Jag har flera gånger på bloggen förespråkat tömkörning som ett VETTIGT komplement till ridningen och inte i enbart ”rastnings-syfte” utan även i stärkande och utbildande syfte.
Om hästen (eller för all del ryttaren) råkar ut för något som gör att hästen inte kan ha sadel på ryggen kan man ändå utföra ett meningsfullt arbete om man vet hur man tömkör.
Vi har precis en häst i stallet som pga icke-passande sadel har fått problem med ryggen och till viss del sitt rörelsemönster. Hästen är kollad av veterinär och ordinationen är bland annat (givetvis) ett sadelbyte.
Nu kan ju inte alla trolla fram en ny, välanpassad sadel som genom ett trollslag och alternativet till att tömköra medan man väntar på en sådan är, förutom att longera att….huu….(jag ryser) RIDA BARBACKA.
Nu måste jag reta upp vissa läsare genom att framföra åsikten att barbacka i min värld främst är till för barn som leker med sina ponnys och ingenting som en seriös dressyrryttare bör ägna sig åt. ”Det finns en anledning till att sadeln uppfanns” brukar jag raljera när folk vill rida barbacka.
OK, Jan Brink hade säkert kunnat utföra något meningsfullt dressyrarbete barbacka men den genomsnittlige ryttaren saknar ofta den balans och skicklighet i övrigt för att kunna rida ett barbackapass som motsvarar ett dito MED sadel. De flesta vuxna ryttare som jag sett drista sig till att rida utan sadel klamrar sig runt hästen med uppdragna ben, de skumpar, rider i ett undertempo för att inte halka av osv.
Så: blir ni utan sadel en längre tid; köp ingen barbacka-pad att sitta på utan satsa på att lära er tömkörning i stället :=)!
Eftersom jag nu tjatat så mycket om detta med tömkörning så får jag väl visa upp min egen häst på detta vis även om jag helst hade låtit bli.
Med risk för att låta som Birgitta 12 år med tretusen bortförklaringar så måste jag ändå säga att det ser mycket bättre ut IRL än på film. Var har den flashiga traven tagit vägen? Ja, inte vet jag men den syns inte på film i alla fall. Jag tröstar mig med min vän Anns åsikt att video slätar ut både det bra och det dåliga och det har jag själv upplevt många gånger.
Hur som helst är detta en sekvens från min igångsättning av Archie så jag har inte kunnat klippa ihop något från ett längre pass utan det ni ser är i princip så mycket som jag vågar tömköra just nu.
Om ni undrar så tömkör jag alltid mina hästar icke-inspända men har man en mer ”stretig” häst tycker jag inte att man ska tveka att spänna in den så att man kommer till arbete.
Notera bommarna på marken i slutet av filmen. Nu tömkörde inte jag över dessa under just detta passet men att tömköra över bommar är ett UTMÄRKT sätt att få hästen att arbeta med ryggen.
Som vanligt ett stort tack till Lina som både filmat och lagt på den enligt mig extremt passande musiken till. Som den ungdom Lina är (18 år) brukar hon välja lite mer ”konstig” musik tycker tant Birgitta men just denna låten känns som att den bara ÄR Archie.
Tycker du borde prova barbacka. Inte för att det är bekvämt men för att det kan främja en bättre balans (den som den genomsnittlige ryttaren inte har, din kommentar) och en bättre sits. Dock måste man träna mer än en gång…
jag kan ju flika in lite snällt att Cherikan gick 1000 ggr bättre när man red han barbacka för då tyckte han att allt blev mycket roligare, och därför ansträngde han sig mer också och var riktigt fin! sen att jag ridit just han barbacka väldigt mycket och tom hoppat han flertalet gånger utan sadel gör ju att jag inte alls red i undertempo och liknande som du tar som exempel! Träning ger färdighet helt enkelt 😉
jag äääälskar att rida barbacka 😀
men sen tycker inte min rygg det är lika roligt, så har inte gjort det på länge nu…
PROVAT att rida barbacka har jag gjort men det är inget jag vill ”slösa” riddagar på. Jag har så mycket annat jag vill hinna med i veckan (tömköra, hoppträna, rida ut, tävla osv osv) så barbackaridning skulle komma allra längst ner på min prioriteringslista trots att JAG har en dålig balans.
Lina:
Du skriver att DIN rygg inte mådde bra av barbackaridning.
Helt ovetenskapligt undrar jag vad HÄSTARNAS ryggar tycker om att man (som många otränade ryttare gör) sitter och skumpar runt direkt på dom utan en sadel som stötdämpare?
