”På förekommen anledning”, dvs eftersom Archie nu får Metacam har vi haft diskussioner i stallet kring doping och hur (om) man kan skydda hästen ifrån att oförskyllt få otillåtna substanser i kroppen.
Jag antar att tex de dopingskandaler som förekom under senaste OS med flera avstängda ryttare har bidragit till att ”gemene ryttare” har börjat få upp ögonen för problemet men jag undrar i mitt stilla sinne om man någonsin kan skydda sig (eller hästen rättare sagt) till 100%?
Redan innan allt dopingsnack har jag i flera år varit sorgligt medveten om att man löper en relativt stor risk för att få hela eller delar av tävlingssäsongen spolierad pga att någon annan häst i stallet blir sjuk och om det då är något smittosamt.
Man kan också, som en av våra grannklubbar har råkat ut för otaliga gånger (och det kan ju undra varför just de drabbats så många gånger) få kvarka i stallet = kan bli flera månaders isolering om det vill sig illa.
Ju större anläggning desto större risk för ovanstående får man väl säga och mot bakgrund av detta så måste jag säga att just vår ridskola varit ovanligt förskonad, ta i trä.
Själv försöker jag att tänka på smittspridningsrisken så gott jag kan när jag är ute på mina många tävlingar.
Jag vidrör aldrig andras hästar, går aldrig in i de stall som eventuellt finns på anläggningen och låter inte Archie nosa på varken andras hästar eller utrustning/släp.
Men 100%-ig ”säkerhet” tror jag aldrig att man kan uppnå, strävar man efter det får man nog flytta ut på en öde ö, köpa ett jättesyrgastält till hästen och aldrig åka därifrån.
För att återgå till hur man kan skydda sig mot doping blev det efter Archies Metacam-intag bestämt att den ponny som också går i hans och Birks hage (mina hästar går ute på förmiddagen, ponnyn på eftermiddagen) måste byta hage. Detta eftersom denna ponny tävlar och kan hamna i en dopingkontroll och eftersom man från ledningens sida gjort bedömningen att Archies hage är en potentiell smitt/dopingkälla.
Jag ska vid tillfälle diskutera frågan närmare med veterinär, dvs hur länge man kan ha anledning att frukta att ens häst ska få doping-substanser i sig från en hage.
Archie är ju varken den första eller sista hästen som blivit behandlad med något dopingutslagsgivande medel genom åren men det är faktiskt först nu frågan har aktualiserats då vi tidigare inte brytt oss om (läs: tänkt på) att hästar kan ”smittas” i hagen.
Vad säger ni? Är det långsökt att ta till dessa försiktighetsåtgärder eller borde man vara ännu noggrannare/ restriktiv?
Inte alls! Bara sunt förnuft. Ser rubrikerna framför mig ”Flickans ponny dopad av Svata Hingsten”. Skämt åsido. Skulle inte vilja utsätta någon för ofrivillig doping.
Vet själv hur rosenrasande jag blev när ridskolans personal placerade medicinerade konvalecenter i min hästs box! När jag påpekade att jag tävlade hånlog de och frågade om jag trodde det togs dopingprov i LA.
Ja, grejen är ju att man aldrig kan VETA när dopingprov tas.
Själv har jag aldrig varit med om det trots mycket idogt tävlande i ca 22 år (både hoppning och dressyr, ffa på regional nivå)men det utesluter ju inte ATT man hade kunnat råka ut för en kontroll.
Och jag hade tyckt att det var URHEMSKT och dödspinsamt även om dopingen hade skett ofrivilligt.
Jag tycker Metacam är bäst när det gäller att undvika oavsiktlig doping/spridning just för att det är flytande. Till skillnad från butta/finadyn som lätt ”blåser” iväg åt fel håll. Ger man dessutom hästen sprutan uppbunden på särskild plats (typ spolbox) blir risken liten att den kladdar på väggar/galler i boxen.
Synd bara att det är så dyrt.
Tyvärr verkar det som att just Metacam är tämligen verkningslöst på Archie. Han är inte ett dugg bättre efter 4 dagar med Metacam.
Även då han fick det i samband med en knäledsinflammation märkte jag ingen som helst effekt.
Har googlat lite på Metacam förresten och flera andra verkar ha gjort samma erfarenhet (= noll effekt).
Domosedan svarar Archie däremot alltför bra på. Vid det första tandläkarbesöket då han fick detta medel i sig höll jag inte på att få med honom hem. Först RANN svetten av honom i stora rännilar trots att det var höst ute och sedan gick hans ben knappt att rubba. Vi fick mer eller mindre BÄRA ut honom från kliniken! Sedan dess får han ”shettis-dos” :=).