Stallet börjar fyllas på + Corre: din häst har bytt namn!

När jag köpte min första häst för ca 20 år sedan var det mer eller mindre KÖ för att få plats i privatstallet på ridskolan.
Vi hade ca 30 privathästar och antalet var mer eller mindre konstant under många år även om det alltid fanns folk och hästar som ”kom och gick”.

För några år sedan började en markant nedgång i antalet privathästar att märkas, de tomma boxarna fylldes inte upp utan förblev tvärtom fler och fler.

Som minst har vi inte ens haft hälften av det antal privathästar vi hade under våra glansdagar och det har så klart märkts på flera olika vis.

Den enda fördelen som jag har tyckt har varit med färre hästar har varit att vi sluppit det tjafs om hagar/hagtider som var frekent när vi hade som mest hästar men inte lika många hagar som nu men annars tycker jag bara att det har varit trist med tomma boxar.

Jag har ju alltid mer eller mindre skött mig själv vad gäller ridning (rider på udda tider då ingen annan skulle få för sig att komma till stallet, typ 06.30 en lördag morgon) och hagutsäpp men har ändå saknat inspiration och ”snack-sällskap” då jag varit i stallet.

Nu får jag ju mycket motivation, inspiration, råd och dåd via internet-vänner, bloggar och diskussionsforum men det har känts väl ensamt i stallet ibland.

För ett tag sedan insåg ridskolan att något måste göras för att locka fler privathästar till oss och detta arbete är ännu bara i sin linda men har redan börjat visa lite resultat.

Vi har, som jag tidigare nämnt, delat av våra hagar så att de blivit dubbelt så många och erbjuder nu in och utsläpp som ett tillägg i stallhyran (kostar 500:–/ månad). Tidigare fick man sköta detta själv eller deala med personalen/ andra hästägare och jag tror att det för i alla fall vissa upplevdes som bökigt och opraktiskt.

Fortfarande tror jag att vår konkurrenskraft har dalat betydligt sedan ”fornstora dar” (på 80-talet tex) eftersom det numera är snarare ovanligt än vanligt att ridanläggningar tex bara har ett ridhus. En del har till och med tre! Dessutom finns det på många ställen jättefina utebanor (vår är dålig) och bra hagar (våra är små och saknar gräs), uteridningsmöjligheter osv. Så det vi kan konkurrera med är tex det centrala läget vilket inte är fy skam om man tex saknar bil och/ eller körkort eller är minderårig men ändå har häst/ponny.
Dessutom har vi fantastiska uteridningsmöjligheter trots att vi finns i Sveriges tredje största stad, man kan dels rida ”hur långt som helst” på fält och stigar och dessutom utnyttja Jägersros träningsbanor som hålls i toppskick året runt!

Att ha tillgång till varmvatten för både hästen och sig själv (inklusive omklädningsrum), cafeteria 7 dagar i veckan och närhet till alla möjliga affärer (Hööks och EKO tex) är inte heller fy skam.

Hur som helst börjar stallet alltså åter fyllas på med nya hästar och det tycker jag är jättekul. Kanske dyker det till och med upp någon som är dressyrintresserad som jag kan plåga med mina tirader om träningar och tävlingar i allmänhet och Archie i synnerhet?

Det senaste tillskottet kom igår förresten och min vana trogen har jag redan döpt om det lilla ponny-djuret.

Det nya namnet blir:…..tadaaaa….. LILL-ARCHIE!

Så nu förstår jag varför Corre som ofta kommenterar här på bloggen blev så förtjust i Archie när hon såg utlagda bilder: det är nämligen Corre som flyttat till ridskolan med sin ponny och han är som det nya namnet antyder mycket lik en annan svart skönhet i stallet :=)!