Nu var det ett tag sedan som det tidigare stående veckoinslaget ”Veckan-som-har-gått”-inlägget publicerades- helt enkelt för att veckorna efter Archies fång varit så bedrövliga och händelsefattiga att jag inte haft något att rapportera om direkt.
Nu börjar jag dock verkligen skönja ett ljus i tunneln och hoppas att jag inte retar några gudar genom att hävda att Archie verkar till synes helt återställd.
Vi slutade ju att ge honom fenylbutazonet för över en vecka sedan och märkte ingen försämring av hans tillstånd i och med detta, tvärtom.
Sedan jag kom hem från Gran Canaria har jag, känns det som i alla fall, mer eller mindre levt i stallet och jag frågade faktiskt stallchefen om det inte var läge för mig att ta dit en tältsäng snart.
Jag har varit i stallet 3 gånger om dagen och skulle ljuga om jag påstod annat än att det är lite slitigt. Bara på bilkörningen går det 1½ timme om dagen så medan normala människor har firat jul i godan ro och med att slappa så har jag knappt hunnit hem förrän det har varit dags att köra igen.
Men eftersom jag märkte en klar förbättring av Archies sinnestämning av att jag är hos honom så ofta så offrar jag gärna både tid, bensin och minskad tid i soffan.
Trägnagandet verkar ha upphört och det har ju verkligen stört mig mer och mer ju längre tiden fortskridit och ju mer demolerad boxen blivit.
Vad gäller Archies ”motion” så är vi numera uppe i hela 15 minuters skritt om dagen, uppdelat på 3 pass då alltså (5 x3). Ni anar inte hur fort 5 minuter går! Jag tycker knappt att vi hinner gå in i ridhuset förrän vi måste gå ut igen.
Vid något tillfälle då gossen varit laddad har han sprungit några varv i linan och jag ser inte minsta spår av stelhelt eller till och med hälta. Jätteskönt!
Några dagar har det varit tö-väder och jag har då kunnat släppa Archie i en liten paddock utanför stallet. För mig har det inte varit speciellt kul att stå vakt i ½-1 timme men som jag redan nämnt tidigare så vågar jag inte lämna Archie ens för en minut. Staketet är mycket lågt och han skulle med lätthet hoppa över, framför allt nu när han verkar extra bunden vid mig och hela tiden har koll på var jag är.
Tyvärr fick vi minusgrader för några dagar sedan och då var det adjöss med paddocken. Medan den var superlerig och fylld med iskallt vatten och gegga så tror jag den var helt underbar för Archies hovar att doppa sig i men fruset underlag är än så länge big no-no.
Jag har förstått att det är viktigt att ständigt kolla en fång-hästs hovstatus, som nu när vi går på våra promenader tex för att kolla hur ”ansträngning” påverkar hovarna. Blir de varmare? Kan man känna någon puls?
Jag vill påstå att Archie för närvarande har Sverigs mest kända hovar, ja inte kända i som berömda utan ”kända PÅ”. Jag pillar så mycket på hans hovar att han har börjat dra undan dom när jag kommer farande med mina händer.
Tack och lov har hovarna i alla fall kännts mycket svala/kalla hela tiden och oavsett rörelse.
Som jag redan nämnt väntar jag nu med spänning på veterinärens besök imorgon och på fortsatta direktiv. Vill också gärna få påsatt nya skor på Archie även om de han har sitter som berget. Men det har ändå hunnit gå 8 veckor sedan förra skoningen och kommer att hinna gå 10 innan de nya skorna är på plats och jag brukar sko honom var 7:e vecka.
Om jag ska orda något om något annat än hästen så har ledigheten ägnats åt lite målning hemma.
Och till er som retar sig på mina tvärsäkra och provocerande utspel ger jag följande karamell att suga på:
Tapet-bårder borde förbjudas!!!!
Eller så skulle man, om man vill sätta upp en dylik, tvingas att underteckna ett kontrakt där man förbinder sig att avlägsna detta fastlimmade elände den dagen då en ny hyresgäst/husköpare önskar detta.
