Om man tycker om att kategorisera saker i livet så tycker jag personligen att dressyrträningar till exempel kan delas in i 4 kategorier :=):
1. När det mesta på träningen fungerar väldigt bra och okomplicerat.
2. När det mesta på träningen fungerar dåligt och det känns som att i princip ingenting stämmer.
3. När vissa saker fungerar bra och andra dåligt.
4. När det mesta varken känns speicellt bra eller dåligt utan mest sådär ”mitt-emellan”.
Idag hade jag en ”kategori 1 träning” vilket var mycket trevligt på många vis. Jag tror också att det är viktigt inte bara för ryttaren utan även för HÄSTEN att få sådana träningar för även om man på träning egentligen ska träna på/öva/arbeta med sådant som kanske inte fungerar så bra när man sitter och rider ensam så tror jag att för mycket nötande och fokus på bara jobbiga saker kan trötta ut hästen, inte bara fysiskt utan även mentalt. Alla behöver känna sig duktiga ibland/ofta :=)!
Idag fick jag rida i en lägre form och låta Archie tänja ut kroppen och i denna form gjorde vi ungefär det som vi gjort de senaste träningarna; olika sidvärtsövningar i trav och galopp, framdelsvändningar, ryggningar, övergångar, travökningar osv.
Som sagt så flöt allt på väldigt harmoniskt trots att jag idag hade med mig min i sammanhanget olydiga hund som först sprang runt och bjäbbade (hon har dock slutat att jaga Archies svans) och sedan satt och pep när vi band fast henne. Archie skänkte henne som vanligt inte en blick utan gjorde bara det han skulle. DUKTIG GOSSE!
På tal om den duktiga gossen så tror jag att det är lätt att man av mina inlägg kan få intrycket av att Archie är fullständigt AVTRUBBAD och att INGENTING kan få honom att reagera (en läsare ställde en fråga i den riktningen i inlägget om den förvånade hopphästen).
Och visst tycker JAG att Archie är ovanligt iskall i de flesta situationer och det är jag, fegis-Birgitta, innerligt tacksam över men helt utan känslor är hästen INTE.
Jag HAR sett olydiga och rent av istadiga sidor av Archie och vet tex hur jag tämligen enkelt skulle kunna få honom att stå på bakbenen men just för att jag vet detta så gör jag också allt för att inte locka fram dessa sidor.
Ibland måste man ta i med ”hårdhandskarna” och jag är verkligen inte den som sitter och ”mesar runt” och accepterar vad som helst men i vissa lägen så går det helt enkelt inte tvinga Archie utan då måste man gå en omväg. I andra situationer kan man däremot vara långt tuffare. Att veta när det är läge för vilken ”approach” gör att vi för det mesta lever i yttersta harmoni med varandra :=).
Brukar titta på mannen som talar med hundar. Och han förespråkar ju att man inte ska låta djuret gå högre än ”level one”. Dvs när ett djur motsätter sig något eller vill göra något helt annat än matte så ska man redan vid level one avbryta djurets upphetsning eller vad den nu gör, låter man den gå in i nästa fas 2 eller 3 så är det redan försent att korrigera djuret eller det tar mer än dubbelt så lång tid att få tillbaka djurets uppmärksamhet på dig. Jag tror att detta även gäller hästar.
Vet inte om du har titta på detta program men jag tänkte på dig när han hjälpte en hästtjej vars hund inte kunde låta bli att jaga hennes häst. Men hur han gjorde har jag glömt men han fick hunden att ligga stilla helt okopplad och titta på istället för att jaga.
Nej, har inte sett programmet du refererar till men det låter logiskt det du skriver.
Vad gäller Soya så har hon redan blivit bättre vad gäller att ”jaga”/ leka med (???) Archie. Ute gör hon det inte alls och inne har jag inte ens provat igen förrän idag och då tyckte jag att det var mycket bättre. Skällandet började först efter en stund och då bara lite. Efter ett tag stod hon mest i vägen och det var tränaren som tyckte att hon var distraherande, Archie brydde sig som sagt inte.
Du har rätt. I många av dina inlägg kan man tolka det som om din häst är avtrubbad och saknar framåtbjudning totalt, kanske lite orättvist mot honom…
Ja, det kan förvisso vara en hårfin gräns mellan supersnäll och superseg *GARV* men jag försäkrar härmed att gossen endast är det förstnämnda.
I och för sig har jag själv påtalat att liite mer bjudning inte hade SKADAT men därifrån till total segpropp är steget långt.
Jag ska verkligen försöka tänka på vad och hur jag skriver så att inte den stackars gossen får oförskylld kritik (nu tror jag inte att HAN bryr sig men i alla fall…. Rätt ska vara rätt :=)!
Jag fattar inte varför någon reagerar på det du skriver Birgitta. Att en häst är cool och lydig, kan stå lös när man bygger hinder etc. är väl inget som antyder att något är FEL?
