Då var ännu ett veterinärbesök avklarat (det tredje hittills och flera väntar) och jag känner en fortsatt tacksamhet över att jag
a) har mycket nära till en ATG-klinik (5 minuters promenadavstånd) varifrån veterinären snabbt kan komma till stallet vid behov
b) har en veterinärvårdsförsäkring som tillåter täta kontroller av hästen utan att man behöver fundera på kostnaden
Jag har som tidigare nämnts en väninna som bor i Luxemburg. Där måste hästägarna betala ALL veterinärvård själva och jag kan ju bara gissa hur många som inte lyfter luren och ringer veterinären annat än i verkligen yttersta nödfall. Skönt att slippa fundera i dom banorna!
Veterinären,Helle som jag fick mycket stort förtroende för med en gång tyckte att Archie åter var mycket bättre än vid föregående besök.
Vi var uppe i vårt ena ridhus och sprang med honom och Archie gasade iväg för fullt. ”Lydig dressyrhäst” hmmmm…..not! Jag fick springa för livet för att hänga med trots av vi bara sprang en kortare sträcka.
Helle var mycket nöjd med att Archie inte fick förstärkt puls efter att vi gått till ridhuset, sprungit där och kommit tillbaka till stallet (hon kollade alla 3 gångerna). Även själva rörelsemönstret och vändningarna såg bättre ut.
Medicineringen som fram tills nu uppgått till en påse butta morgon och kväll ska halveras till en halv påse per gång i stället. Om jag märker en försämring hos Archie ska jag gå tillbaka till den högre dosen igen. Helle förklarade att buttan inte bara hjälper mot smärtan i hovarna, den verkar också inflammationshämmande varför det är bra att fortsätta att ge butta ytterligare ett tag.
Efter att jag berättat om Archies flygturer i ungdomen (han har både hoppat över ridhusdörren och 2 av våra hagar) höll Helle med om att ”boxhage” var ett dåligt alternativ och alltför riskabelt. Skulle vi göra en liten sjukhage i våra padockar utanför stallet och Archie skulle få för sig att flyga över så landar han direkt på asfalt = STORT AJ (och givetvis även enorm skaderisk i övrigt)!
Vi bestämde i stället att Archie om ett par dagar, när vi ser så att den minskade butta-dosen inte försämrar hans tillstånd, ska ledas 5 minuter per gång morgon och kväll och då i ett av våra ridhus (= mjukt underlag).
Detta ska pågå till den 30 december då Helle kommer på nytt besök.
Om allt går som vi hoppas kan jag börja skritta omkring 15 januari och därefter påbörja en igångsättning relativt snabbt (dvs inte skritta i många veckor utan mer sätta igång som efter en hälta). Men tills dess är det långt och mycket kan hända….
Vi diskuterade foder och Helle tyckte att Archie skulle börja äta någon form av kraftfoder när han är HELT återställd men då något fångvänligt sådant (dvs INTE havre). Hon trodde inte att Archie skulle klara sig på enbart hö och tex lucern och betfor men det tänker jag att man får se framöver. Décima åt inget kraftfoder öht de senaste åren hos mig och klarade sig ypperligt.
Förresten påtalade Helle att Archie redan hade gått ner i vikt vilket givetvis är positivt. Jag har valt att inte hårdbanta honom till råga på allt nu under sjukdomen utan han får 9 kg hö + något kilo morötter.
Vad gällde att stå på halm i framtiden (som vi diskuterat här på bloggen bla) så tyckte Helle att Archie visst kunde stå på halm men även detta givetvis när han är helt återställd. Jag får fundera lite på detta själv känner jag för innerst inne så tycker jag att halm är BÄTTRE än spån samtidigt som jag vill minimera allt som kan orsaka fång.
Tja…det var nog allt av intresse som vi pratade om som jag kan dra mig till minnes.
Jag måste åter påpeka hur skönt det känns att ha en veterinär som man känner förtroende för och som man tycker verkar hålla sig till ”modern vetenskap” och vettiga idéer.
Just fång, som vi också har nämnt här på bloggen, är ju en sjukdom med dels ”tusen” olika förlopp men också en oerhörd mängd rekommendationer kring hur man ska behandla.
Efter att ha läst massor och lyssnat på många med egna (lyckade) erfarenheter så tycker jag att Helles anvisningar i sort sätt HELT följer det som (om man skulle mala ner alla råd och forma dom till EN sanning) fungerat bäst.