Då jag och maken köpte vårt hus för snart 6 år sedan var ALLA rummen täckta med bårder och vi hade ett helvete med att skrapa loss dom. Vi var helt utmattade och då vi kom till det rum som min mans dotter skulle ha (hon var då 7 år gammal) tyckte vi att hennes bårder kunde sitta kvar då de föreställde tämligen söta nallar.
Nu är dottern snart 13 år gammal och har för länge sedan passerat stadiet då hon tycker att ljusblå nallar är fina och vi har ju alltid delat åsikten så nu under julen tog vi tag (bokstavligen) i björnungarna.
Efter timmar av slit och med värkande fingrar dristar jag mig således till att utfärda ett bård-förbud om jag någon gång får någotning att säga till om i saken och jag vet att i alla fall maken håller med!
Borsett från detta har veckan varit lugn:=)!
Jag tycker att bårder är fint! Har det i alla rum med tapet, iofs inga nallar men väl blommor och blad :). Har man inte så mycket tavlor å sånt på väggarna gör bårderna ännu mer ”nytta”.
Fast det är ju lättare att tycka om något man valt själv *hehe*.
Onekligen underlättar det om man själv valt motiv och färg på eventuella bårder.
I vårt sovrum, som VI målat ljusgult, fanns det tex GRÖNA bårder, inte så matchande precis :=).
Ej heller hade maken och jag velat ha ljusblå nallar :=).
Börjar med önska er God fortsättning 🙂
Och shit vad här var mycket och läsa.. 🙂
Har inte varit här inne på evigheter känns det som…
Har ju varit utan internet nu när vi flyttat och innan man kommit i ordning..
Väldigt tråkigt och läsa att Archie varit så dålig, men skönt att han är på bättringsvägar.
Önskar er all lycka som går..
Ska bruka allvar att komma in och hälsa på er nu när allt är lugnt igen.. Nu är man ju hästskötare på nytt 🙂 Riktigt kul och vara tillbaka i hästlivet igen..
Hej Petra min gamla hästskötare :=)!
Du får berätta mer om vart du flyttat och hur du blivit hästskötare på nytt. Det låter spännande!
Berättar så gärna så 🙂
Vi har flyttat till en liten håla som heter Värmö, ligger mellan Eslöv och Landskrona sett..
Gården vi flyttat till finns 2 st hästar.. En inhyrd och en som dom gamla ägarna till gården äger.
Så jag sköter fodring,mockning och in och utsläpp till början med..
Dom har sagt jag får rida hur mycket jag vill, men tar det gärna lugnt på den fronten änsålänge.. Är ju en del år sen nu :-)… Men vad är det dom säger? Är aldrig för sent att lära en gammal hund att sitta 🙂
Dock väldigt trevligt och vara i hästlivet igen..
En egen hästgård! Det låter mycket trevligt *AVUND*!
Maken och jag letar hästgård sedan något år och med varierande intensitet. Men eftersom vi helst vill bo i närheten av Malmö och dessutom inte har typ 5 miljoner till vårt förfogande så är det mer eller mindre hopplöst :=(.
Kan tänka mig att priserna är otänkbara så fort det ligger nära någon stad.. Nu bor vi ju på landet så här är det genast mycket billigare,,,
Har du vägarna förbi oss i sommar när ni är igång igen får ni köra inom 🙂
Men vi ses innan dess..
Jag ska bruka allvar..
Ha det bra sålänge och lycka till med Archie.
Det är bara att titta förbi MCR när du har vägarna förbi!
Vet inte om ni provat men ett tips är att först blöta bården ordentligt den ska vara genomsur och sedan tar ni plastfolie och tejpar over den. Låt denna sitta i någon timme sedan så är det bara att dra loss bården.
Håller med f.ö. att bårdar är urfula tyckte inte ens om dem när det var mordernt.
Synd att vi inte kände till det tipset innan vi slet itu våra fingrar och händer :=(.
Jag sa till min man att det säkert finns något smart sätt att ta bort den förbannade bården men vi visste inget annat.
Nu är alla bårderna i huset borta så förhoppningsvis slipper vi eländet framöver såvida vi inte springer på en underbar hästgård MED ”hundra” bårder i boningshuset :=).