I helgen var vi på stranden med 6hästar, varav 3 st troligen aldrig sett havet. Snart galopperade alla hästarna glatt runt i vattnet och när vi stod och fikade senare så kom en skärmflygare med högljudd surrande propeller flygande tight över oss (jag tyckte nästan det var läskigt!). Hästarna tittade nyfiket men rörde inte en hov.
Min ponny är supersnäll i alla situationer (peppar peppar), rätt in i släpet första gången, rätt ned i havet första gången, rätt över hindren första gången, inget problem att köra in etc. Kanske lite ovanligt, men inte KONSTIGT utan BRA. Kanske är det så att de som skriver lite småbittra kommentarer är avundsjuka, kanske är de några av dem man ser som har halvvilda monster att släpa runt på (eller släpas runt av)…
Dock har våra damer motor så det räcker och blir över, Archie kan få lite extra gas av dem!
Att hoppa fram och smälla en ballong vid någon av mina hästar hade INTE varit ett problem om man red eller ledde (i hagen hade de kanske passat på att dra ett varv!). Gaia hade antagligen hoppat till och sen stannat på samma ställe, de andra vete tusan om de ens hoppat till. Att de skulle dra iväg, bli rejält skrämda eller liknande för en sån liten sak är helt otänkbart, isåfall hade jag inte vågat rida i trafiken på dem där det ibland kan dundra och smälla rejält om släp, traktorer och dylikt.
*SKRATT*
Ibland önskar jag att jag hade varit en datahacker så att jag lätt hade kunna lokalisera de som, som du Hille så lämpligt uttrycker det ”skriver lite halvbittra kommentarer”.
Jag är ÖVERTYGAD om att deras hästar inte går ett dugg bättre eller ÄR ett dugg bättre än Archie på några obejktiva vis för då hade man inte haft behovet att ANONYMT skriva sådana huggiga kommentarer.
Bitter människa= bittra kommentarer till vilt främmande människor (mig); that work for me :=)!
Att jag ens publicerar dom beror på 2 saker:
1. JAG skäms inte för att visa hur pinsamma/ taskiga ANDRA skribenter kan vara. Jag har aldrig utgett mig för att vara värsta proffset och ändå ifrågasätts jag ibland som jag vet inte vad…
2. Det verkar sorgligt nog ”gynna” bloggen med dessa halvbittra yttranden då antalet läsare/läsningar markant stiger då något elakt har skrivits.
Sådan är den mänskliga naturen:=(.
Jag läste en kommentar av Carolina Gynning härom veckan där hon sa att folk var extremt mycket mer intresserade av att ställa olika make-up frågor i hennes blogg (dvs ytterst YTLIGA inlägg) medan hon knappt fick någon kommentar om hon skrev om sitt MÅENDE (då det var dåligt).
Ja, ja…jag vill verkligen inte ha en massa ”Vi älskar OCKSÅ Archie”-kommentarer på bloggen, det räcker så bra att jag är himla nöjd med min häst men vissa halvsura kommentarer undrar JAG verkligen varför man känner sig manad att skicka iväg?
Roligt att så många får fart i luckan när man ger sin egen syn på sättet som du, Birgitta har skrivit på.
Påpekade det mest för att jag, personligen, ibland kan anse att du väldigt gärna vill framställa Archie som ett praktexemplar. Säger ofta att han absolut aldrig skulle reagera som alla andra hästar gör i specifika situationer utan att han tar allting med lugn. Jag skulle påstå att otroligt många hästar reagerar likadant som Archie i dessa situationer.
Och jag förstod ju direkt att det var min kommentar som du gav svar på i inlägget. Om jag inte har fått dåligt minne på bara några dagar så vill jag minnas att jag skrev namn till min kommentar? Och du kan ju såklart prata om andra kommentarer nu också men att min skulle vara huggig kan jag inte hålla med om, snarare en egen liten fundering om ditt sätt att framställa saker på.
Hej Ann-Sofie!
Nej, du har inte fått dåligt minne och du undertecknade ditt inlägg från tidigare i veckan fast det var inte DET jag refererade till när jag skrev att vissa ANONYMA läsare var ”huggiga” i tonen.
Ditt inlägg var inte huggigt; mer ”konstigt” eftersom jag inte förstod vad du menade när du skrev ”är han (Archie) inte riktigt SIG själv”. Jag tycker ALLTID att Archie är ”sig själv” så jag förstod inte vad du var ute efter.
Ang att jag antyder att Archie skulle vara ”ett praktexemplar” så har jag genom åren OFTA fått höra att han är både ovanligt snygg och ovanligt snäll för sin ålder.
Detta sagt av ibland vilt främmande människor som inte borde ha några skäl att komma med ogrundat smicker.
Och ja, JAG håller givetvis med :=), vilken hästägare skulle inte göra det.