Förra hösten och vintern hade Arch och Birk otur och stod många veckor i lera vilket inte kändes så kul. Dels vill ingen av dom rulla sig (vilket förvisso är skönt för hästägaren men lite trist för hästen) när det är så blött och dels så blev allt ensilage som jag la ut helt förstört. Tack och lov fick ingen av hästarna mugg i alla fall men man (jag) drömde sig ändå ofta bort efter en mer ”behaglig” hage.
Vad jag insåg efter tävlingen i lördags är hur lätt det är att tro att ”alla andra” har det bättre när man själv är missnöjd med något.
Jag tävlade alltså på en mycket stor anläggning med bland annat 4 ridhus där man bedriver naturbruksgymnasium. Det fanns även många hagar och det var här jag gjorde den intressanta observationen; trots att jag alltså befann mig långt ute på landet; i en verklig hästmiljö där man arbetar med och undervisar kring hästar så var deras hagar inte ett dugg bättre än våra i storstan, snarare tvärtom, trots mycket mer tillgång till mark (yta).
De hagar jag såg (tio-talet) var fullständigt täckta av en mycket djup lervälling! Jag skulle faktiskt tveka länge innan jag lät Archie gå i en så dyig hage, det skulle verkligen känna som sista utvägen.
”Lustigt” nog såg jag nyligen ett nytaget foto från ett annat stall ”ute på landet” (i mina trakter, dvs strax utanför Staffanstorp) som också visade exakt samma sak; superlerig hage utan ett grässtrå.
Så detta ska jag tänka tillbaka på då jag gnäller över, i jämförelse med dessa, våra relativt torra hagar. Gräset är inte alltid grönare på andra ställen, det finns oftast inte ens under denna årstid :=).
Apropå mat i lerig hage är ett tips (som du kanske redan vet om) att ha höet/ensilaget i ett badkar utan ”plopp”. Ev regn ligger inte kvar och maten kommer upp en bit från leran.
Tro mig….om JAG hade haft en egen hage eller i vart fall haft något att säga till om hade jag lejt en byggnadssnickare för att både bygga ett litet tak över hagen *SKRATT* och diverse andra finesser för tex matförvaring.
Tyvärr får vi inte ha badkar i hagen och numera inte heller lägga ut foder där.
Förresten hade jag lagt på ett annat underlag som tål vatten bättre också när jag ändå höll på men nu är det som det är….
Du brukar nämna att du någongång lämnar ridhuset på MCR och rider en uteritt, rider du då aldrig så långt att du kommer förbi Adielssons gröna gräshagar? Kolla skicket på dem där det går hästar nästan dygnet runt och nästan året runt. Så ja, gräset är grönare på andra sidan staketet
Hagarna är verkligen tråkiga den här årstiden. Vi har haft tur som har kunnat ha hästarna på vallen fram tills förra helgen. Nu går dom i vinterhagen och det tog inte många dagar innan allt gräs var nerbetat och den blir mer och mer upptrampad 🙁
Vi får väl flytta till england eller nått, där är nog hagarna trevligare!
Natalja / http://latin.bloggagratis.se/
Vi har fortfarande gräs i våra hagar. Sen om man har egen mark så kan man ju planera hur man lägger hagarna. Våra rasthagar ligger på den marken där vi har mycket sandjord. Sen har vi en lutning, grindhålen är leriga men resten av hagarna blir inte det. Att det stället du var och tävlade på har dåliga hagar har jag hört förr och jag tycker att det är mycket dåligt att dom inte gör något åt det. Dom har ju alla möjligheter i världen, dom saknar ju inte maskiner precis.
Hej ”en iaktagare”.
Måste först kommentera ditt vitsiga alias *SKRATT*.
Påminner mig om när jag i mina ungdoms dagar skrev insändare till ”Postis” i Sydsvenskan.
Idag kan jag knappt läsa dessa alster (jag har sparat alla) utan att rodna men liiite rolig var jag allt. Jag brukade ha signaturer i stil med ”en arg tv-tittare”, ”undrande läsare” och ”förundrad elev” och blev lite påmind om detta när jag läste DITT alias :=).
Jodå, Adielssons hagar rider jag ofta förbi och du har helt rätt i att gräset där är relativt grönt. Jag gissar, helt ovenskapligt, att en starkt bidragande faktor till att dessa hagar inte översvämmas beror på att de ligger på BACKAR, dvs de lutar.
De små ”stugorna” som Adielsson har i hagarna skulle jag med glädje kopiera och ha hos oss förresten. Inte för att jag tror att våra hästar skulle använda dom precis men för överskyddande Birgitta skulle det kännas skönt med vetskapen om att hästarna KAN gå in i sitt hus om de VILL :=).
Hej Minstral!
Jag tror som du att man kan påverka en hages skick rätt så mycket om man bara anstränger sig lite (och kanske är villig att investera en liten slant också).
Hej Natalja!
Ja, det vore trevligt att ha olika hagar att skifta mellan som ni.
Tyvärr har vi så få hagar på ridskolan att de måste utnyttjas året runt.
Även om de lutar så rinner vattnet uppifrån och ner ändå. Inte så att de aldrig utsätts för regnvatten. Men tror att även en ridskola, som exempelvis MCR, hade kunnat få lika bra hagar som Adielssons om man hade gjort rätt ifrån början och planerat allt lite bättre.
Du har rätt.
Tyvärr är inte planering och genomförande MCR:s starka sida, det har jag tyckt och retat mig på länge.
Som när vi skulle installera ett bevattningssystem för vår utepaddock….
Sedan det blev klart och än idag, ett par år senare bevattnas endast kanske 60-70% av banan. En stor fyrkant i mitten förblir snustorr för spridarna räcker inte så långt. Personligen tycke JAG att en sådan bevattning är värdelös så vida man inte väljer att rida ”runt runt”. Men det är jag det….