En av mina ryttarvänner undrade häromdagen vad man har en hästskötare till och hur man skaffar en dylik:=)!
Jag har under merparten av mitt hästägande valt att INTE ha hästskötare då jag är i stallet 2 ggr/ dag årets alla dagar i princip.
Jag har för det mesta, framför allt då jag var singel och bodde i ett hyreshus granne med stallet tyckt mig ha tiden att pyssla mycket med min häst själv och har väl också ett hyfsat stort kontrollbehov som gör det lite svårare att lita på att andra gör som jag vill, typ…
Den första skötaren jag skaffade, Lina började hjälpa mig med Décima när jag hade ägt henne i flera år och eftersom detta föll väl ut har jag sedan fortsatt att låta något barn/ ungdom hjälpa till eftersom jag ville att Archie skulle ha/få mer stimulans än vad jag tyckte att jag ville prioritera i mitt liv. Jag är ju numera gift och bor i eget hus i en annan kommun så det är inte lika smidigt att ”kvista över” till stallet precis när andan faller på.
Archie har alltid varit oerhört ren och lättskött så det är inte själva ”tvagningen” som sådan jag varit ute efter utan att skötarna ska stå och pyssla med honom eftersom han bara går i hagen halva dagarna.
Det här med skötare har fallit lite olika väl ut: Lina har som sagt hängt med i flera år nu (minst 4, kanske fler). Hon är idag 17 år.
En flicka (då ca 14 år) ombads att sluta av mig eftersom hon bröt mot mina regler flera gånger och tappade intresset totalt.
En annan flicka (då 15 år) slutade sköta då hon tröttnade på hästar i allmänhet och inte ville komma till stallet mer.
Den sista (18 år) ombads också sluta eftersom jag aldrig visste när/ om hon skulle dyka upp = jag fick ändå göra allt själv eftersom jag inte litade på att hon skulle dyka upp på de dagar hon lovat.
Så summa summarum: av 4 skötare har jag kvar den som kom först :=).
När det handlar om barn och ungdomar tror jag att man MÅSTE inse att deras intresse kan vara av mycket övergående karaktär och man kan INTE bli beroende av deras hjälp. ”Så länge det går så går det” ungefär. Eller…så har JAG resonerat i alla fall.
Mina skötare har INTE fått rida annat än i undantagsfall vilket dels beror på att JAG vill och kan rida själv så ofta det behövs dels på att i vart fall Archie varit för ung för att släppa ut en ensam ungdom på. De gånger skötarna ridit på honom har jag ridit på hans hagkompis Birk och ”kollat läget” (det har alltid gått superbra).
I vårt stall ser jag TYDLIGT tendensen att barn/ ungdomar inte har den ”geist” som JAG och mina gelikar hade för över 20 år sedan. Idag vill ungdomarna knappt RIDA utan har mer stallet som en samlingspunkt/ungdomsgård där de SITTER och snackar skit, lyssnar på musik, sms:ar osv.
Nu förstår jag vad gamlingarna menar med uttycket ”annat var det när JAG var ung……” DÅ var man glad om man fick borsta svansen på en lektionshäst eller skritta en dito som var halt.
Samtidigt får man inte glömma att det idag finns långt fler ”lockelser” för ungdomar än på stenåldern då jag började sköta lektionshästar, vi hade varken internet, mobiler eller mp3-spelare!
Andras tankar kring skötare: http://www.ryttarfiket.se/viewtopic.php?f=3&t=752
Själv undrar jag om det här med ”dagens skötare” kan knytas till förra veckans reflektioner kring ökad egoism/egocentrering i samhället? VAR det bättre förr EGENTLIGEN eller är det sundare att ungdomar idag inte lever i stallet och för att borsta en hästsvans 7 dagar i veckan?
Hihi jag är bäst 😉
Räknades inte jag som hästskötare till Heron, fast det var ju 16år sedan så du minns kanske mig knappt;) //Petra
Oj, PINSAMT!!!!! Nu skäms jag verkligen!!!! Sà klart räknas bàde du och den andra Petra (jag har alltsà haft TVÀ hästskötare som bàda hette Petra även om det var väldigt mànga àr sedan.
Jag kan faktiskt bara skylla pà att jag utelämnat er bàda pà att ni var MER än skötare, ni var liksom ALLTID i stallet och hade inte ”fasta dagar” som de skötare efter er haft.
Egentligen borde ni haft ett SÄRSKILT OMNÄMNANDE för när jag tänker efter hur mycket ni gjorde och ställde upp pà (den andra Petra envisas än idag med att tjata om när jag ”tvingade” henne att hjälpa till med att jaga pà Heron när jag skulle tömköra trots att hon spydde som en gris pga maginfluensa *SKRATT*) sà inser jag vilken TUR jag hade (och vi hade JÄKLIGT kul!!!).