Var har du hjälmen när du tömkör?
Hjälmen ligger i mitt skåp när jag tömkör liksom när jag longerar och löshoppar hästen.
Tillägg angående hjälm:
Visst är det bra att skydda sig så gott det går men just HJÄLM skyddar ju enbart ovansidan av huvudet (förvisso kanske den viktigaste kroppsdelen).
Men hur ofta landar man på huvudet när man tömkör?
Nä- heltäckande SKYDDSVÄST hade nog varit det jag hade använt om jag nu skulle säga vad jag tror hade hjälpt bäst vid just tömkörning. Det som mest troligt kan hända i olycksväg är väl att hästen sparkar och då har man ingen nytta av hjälm men kanske av en väst.
Vad tror ni?
Jag brukar han hjälm när jag tömkör. Mina hästar kan vara lite otrevligt och ouppfostrat lätta i baken. Jag håller givetvis säkerhetsavståndet, och som du säger så skyddar hjälmen mest uppepå huvudet (men även sidorna) och vad sjutton, man vill ju ha nåt på huvudet i allafall för att hålla borta håret, så varför inte hjälmen…? Den sitter ju i allafall stadigare och bekvämare än en mössa/keps och sen är det ju återigen det där med ens egna agerande som förebild.
I övrigt; Jan Brink kanske skulle KUNNA arbeta barbacka, men näppeligen VILJA. När jag var i 20-årsåldern var jag tillräckligt lite dressyr-nörd för att uppskatta att rida barbacka ibland (alla ska vi nog igenom denna »fas« 🙂 OCH jag har tillräckligt bra balans för att sitta korrekt i alla gångarter så vida hästen inte bråkar. Men jag tror INTE hästarna gärna vill ha ens sittben nerborrade i ryggmuskulaturen…
Som vanligt instämmer jag i det mesta Ann.
Även Arch kan vara tämligen ”ouppfostrad” när jag tömkör, i alla fall så till vida att det kan bli lite ”Spanska ridskolan” ibland när man övar tramp. Om jag inte hade varit påpasslig hade jag säkerligen blivit nersparkad mer än en gång men jag GISSAR att sparken hade tagit i ansiktet/ i brösthöjd = ingen hjälm i världen hjälper då!
Att vara föredöme för andra är absolut en aspekt men jag är som du vet alltid ensam när jag arbetar Archie; de flesta sover i sina sängar då :=).
Hihi…jag tror inte heller att Brink hade VELAT rida barbacka idag. Själv började jag inte rida förrän jag var ca 15 år så jag hade aldrig den där ”ponny-perioden” som många har i yngre dagar. Kanske därför jag inte fattar vitsen med att skumpa på hästens rygg utan sadel?
Att bli sparkad i huvudet under tömkörning är väl inte så stor risk, men man kan bli omkulldragen om hästen far iväg. Då kan det vara bra med en hjälm. Hästen kan bli rädd och sticka iväg och du kan av en olyckshändelse trassla in dig i tömmen/longerlinan och bli släpad efter hästen. Tänk vad huvudet kan studsa i marken i takt med hästens galopp..
Jag tömkör alltid med säkerhetsväst, hjälm och handskar. Skulle aldrig våga göra något annat.
Du skriver också att du alltid är ensam när du arbetar din häst. Är det inte än större anledning att ha hjälm då? Tänk om något händer och det förmodligen då kommer att ta ett tag innan någon upptäcker vad som hänt? Jag förmodar att det finns personal i stallet men att det säkert kommer att dröja ett tag innan de saknar dig..?
Givetvis ökar man säkerheten genom att använda skyddsutrustning, tex hjälm, vid ALL hantering av hästar.
Sedan får man som VUXEN individ ta ställning till i hur stor utsträckning man ska försöka skydda sig eller ej.
Jag har valt att inte använda hjälm vid tömkörning men menar inte att detta på något sätt är ”det bästa” eller någon man ska eftersträva.
Innan vi införde hjälmtvång vid ridning på ridskolan red många UTAN hjälm, så även jag i massor av år trots att jag känner till riskerna med att ramla av. Idioti? Javisst/måhända/inte alls-välj själv. Jag är inte dummare än att jag gissar att de flesta hade sagt det förstnämnda men jag vill inte hyckla för att framstå i bättre dager utan säger som det är/var.
Huruvida jag IDAG skulle återgå till att rida utan hjälm om det blev tillåtet kan jag faktiskt inte säga till 100 % men jag håller det inte för fullständigt osannolikt.
