Igår eftermiddag fick jag det efterlängtade beskedet från Archies veterinär: han är friskförklarad!!!!!
Förvisso har jag allt sedan återkomsten från Gran Canaria för 10 dagar sedan tyckt att han varit superfräsch (och stallchefen som passade honom under min semester tyckte att han var lika fin medan jag var bortrest) men jag har ju ändå varit rädd för att detta bara varit ett önsketänkande.
Men nej, veterinären tyckte som sagt att Archie såg otroligt fin ut och hon verkade lika glad som jag och faktiskt även lite förvånad.
Under vårt samtal kröp det fram att hon inte varit fullt lika positiv som hon gav sken av vid vårt första besök, dels för att hon tyckte att Archie verkat ha så ont och dels för att prognosen, enligt hennes erfarenhet, är sämre för stora hästar än ponnys (mer kroppsvikt i förhållande till hovarnas storlek var bla HENNES teori kring detta).
Fortsatta direktiv är att jag ska utöka skritt-passen (ej uppsuttet) till ca 20 minuter åt gången, 2 gånger om dagen i 10 dagar.
Därefter har Archie varit utan medicin i 3 veckor och kan börja sättas igång försiktigt.
Jag berättade om min plan med igångsättning genom tömkörning, inte för att jag är rädd för att ramla av (Archie var ganska laddad när hon såg honom igår) utan för att det helt enkelt blir mindre belastning för hans framben om ingen sitter på. Veterinären tyckte att detta var en god idé liksom att sko honom av ATG-klinikens hovslagare med någon form av fångbeslag som underlättar igångsättningen.
Vad gäller foder och strö vidhöll hon att jag kan skifta över Archie till halm igen nu när hovarna är smärtfria men jag väntar ett tag med det och funderar några varv till.
Ensilage/hösilage kunde han äta om det inte var för blött men samtidigt så tycker vi båda att det är bättre att han äter hö som han ratar framför ensilage. Ensilaget slukar han fort och står sedan utan mat (=sysselsättning) medan höt varar längre.
Och eftersom han inte får bli tjock igen kan jag inte ösa på med fri tillgång, då skulle det stora ensilagemängden som Archie KAN äta innan han blir mätt kunna slå ut magen igen.
Jag får se om jag tycker att Archie behöver någon form av kraftfoder men annars är planen att hålla sig till lucern, morötter och hö, dvs som nu.
Hagvistelse måste vänta yterligare tid eftersom det är fruset och därför stenhårt i marken just nu så jag hoppas verkligen på töväder omgående även om jag tyvärr misstänker att det lär dröja.
Jag kan bara föreställa mig vilka glädjescener som kommer att utbryta då Archie förenas med den lille. Han kommer säkert att valla honom hur länge som helst (tack och lov gör han detta i skritt), torka munnen på hans bakdel och trycka in huvudet mellan Birks bakben. Vad det stackars djuret får utstå….
Skämt å sido men Lena, Birks ägare, tyckte faktiskt att det verkade som att Birk saknade sin plågoande, i alla fall nu när det har gått så lång tid som de varit åtskilda. I början var han sitt vanliga lugna, tysta jag men nu hade han vid något tillfälle gnäggat ganska hjärtskärande när han släpptes ut i hagen, något vi aldrig hört förut.
Veterinären tyckte att Archie hade bantat ner sig bra och att han fortfarande är mycket snygg och jag kan inte annat än hålla med.
Däremot höll jag inte med om att han är såååå väluppfostrad just nu, jag som är van vid att mina hästar ”marscherar i takt” tycker att han har blivit med mina mått mätt tämligen odräglig men har samtidigt full förståelse för den rastlöshet som Archie aldrig visar under normala omständigheter. Jag är inte van vid skrapande på stallgången, taktande, bitande i longeringslinan osv men tror absolut att detta är mycket övergående.
Ett bättre sätt att börja det nya året kunde jag hur som helst inte önska mig och det är bara hoppas att denna dyrköpta läxa varar för livet och utan upprepning!
Grattis. Gud vad glad jag blir för er skull =). Den kännslan man får när veterinären säger dem orden går inte att beskriva man blir så lycklig o svävar på moln… //Corre
Det är ju underbart skönt och var väl ungefär det förlopp JAG trodde på eftersom jag varit med om samma. Skillnaden var dock att jag röntgade min häst en gång till för att försäkra mig om att hovbenen verkligen var helt opåverkade innan igångsättning, men att min igångsättning sen var brutalare; var på »alla« underlag och att han gick i hage hela tiden och inga speciella beslag mer än en vanlig sula och bra överrullning, men så hade jag redan innan. Men då var det augusti och i allafall inte fruset (men om jag inte minns fel stenhårt p g a torka.