Just det här att det akuta stadiet av fång är så oerhört viktigt, dvs hur man åtgärdar fången då och att man inte har för bråttom med att röra på hästen.
Jag kan ju bara tacka min lyckliga stjärna att mina evighetsvandringar med en häst som egentligen borde ha hållits i total stillhet inte verkar ha förstört hans hovar.
Å andra sidan får man kanske inbilla sig (önsketänkande???) att Archie förmodligen inte haft så himla ont eftersom han faktiskt traskat på tämligen obehindrat bredvid sin djurplågar-ägare.
Just det ja…kom på en grej till….
Archie ska träffa en till ATG-kliniken knuten hovslagare som ska titta på någon form av skoning för honom som ska underlätta när jag börjar rida .
Om ni har Ridsport så var det om denne hovslagare det stod i förra numret, han skodde enligt ”New Balance”-tekniken tror jag det hette.
Undrar ni något mer får ni fråga, annars kommer jag inte på mer just nu.
Den hovslagaren ska göra sitt mästarebrev för min hovslagare 🙂 (om det nu inte finns fler hovslagare där).
Hemsida till hovslagaren:
http://thomssonshovslageri.se/
Lustigt att du ”hörde av dig” förresten Scilla, jag tänkte på dig för bara någon timme sedan, dvs att jag ville fråga dig om en grej:
Hur länge gav du smärtstillande och vilken sort gav du?
Veterinären sa att han skulle ha det i en vecka (fenylbutta). Medans min hovslagare sa att han inte alls skulle ha något eftersom det bara döljer symtomen och enligt honom inte har någon alls inverkan på själva fången utan får bara hästen att börja röra på sig för tidigt istället för att stå still (han berättade om all forskning de gjort kring detta och där de även obducerat döda fånghästars hovar i olika stadier som var behandlade med fenylbutta). nu hade hovslagaren semester (givetvis) när min fick fång så jag lyssnade på vad veterinären sa och gav hästen butta.
Fast i detta fallet så hade jag lyssnat på veterinären.
Jag skulle inte vilja att min häst hade ont i onödan. Sååå himla mycket kan en häst inte röra sig i en normalstor box att man ska behöva oroa sig att den rör sig för att den är ”bedövad”.
Och butta ÄR ju inflammationshämmande så jag förstår inte varför inte det skulle hjälpa lite i varje fall?
ALLA veterinärer/kliniker som jag läst om på nätet rekommenderar smärtlindring.
Ja, ja…som synes ÄNNU ett exempel på att man får olika svar beroende på vem man frågar!
Just det du sa om att Butta (eller Finadyne eller Metacam) inte bara lindrar hästens smärta utan är inflammationshämmande (det är ju oftast därför man använder dessa preparat) och faktiskt även hjälper sjukdomen i sig verkar vara ngt som en del inte fattat. Ju snabbare man sätter i detta ju mindre är risken att inflammationen i kötthoven ska bli så kraftig att den börjar brytas ned – dvs att strukturerna som håller hovbenet på plats släpper. Jag tror att min häst fick sånt snabbt förlopp utan men berodde på att han från dag 1 fick Finadyne. Jag gick ju kortare sträckor (till sjukhage) redan i början och arbetade ju hästen helt som vanligt två månader efter utbrottet och fick inga restriktioner om underlag vilket gjorde att jag (av okunnighet) endast var utomhus på raka spår (av andra orsaker) och det gick ju bra ändå… Så bra som du sköter honom kommer det knappast bli några problem, gäller bara att det inte kommer tillbaka.
Kloka synpunkter som vanligt Ann och vi får bara hoppas att Arch klarar sig lika bra som din häst gjorde!
Precis när jag skrev mitt inlägg så kom det igen! Någon som hävdar att antiinflammatoriskt bara lindrar smärtan. Fång är ju en sjukdom i hela kroppen, MEN den leder till att hästen får en inflammation i hovarna som eftersom hoven är helt inkapslad så blir det illa: inflammationen gör att mjukdelarna i hoven sväller, och finns det ingen plats för svullnaden att ta vägen så dör vävnaden. Den antinflammatoriska medicinen dämpar inflammationen och därmed svullnaden. Medicinen hjålper inte GRUNDORSAKEN till varför hästen fått en rubbning i mag- och tarmkanalen som gett fång, men den hjälper mot själva fång-symptomen (och då menar jag inte bara smärtan). Givetvis är ju medicinen i sig också en risk att rubba mag- och tarmkanalen igen, men samtidigt är det så viktigt att minska svullnaden i hoven.