Jag har jobbat på en liten ponnyridskola och har där fått ändra uppfattning om barbackaridning – det finns de elever som sitter betydligt bättre och följsammare barbacka. Det är som om de naturligt och omedvetet ”hänger med” hästens rörelser på ett helt annat sätt när de sitter barbacka, ett sätt som de ”glömmer” eller inte hittar lika enkelt med sadel. I de fallen brukar hästarna faktiskt se betydligt nöjdare ut utan sadel. 🙂
Däremot håller jag med om att en ryttare med taskig balans som klämmer sig fast eller dunsar i ryggen inte kan vara bekväm för hästen för fem öre, och det blir säkert tio gånger värre utan sadel.
Hej Moa!
Jag tror att det kan vara stor skillnad på barn och vuxna. Barn är mer följsamma och ”mjuka” i kroppen, vuxna styvare och stelare (om man ska generalisera).
Det är väl därför också som (om man åter ska generalisera) vuxna slår sig hårdare/mer när de ramlar av. Dessutom VET en vuxen mer vad som kan hända och spjärnar därför emot = blir styv medan barn mer rullar ihop sig som bollar och därför slår sig mindre.
Hamnade själv i en barbacka diskussion i stallet idag. En person hade ridit ut (!) barbacka på en häst som hon inte visste hur den var ute och ramlat av. Observera att det var en hyfsat vuxen människa (kökort och bil hade hon iallafall IQ dock okänt). Jag vidhöll också att det var slöseri med ridtid.
Det stämmer säkert, jag tänkte inte riktigt så långt. Dock har jag sett några vuxenryttare rida barbacka med fantastiskt fin sits och följsamhet (bl a ”Angua” på F), men det är klart att det kanske inte är lika vanligt som hos barnen.
Ang. hjälmdebatten så brukade min gamla tränare säga att allt handlar om riskbedömning. Det har gått sådan hysteri i hjälmdebatten att det ibland verkar som om att har man bara hjälm och säkerhetsväst på sig så kan du ta dig för praktiskt taget vad som helst utan att någon reagerar. Hon sa alltid att steg ETT i säkerhetstänkande med häst är (borde vara) hästuppfostran, steg två ”omgivnings- och riskbedömning”, steg TRE hjälm och säkerhetsväst, och inte tvärt om.
Jag har själv aldrig haft hjälm vid tömkörning av egen häst i kända (lugna) omgivningar. Visst, han hade kunnat dra över mig, men sannolikheten för det är väl ungefär lika stor som att han skulle ha kunnat hugga mig i huvudet när jag borstade benen i boxen – dvs i det närmaste obefintlig.
Tömkörning av stökig/okänd häst, då skulle nog hjälmen åka på.
Hej Bernie och Moa!
Jag har kommenterat och publicerat era inlägg i ett separat inlägg.
En gång har jag MAG-SURFAT. Darini 3 år blev rädd för nåt när jag tömkörde på ridbanan och stack. Jag HADE så klart kunna släppa men jag höll kvar för den hästen hade ganska mkt hyss för sig på den tiden och jag visste att kommer han loss en gång blir det många gånger… Efter att ha tagit fem GIGANTISKA kliv/luftsprång så ramlade jag och släpades efter i sanden ett halvt varv runt vår stora ridbana. Hästen stannade sedemera. Han med mungipor till öronen, och jag med sand i mina. Givetvis hade jag kunnat släppa men det BLEV liksom inte så, och jag är då glad att jag hade hjälmen eftersom huvudet skrapade ganska bra i backen. (Hästen försökte aldrig mer sticka på töm).
Konstigt nog, och trots att jag anser mig vara väldigt stark så SLÄPPER jag hellre tömmarna än håller kvar om hästen far iväg. Detta har jag gjort flera gånger och DÅ brukar hästen spakt stanna direkt (gäller alla mina hästar).
Värst var då jag släppte tömmarna då jag tömkörde Heron ute på Jägersros träningsbanor. Jag hade säkert kunnat hålla kvar men släppte i stället bägge tömmarna helt menlöst vilket fick till följd att Heron rusade iväg i full karriär över banorna. Han hann möta både galoppörer och traktorer och springa en ganska lång sträcka innan en av våra ridskolechefer, som var ute med sin hund, fångade honom. Otroligt nog var inte ett hår krökt på varken hästen eller nylonlinorna! Men det kunde ha gått RIKTIGT illa!