Jag har i många år skrutit om att jag alltid har en sådan oerhörd tur med vädret.
Vart jag än åker på semester så strålar solen och även hemma i Skåne brukar vädergudarna vara med mig.
Jag kan inte räkna all de gånger det börjat spöregna klockan 12.05- Arch och Birk går in från hagen 12.00!
Så om ni som bor i mina trakter tycker att ni de senaste veckorna har haft trist väder och om detta dessutom fortsätter yterligare ett tag till så får ni skylla på mig!
Det känns onekligen MYCKET lättare att hålla Archie inne i boxen när regnet piskar utanför och så har det varit de flesta dagarna sedan han blev sjuk. Jag tror absolut att det är vädergudarna som vill hjälpa mig….eller hur :=)?
Eftersom maken och jag snart åker till Gran Canaria kommer min väder-teori att sättas på ytterligare ett stort prov eftersom jag sett att vädret där den senaste tiden inte varit så soligt och varmt precis (snarare molnigt och kring + 19 grader). Jag förväntar mig SOL och minst 22-24 grader och lovar på heder och samvete att avge en sanningsenlig rapport efter hemkomsten huruvida vädrets makter varit med mig eller ej.
Vad gäller den andra delen av dagens rubrik så publicerade jag i söndagens blogg några bilder på min guldgosse och kommenterade att han nog skulle bli snickare när han blir stor.
Nu verkar det som att Archie även har provat på glasmästrar-yrket, dock med tämligen uselt resultat.
I måndags morse när vi låste upp stallet såg jag något ligga i Archies box och jag trodde först att det var plastfickan som hans namnuppgifter sitter i. Tyvärr var det inte en plastficka som skymtade i spånet utan mycket vassa delar av de plexiglasskivor som utgör Archies fönster. Archie har alltså på något vis lyckats trycka ut de dubbla rutorna och en del av den hårda plasten låg i bitar i boxen.En himla tur att han inte skurit sig på de trasiga skivorna för de avbrutna bitarna var verkligen vassa.
Nya plexiglasskivor monterades på samma dag och silikon sattes runt karmen. Vi fick stränga order om att silikonet behövde torka i minst 24 timmar och för att Archie inte skulle pilla vidare på sitt verk spände jag 3 longeringslinor över den långsida av boxen där fönstret sitter.
Jag trodde (fruktade) att Arch på något vis skulle komma på hur man kan slita även linorna i bitar men otroligt nog så var de tämligen intakta när jag kom nästa dag (tisdag).
Igår, onsdag, hittade jag inget trasigt I boxen, däremot låg en fullständigt söndertuggad fleece-linda som Archie har lyckats nå från sin box (den har legat på en täckehängare utanför) på marken utanför boxen.
Och idag, torsdag, suck, suck, suck…..hittade jag en låååååång silikonremsa i Archies box. Det visade sig att Archie lyckats dra av delar av det silikon som hans ruta preparerats med, silikonet har inte lyckats stelna i det kalla väder vi har nu.
Rutan är tack och lov intakt men nu måste vi sätta för den med någon konstruktion (metallgaller tänker jag- allt i trä är MUMS för Archie) så att inte fler ”olyckor” inträffar.
Ja, vad ska man säga….
En del av mig är lite ”glad” (missförstå mig rätt) åt att mitt lilla djur är fullt av ”livsglädje” (han vill rusa ut ur boxen så fort man gläntar på dörren) och har energi att fundera ut nya sätt att roa sig under boxvilan eftersom jag sett hur hästar också kan reagera på motsatt vis; bli helt apatiska och håglösa men samtidigt vill jag ju varken att Archie ska bli tex krubbitare (steget är kanske inte såååå långt när man biter i trä om man är uttråkad) eller SKADA sig.
Det är nästan så att man bävar för nya påhitt varje morgon då man kommer till stallet….
jag fick sån känsla av att jag ville säga högt: Meeen Aaaaaaarchie! i en såndär dryg ton man använder varje gång han gör något nytt knasigt 😛
Ja, vad TROR du att jag säger :=)?!?!?!
Ajaj att ha fönster utan galler. Tur att ingen skada på pållen. Kan du inte bara spika upp ett par plankor som skydd så länge om det tar tid innan galler på plats?
Du får väl lära honom små tricks under vilan så han får använda huvudet i alla fall.