Tömkörning låter bra – även om han är snäll så…
Idag red jag »Jätte-Birk« föresten. Lite inledande motvilligt tjafs, men SEN du, då hade nog även du tyckt att han var fin, han SVÄVADE fram! 🙂
Hej Corre!
Ja, veterinärens ord var verkligen underbara att höra för hur det än är så litar JAG 100 gånger mer på henne än på lekmän, ffa de som aldrig ens sett hästen IRL.
Fast jag måste ändå säga att jag haft stor nytta av och funnit tröst i många, många av de kommentarer jag fått på bloggen och bland mina vänner i stallet.
Hej Ann!
Ja, kanske är jag försiktig i överkant men det är ett råd jag tänker ta till mig i alla fall och som jag fått av många, även av veterinären: att INTE sätt igång för hastigt för då kan det mycket väl straffa sig. Och som veterinären sa igår så vore det ju enormt trist om Archie fick ont i hovarna igen efter att ha genomlidit så lång boxvila med allt vad det innebar.
Eftersom bara denna lilla motion han får nu har lugnat honom betydligt så får jag behärska ridlusten.
Tack och lov har Archie i alla fall tidigare visat att han är så pass mjuk och lydig att det inte varit någon större ”affär” att sätta igång honom. Jag tror inte att han tappat speciellt mycket och han går ju lite i form av sig själv = bra hjälp för kroppen till skillnad från de som stretar emot på olika vis. Och att bli tömkörd i skritt PÅ TYGELN är ju ändå en liten form av träning :=) (det är det jag gör nu).
PS. Utifrån vad hovslagaren ser och säger när han skor Archie den 8januari tar jag beslut om röntgen eller ej.
Veterinären tyckte inte att det behövdes men att jag kunde göra det om det skulle lugna mig, ungefär.
Detta med tanke på hur enormt bra röntgen såg ut EFTER 10 dagars fång MED mega-motion i skritt flera gånger om dagen. Om inte DET fick hovbenen att rotera så….
Men som sagt; jag dubbelkollar med hovslagaren om och när han i så fall tycker att jag ska röntga.
Bara att Gratulera till friskförklaring 🙂
TACK!!!!Jag är så klart extremt glad!
Vad skönt att höra att Archie är friskförklarad!! Håller tummarna för att igångsättningen går lika bra.
Med facit i hand hade du ändå tur i oturen att fången slog ut just nu över vinterna, och att det ändå tog så pass kort tid att komma igenom det akuta läget. Min erfarenhet är att hästarna mår ganska bra av lite längre vila ibland, och när man sätter igång dem är de ofta bättre än de var innan man ställde av dem. När min P fick sin senskada som 6 åring och stod/skrittades under 4 månader, så var det en helt annan häst som jag började rida på sedan. Från en gänglig och sladdrig unghäst till en stadig och stark vuxen häst – helt plötsligt orkade han bära sig i galoppen. Fräckt att lite vila kan göra så mycket. 🙂
/Åsa
Hej Åsa!
Jag kan inte annat än instämma i allt du skriver till 100 %.
Eftersom vädret under Archies akuta fång-period var VIDRIGT med hällande ösregn och mängder med djup lera i hagarna så gott som varje dag så kändes det inte lika hemskt att hålla honom inne i boxen som om solen hade strålat och gräset frodats.
Nu när han är återställd känns det dock mycket frustrerande att det är fruset i marken (och kanske kommer att förbli så under lång tid framöver) eftersom jag inte vågar släppa ut Archie på det hårda.
Vila brukar verkligen inte skada även om jag så klart helst hade sluppit fången. Min plan var att vila Archie under vintern ändå fast inte lika länge som det nu blev.
Dock är jag mycket, mycket tacksam över den för fång förhållandevis korta konvalescensen, hade det velat sig riktig illa kunde vilan ha fått pågå i nästan 1 år (och det finns ju faktiskt hästar som ALDRIG ”kommer tillbaka”.
Nu när jag har börjat trava Archie så smått (på töm) ser han MYCKET fräsch ut vilket är en stor lättnad.