Jag är ingen veterinär men har flera veterinär-vänner och har efter min hästs sjukdom diskuterat mkt med dem. Det finns ju lika många åsikter som veterinärer och hovslagare, men att jag inte finner alledning att betvivla just den betydelse är ju för att den defakto ÄR inflammationshämmande.
Nu kommer jag inte ihåg allt han sa för varje gång man frågar om något så får man typ en timmes utläggning och uppskissande på block el dylikt. Han kallas för proffesorn av våra veterinärer här omkring och det är görs inte på lösa grunder kan jag lova.
Jag hade aldrig litat på denna hovslagare om jag inte efter 15 års erfarenhet av honom vetat att han faktiskt har otroligt mycket kunskap och erfarenhet som är byggda på just forskning och utbildning inom hovvård.
Så jag kommer inte att ge butta om någon häst får fång igen. Jag väljer att följa hans råd just efter alla års erfarenhet jag har med honom. Jag har sett han behandla andra hästar så jag vet att han aldrig skulle ge ett råd som han bara tar ur luften.
Svar till Ann och Scilla:
Jag kan inte finna något konstigt i ditt resonemang Ann och skulle verkligen önska att Scilla tog ditt inlägg och visade det för sin hovslagare och bad honom att förklara vad han egentligen menar?
Kanske menar han att man inte ska ge antiinflammatoriskt när man börjar ”röra” på hästen (skritta) och i så fall är han helt överens med tex ”min” veterinär men om han tycker att man inte ska ge antiinflammatoriskt öht så låter det mycket märkligt och I STRID mot vedertagna aktuella rön?!?!?!
Nej jag vet att han menar även i början.
Kanske ska jag ta med mig en diktafon så jag kan spela in hans samtal 🙂
Vedetagna aktuella rön kan vara inne en dag och lika ute nästa dag. Det han berättade för mig var det han själv observerat med egna ögon och med alla de års erfarenhet han har.
Så när han gav mig råd så sa han i början på samtalet att detta är vad jag själv har för erfarenhet att det blir bäst resultat om man låter det ta tid.
Ni må tycka jag är galen som litar på denna man men jag ser ju irl hur duktig han är. Jag tror inte han hade kommit så långt i sin karriär om han inte var duktig på det han gör.
Hej igen Scilla!
Kanske kan det även vid fång vara så att ”många vägar bär till Rom” dvs att man kan få SAMMA resultat med olika metoder men att det då kan ta olika lång tid (jag bara spekulerar)?
JAG är till 100 % intresserad av att:
a) hästen har så lite smärtor som möjligt under sin sjukdom
b) hästen återgår till arbete så fort detta är möjligt
Att jag tycker det jag tycker beror ju mycket på att jag har en UNG tävlingshäst som dessutom står i ett stall som inte tillhör mig. Jag jobbar också heltid och bor inte vid stallet och kan inte hur mycket som helst styra varken min tid hela dygnet eller hur saker och ting ska skötas i stallet.
Hade jag, för att ta ett ytterlighetsexempel, haft en 20 år gammal ponny som i princip aldrig reds, hade jag haft eget stall och jobbat i detta stallet eller varit ”hemmafru” hade jag kanske inte haft samma brådska med igångsättningen.
Kanske din hovslagares mycket längre viloperiods-rekommendation BEHÖVS om man inte ska smärtlindra hästen?
För visst läker TIDEN de flesta sår men frågan är hur ont man har under tiden och hur lång läk-TIDEN blir?
Man får ju dock inte glömma om du döljer en smärta med smärtstillande så kan du ju även förstöra för framtiden genom att hästen kanske utsätter den svagare kroppsdelen som behöver vila med arbete innan den egentligen är redo för det.
Det är ju i rörelse som hästen har mest ont vid fång och genom att ha den stilla i en box så rör den ju inte på sig.
