Ja, det var rubriken i blogginlägget den 15 oktober och det var en så talande rubrik tycker jag att jag vill återanvända den!
Visst hade det ibland varit bra om livet var svart eller vitt? Och varför är det ibland så orättvist?
Dessa frågor har malt i mitt huvud sedan Archie fick fång!
Tänk om man med 100 %-ig säkerhet kunde veta varför han fick fång? Då hade man ju förhoppningsvis också kunnat garantera att han aldrig skulle få det igen om man bara tog bort orsaken!
Och varför har just MIN välskötta, (för?) omhuldade häst blivit sjuk när andra hästägare kan ha både superfeta och ”felätande” hästar som aldrig drabbas av fång? FUSK!!!!
Jag minns hur naivt jag tänkte då jag köpte min första häst för över 20 år sedan.
Jag kände då en hästägare som i princip bara red på helgerna och då var det upp i sadeln och full galopp från första steget. Ingen som helst kontinuitet eller eftertanke med ridningen och ändå var hästen frisk som en nötkärna.
”Jaaaa” tänkte naiva Birgitta….”Om xx kan ha en häst som är frisk trots att han behandlar den så fel….tänk då hur frisk MIN häst ska vara….jag som kommer att sköta om den efter konstens alla regler”.
Ni förstår….vilket ungdomligt oförstånd som fyllde min skalle!
Jag hade i princip inte haft min dåvarande häst (Menelli) i mer än några dagar då hon fick ett ytte-pytte-litet skavsår av mina nyinköpta strykkappor och av detta sår blev benet så tjockt så jag hade knappast sett dess like varken förr eller senare. Och detta var bara början….
För att göra en lång historia kort så hjälpte inte all världens omvårdnad….Menelli blev utdömd pga strålbenshälta efter inte ens 2 år i min ägo och hade då hunnit vara halt ”tusen” gånger medan xx:s häst så klart levde i många, många år till!
Hej Birgitta!
Pratade med Nina idag som berättade om Archies fång. Jättetrist. Och orättvist =(
Här är allt bra , får återkomma med längre rapport sedan, bebisen behöver matas =). Hur som helst så har jag redan planerat in Globen nästa år och hoppas att du och Nina och Ann också gör det!
Kram från Luleå!
Jenny
Hej Jenny!
Kul att höra ifrån dig och så klart måste vi alla sammanstråla på Globen nästa år.
Ni kanske kan vara hästskötare åt mig och Arch då *SKRATT*?
Har också gjort samma konstaterande som du Birgitta. Varför är det de som sköter sina hästar efter ”konstens alla regler” som drabbas? Själv ska jag för tillfället inte klaga (fick tom en DVD från Agria som gratulerade till min skadefria häst)Men anser att jag haft min beskärda del. Har flera super-hästpedanter i min närhet som hela tiden drabbas av div konstiga åkommor. Man vill gärna tro att man känner efter för mycket men det har aldrig hänt att jag åkt hem från en klinik med obehandlad häst när jag anat att det varit något vajs. Vi får bilda en stödgrupp på nätet. Fast vi har ju redan ”Ryttarfiket”
Det där med att åka ifrån en klinik UTAN att ha behandlat hästen känner jag väl igen så till vida att det aldrig hänt mig (och nästan ingen annan jag känner heller).
Jag förstår att det ibland snackas ”i kulisserna” om varför JAG (dvs någon av mina hästar) behandlats oftare än många av de promenadhästar som jag omges av i mitt hästliv.
För mig beror det INTE på att jag ”rider livet ur hästarna” utan på att jag är mer observant och reagerar fortare/oftare på SMÅ tecken hos hästen.
Jag har mer än en gång tänkt om andras hästar ”den där skulle jag kolla upp DIREKT” medan ägaren själv tycker att livet leker alternativt skyller hästens märkliga gång på ”stelhet” eller något annat som JAG aldrig hade kunnat avfärda lika lättvindigt.
Men har man en promenadhäst som bara rids ”rakt fram” lite lätt och dessutom aldrig synas av andra (tränare, domare osv) så är det lättare att missa små signaler på begynnande hälta osv.
I min värld är det sällan så att en häst ”hoppar på tre ben” vid hälta utan det brukar vara långt subtilare tecken.