Under veckan som gått har jag satt en definitiv punkt för den otäcka vintern genom att för egen del packa ner raggsockar och långkalsonger och för Archies del tvätta och lägga in alla vintertäcken längst in i stallskåpen. Det är lika trevligt att slippa alla dessa tunga, leriga täcken varje vår och det ser onekligen prydligare ut i stallet utan dom.
Ridmässigt har det inte inträffat några sensationer men däremot har Archie överraskat mig genom att äntligen inse att han ägs av en självutnämnd lastningsexpert :=)!
Archie har i princip alltid varit mycket lättlastad men…och detta har varit ett orubbligt men…bara med hjälp av hans älskade longeringslina.
Med lina = häst som marscherar in i släpet utan en sekunds tvekan oavsett om det är jag som både lastar och håller i linan samtidigt (har säkert sett lite lustigt ut) eller om det är Nathalie, 9 år som håller i linan :=).
Utan lina= bokstavligen cementerad häst som vägrar att rubba sig åt något håll (tja…möjligen bakåt då).
Eftersom Archie har skött sig så otroligt bra på alla tävlingsplatser vi varit på har jag inte velat förstöra den goda stämningen genom att framhärda att han ska gå in utan lina, inte när det har fungerat så ypperligt med.
Och visst…”alla sätt är bra utom de dåliga” men det har ändå både förvånat mig och retat mig lite grann att han skulle var så fäst vid den jäkla longeringslinan.
Men nu i helgen har Archie alltså äntligen insett att en lastningsexperts häst måste föregå med gott exempel och dansa in i transporten utan några osm helst hjälpmedel och det tackar jag för.
Gårdagens pay-and-jump fick mig att längta tillbaka till min fullständigt avsomnade hoppkarriär en smula. Tänk så härligt att slippa fläta innan tävling! Det är för mig det onekligen tråkigaste momentet med hela tävlandet trots att jag har en lättflätad häst som står blickstilla.
Och på pay-and-jump behöver man inte ens ha vita rydbyxor och/ eller kavaj utan man kan rida med en tjock tröja eller till och med jacka om man fryser. Perfekt!
Nu tror jag inte att jag skulle vilja att dressyrryttare gick klädda hur som helst när de tävlade dressyr men det finns onekligen fördela med att slippa frysa när man rider :=).
Skönt med en självlastande häst! Jag brukar ibland förvånas över de svårlastade hästarna (som finns på varje tävlingsplats) och som istället för en hopp/dressyr-lektion är i bättre behov av en kurs i LASTNING.
Kul att hoppningen fungerar bra! Det kanske skulle kunna bli en fälttävlanshäst! I de lägre klasserna är dressyren UR-viktig (du skulle ligga mkt bra till). Och hindrerna är inte särskilt höga :).
Gud vad härligt om han insett att man inte behöver en lorgeringslina för att gå in i transporten! Och kul ju att varva dressyrtävlingarna med lite hoppning (:
Hej Prick!
Ja, du anar inte hur många ouppfostrade hästar jag fått lasta på olika tävlingsplatser i mina dagar. Därav min lite skämtsamma utnämning som ”lastningssexpert”.
För mig är det en gåta att ”folk” inte ser till att ha en lastnignsbar häst INNAN de börjar åka ut och tävla; de kan ju aldrig veta när eller för all del OM de kommer iväg till sin tävling. Huu… (sa planeringsmänniskan).
Vad gäller fälttävlan hade jag vissa lösa planer på att starta Heron eftersom han säkert hade haft enorma framgångar i lätta klasser. Men bara TANKEN på hur svårt en häst (och ryttare!!!) kan skada sig i denna gren + att jag alltid varit en FEGIS av stora mått gjorde att jag avstod. Och sedan dess har jag blivit ungefär en miljard gånger fegare på hinder!
Hej Lina!
Jag kan bara instämma :=)!