Jag har ju själv haft en fin unghäst på boxvila i nästan 5 månader så jag vet hur frusterande det är trots att vi har egen gård (jobbar heltid 3,5 mil från gården så jag har det inte bättre än dig på så sätt). Men jag har ändå valt att skynda långsamt med honom för jag vill vara 100 % säker på att han är redo för arbete. jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag satt igång honom för tidigt och på så sätt förstört hans framtid.
Så jag är en ”better safe than sorry person”. 5 veckor hit eller dit i min värld är inte mycket tid.
Hej IGEN Scilla (vad kul att vi har ett så stort ”meningsutbyte” på min blogg så att det inte bara blir jag som skriver och ingen som tycker något):
Visst döljer man smärta (iaf till en viss del- jag tror ALDRIG att butta kan ta bort ”riktig” smärta HELT)med smärtstillande och det är just därför som jag inte ska börja rida (skritta) på Archie förrän han gått utan butta i…..ja, från den 20 december till ca 15 januari, dvs nästan 1 månad.Givetvis får jag INTE börja skritta om någon försämring uppstår under tiden och det lär man märka på en så låg dos som 1 butta-påse/ dag.
Att LEDA en häst 10 minuter (2 x 5 minuter) per dag på mjukt ridhusunderlag efter 4 veckors boxvila tror jag inte är värre än att ha den i en boxhage utomhus (som många som fått en fånghäst väljer att göra), en häst kan ju faktiskt snurra runt tämligen ”bra” även på den lilla ytan ffa om den är ute där saker kan skrämma den osv.
Menar du på fullt allvar att din häst hade boxvila i 5 månader????
HUR gick det?
Archie vill redan nu rusa ut ur boxen så fort dörren öppnas och jag själv är jätterädd för kolik efter så långt stillastående.
Om hästen haft boxvila i fem månader så måste man väl ha sett påverkan på hovbenet? Om inte finner jag det faktisk vara »more sorry than safe« vad gäller hästens välbefinnande. Att ha en unghäst på boxvila så lång tid vill man ju i allra möjligaste mån undvika. Jag har haft en 4-åring med allvarlig fraktur och även då försökte den medicinska expertisen förkorta perioden av boxvila så mkt det någonsin gick då det så lätt kan leda till andra problem, både psykiska och fysiska.
Ja, man får inte glömma den PSYKISKA biten!
Vi har en häst i stallet som har haft mer eller mindre boxvila i över ett halvår. Den VERKAR ha tagit detta mycket bra (detta är en ”äldre” häst, 15 år gammal).
Jag har redan märkt förändringar hos Archie, berättar mer om detta i inlägg imorgon.
Jodå jag hade honom i fem månader på boxvila men det var inte fång denna häst hade (var kanske lite otydlig där) Han hade kotsenbensfrakturer på bägge bak. Han fick stå i boxhage en månad efter boxvilan men det var värre än att ha honom i box för där lekte han rodeo så fort något hände utanför.
Själva boxvilan gick bra och den enda olat han la till med var att skrapa sönder boxskyltar. Han blev inte apatisk eller så. Men jag såg till att han alltid hade sällskap av någon häst som fick ställa upp som sällskapsdam (är glad att jag har flera hästar) och jag tror att det underlättade en hel del.
Sedan får man ju inte glömma att bara för att den har boxvila betyder det inte att man kan aktivera hästen ändå. Jag tränade kommandon på honom att tex flytta en hov i taget backa de steg jag begärde. Fick honom att använda huvudet mer än kroppen s.a.s. Masserade honom mycket och borstade och gjorde hon snygg varje dag. Lade faktiskt ner mer tid på honom än de som jag red.
Ja, som du redan har läst så är även jag livrädd för ”rodeo” om jag skulle ha Archie i någon av paddockarna utanför stallet, där är för mycket ljud (trafik ffa) som kan skrämma upp en redan laddad häst. Synd…men vad ska man göra?
Décima; som hade en helt annan personlighet kunde ju gå i en sjukhage i 8 veckor långt bort från ALLA hästar utan att bry sig det minsta men då Archie fick gå i samma hage MED en kompis tyckte han att avståndet till de andra hagarna tarvade en flygtur över grinden….Killar….(den andra hästen stannade dock kvar i hagen…)
Vad gäller omsorg vid boxvila är jag helt på din linje. Jag pysslar också jättemycket och är 100 % övertygad om att psykiskt välbefinnande påverkar en varelses tillfrisknande, vålmående osv OERHÖRT!