Hej! Jag heter Soya!
Jag kan läsa tidningen!
Fast skönast är att sova!
I söndags gjorde jag och min man något som hitills känns som något av det bästa vi gjort näst efter vårt giftemål och husköp: vi köpte hund!
Som jag redan nämnt tidigare i bloggen hade jag i 20-årsåldern 3 hundar (inte samtidigt dock), en långhårig schäfertik och 2 gula greyhounds. Alla hundarna var fullständigt underbara individer, supersnälla och lydiga, vackra och härliga på alla sätt och vis men jag har ändå valt att avstå från fortsatt hundägande i ca 20 år.
När jag fick avliva min sista hund hade jag precis börjat arbeta heltid på mitt första arbete som socialsekreterare och jag ansåg då att jag som singel, utan möjlighet att få hjälp av någon annan inte skulle klara av att vara den hundägare jag anser att man ska vara om man vill ha hund.
De 3 hundarna ägdes under min studietid då jag hade många lediga stunder och då mycket tid tillbringades i stallet med dessa och jag ansåg att 8 timmars heltidsarbete skulle innebära minst 9 timmars ensamhet för en ny hund på en daglig basis= otänkbart för mig.
Min längtan efter hund har varit relativt dämpad under många år men så tittade jag tex aldrig någonsin på greyhound-racing på tv av rädsla för att bli ”hund-sjuk” igen.
Då jag träffade min man, som för övrigt egentligen är hundrädd efter att ha blivit skrämd av hangarhundar under sin militärtjänstgöring, tjatade han då och då om att det ändå skulle vara mysigt med en hund.
Eftersom vi, om inte annat, inte kunde enas om ras- jag ville bara ha greyhound eller whippet och min man ville ha något stort och hårigt :=)- så avslutade jag dessa diskussioner tämligen snabbt med motiveringen att vi inte hade tiden att ta hand om en hund.
För att göra en lång historia kort slutade dock det senaste samtalet i denna fråga med att jag faktiskt insåg att vi skulle kunna ha hund om bara min man förstod och var villig att ta på sig att ha det 100 %-iga ansvaret för hunden på vardagarna då han har fria, flexibla arbetstider medan jag bor för långt från hemmet för att ens ha tid (för att inte tala om lust) att åka hem på lunchrasterna.
Efter att ha penetrerat hundfrågan från alla möjliga infallsvinklar och efter att jag hade kontaktat 10-15 whippetuppfödare fick vi nys om en vuxen (1 år) tik vid namn Soya och i söndag blev hon alltså vår.
Om man tror på ödet så skulle man kunna säga att det var på förhand bestämt att Soya var den hund vi skulle ha. Redan innan jag såg henne IRL (men jag visste redan då att hon var svart) skojade jag om att hon kanske skulle bli Black Beauty II och därmed konkurrera med Arch om titeln ”snyggaste svarta djuret i världen”.
När vi sedan fick se Soya föll både jag och maken DIREKT varpå vi fick veta att Soya egentligen heter Zingy Beauty!
Vi är hittills helt besatta av denna lilla vessla och jag blir nästan rädd för den kärlek jag känner till henne redan. Min man, som ändå har barn (!) känner detsamma!
Det är verkligen underbart att vi båda är så himla förtjusta i vår nya familjemedlem och jag skojade med maken och sa att det är bättre att bli brädad av en hund än en 20-åring :=)!
Ni kommer säkert att få plågas med historier om även Soya trots att detta ska föreställa att vara en häst-blogg men det får ni stå ut med.
Arch tror jag inte känner att han måste ”stå ut med” Soya- han är mycket hundvan sedan födseln (minns ni fölkorten där han 3 dagar gammal ligger bredvid en foxterrier?) och verkar snarare förtjust än likgiltig/arg i både hundar, katter och ankor!
Tyvärr har vi än så länge inga kort som gör Soya rättvisa men det kommer….Hon är hur som helst ursöt!
Om ni vill veta lite mer om hennes ursprung så kan ni kolla på hemsidan för Sveriges äldsta nu verksamma kennel, det är där sötnosen kommer ifrån:
sovställningen var ju skön 😉
Zvante kan också sova i de mest konstiga ställningarna, hans mest populära för tillfället är att ligga halvt under en av våra soffor med tassarna i vädret och bakbenen lutade mot den andre soffans kant (sofforna står ihopa som ett V i hörnet av rummet). Där ligger han och snarkar och har sig 😛
Får ta med Zvante någon dag när du har med dig Soya så att dom får träffas 😀
Hon ser jatte fin ut! Ska bli skoj och se fler foton pa henne. Jag och min sambo har ocksa en hund och min sambo blev nog ocksa forvanad over hur mycket man kan alska dem. Lycka till!
Som tur var anade jag redan innan köpet att även whippet är ”säng och soffhundar” liksom greyhound.
Jag tror att det är näst intill omöjlig att lära dom att inte vistas på dessa platser (annat än möjligen genom mycket enträgna och tuffa metoder) så det är en kamp jag inte ens tänker försöka vinna :=).
Vi kanske kan träffas på lördag och gå ut med djuren?
Hej anonym!
Ja, min man är nog ”värre” än jag vad gäller ”hund-dyrkan”, han är helt besatt av denna lilla varelse. Och eftersom han inte har någon hundvana gissar jag att hon kommer att kunna linda honom runt ”lillfingret” hur lätt som helst för han skulle aldrig kunna ”straffa” henne, även om det skulle komma att behövas…
Han har redan mer eller mindre deklarerat att hon får lov att riva hela huset- vi ska ALDRIG göra oss av med henne *SKRATTAR* .
Tur att hon är extremt foglig och lätthanterlig på alla vis- en perfekt, mjuk nybörjarhund.
på lördag ska jag ju till Flyinge!
Men kanske nästa lördag 🙂
Javiss ja…jag är så uppfylld av detta med hunden att min hjärna har lite svårt att koncentrera sig på annat just nu.