Jag har haft samma box i över 10 år och faktiskt ALDRIG reagerat över att denna box är den ENDA som HAR galler för fönsterna. Vet ej varför det är så, kanske stod någon annan klåfingrig häst där innan? OBS! Vi har inte glas i de andra fönsterna heller, alla rutor är av plast. Om du tittat på mittenbilden i inlägget ”halsspäcket ville inte vara med på bild” så ser du gallret bakom Archie.
Så TROTS galler har Archie lyckats trycka in sitt lilla ansikte MELLAN spjälorna och bearbeta karmen så att rutan lossnat. Till hans försvar får jag väl säga att en del i vårt stall är av murket trä (gammal byggnad) så han har inte behövt anstränga sig såååå himla mycket.
Jag har bett vår vaktmästare att sätta på någon form av METALL-skydd för TRÄ är som sagt MUMS och kommer bara att locka dit honom ännu mer.
”Lära honom små tricks”- ja, det vore ju inte så dumt :=). Kanske kan vi ha små shower därefter där gossen kan uppträda? Han älskar ju uppenbarligen ”folkets jubel” och skulle säkert uppskatta att få framträda i strålkastarskenet :=).
Jag kanske kan börja med att lära honom att STEGRA på kommando :=)? Då lär han ju avlasta frambenen i alla fall!
Tänk vad förvånad veterinären ska bli över rekordsnabbt tillfrisknande. Jag behöver ju då inte berätta att han stått i upprätt position hur länge som helst :=)!
Aha, förstod inte att det redan fanns galler. Skönt med en vaktmästare man kan be om saker.
Ang tricks finns det rätt enkla och lite roliga saker de snabbt kan lära sig. Tex går det för den godissugne fort att lära sig nicka (och ev också skaka) på huvudet. Du kan därefter låta hästen nicka hålla med om alla möjliga saker du berättar för andra. Rätt kul.
Ha ha…detta fick mig att minnas något som utspelade sig för många herrans år sedan i vårt stall.
Vår dåvarande ridskolechef Jana Wannius hade en hopphäst som hette (eller kallades) BOBBY och Bobby sköttes av en lustig liten kille som hette Boris.
Boris hade på något sätt kommit på att om man petade Bobby i örat lite lätt så ruskade Bobby på huvudet ungefär som att han svarade ”NEJ”.
Boris kunde då stå med Bobby på stallgången och fråga då man kom gående:
”Bobby….tycker du att Birgitta är snäll” och så petade han diskret Bobby i örat varpå Bobby nickade ”NEJ”.
Jättekul tyckte vi på den tiden (jag var i 20-års åldern och lika lättroad som nu).
Angående vår vaktmästare är han van vid Archies olika upptåg (det var han som fick förstärka den ena hagen på olika vis efter att Archie hade hopptränat över den) och han är en riktig klippa när det gäller att komma på olika lösningar för den påhittige gossen.
Haha jag kan LÄTT försöka lära Archie något roligt tricks ^^
Zvante är ju en mästare på att lära sig nya saker, tar 5 min och sen kan han det! Hade faktiskt varit intressant att se vad man kan lära en häst sådär i vardags, alltså inte sånt som cirkusmänniskor och sådanna lär sina hästar.
Jaaa du Lina…snart har du chansen att prova om Archie är lika lättlärd som din hund Zvante!
Ser fram emot en uppvisning av yppersta klass då jag återvänder från semestern!
Kunde du lära honom att ”dansa” som en hund (snurra runt sig själv) vore jag mycket imponerad :=)!
Min häst Emma flyttar sig på kommando sidledes mot mig (när jag står på hennes vänstra sida) i en liten framdelsvändning tills jag säger stopp. Detta är otroligt användbart vid uppsittning från stol etc, då hästen gärna vill gå BORT från föremålet man sitter upp från annars. Ett trick som rekommenderas! Tidigare kom hon också när man ropade hennes namn, men sen skaffade jag en hund som heter Ebba och efter att Emma kommit traskande otal gånger när jag tränade inkallning med hunden (trädgården ligger precis bredvid hagen) så tröttnade hon och är nu mer selektiv med vilka gånger hon kommer eller inte kommer på inkallning.
Att lära Archie trick som innebär SIDLEDS-förflyttning vore onekligen MKT bra med tanke på de svårigheter vi haft med skänkelvikningarna.
Tänk om jag lyckas lära honom skänkelvikning för RÖSTKOMMANDO :=)!
Varje gång vi ska göra en skänkelvikning på tävling så börjar jag typ att HARKLA mig och vips så hoppar hästen åt sidan :=)!