På frågan om ”vi” (normal-hästägaren, om det nu finns en sådan) rider för mycket eller för lite på våra hästar skulle jag, om jag var tvungen att generalisera, svara att vi rider för lite.
Eller…”för lite” är kanske inte en helt korrekt benämning utan snarare att vi hade kunnat rida ÄNNU MER, om vi ville/hade tid med.
Om man tittar till stall som drivs ”professionellt” så motioneras hästarna där ofta mer än 1 gång per dag men där har man också personal anställd för detta ändamål.
Vi ”vanliga” ryttare hade också kunnat rida fler dagar i veckan/fler gånger om dagen/ längre ridpass per gång men ofta är det väl TIDEN som sätter käppar i hjulet?
Och de hästägare som har tiden; förtidspensionärer, sjukskrivna och ålderspensionärer har många gånger inte orken att rida så mycket/ofta/länge.
Titta på våra ridskolehästar! Det finns väl nästan ingen ridskola där hästarna bara rids en gång per dag utan snarare 2 till 3 gånger dagligen. Och i alla fall ridskolehästarna på ”min” ridskola brukar hålla sig både friska och leva länge hos oss.
Jag tror att man kan rida mycket mer om man vill bara man gör det med eftertanke och variation.
Vad man däremot får akta sig noga för är de personer som jag kallar maratonryttare!
Maraton= enformig motion tills man stupar :=) = inget bra för hästen!
Om man som hästägare väljer att ägna sig åt maratonridning på sin egna häst är det för hästen tråkigt nog men kan dessutom orsaka diverse skador men då är det ett ”val” som man gör som ägare. Men jag har tyvärr också stött på medryttare som varit maratonryttare och där ägaren från början förts bakom ljuset angående hur mycket hästen egentligen rids.
Minns en hästägare som drabbades av en maratonmedryttare i stallet för x antal år sedan. Andra i stallet började notera de evighetslånga dressyrpassen som maratonryttaren ägnade sig åt och gjorde hästägaren uppmärksam på detta. Då hästägaren frågade maratonryttaren hur länge denna hade ridit blev svaret ungefär ”inte mer än en timme” så vi började ”klocka” (ta tid på) ridpassen. Och denna timme visade sig snarare vara minst 1 ½ och utan ”förmildarande” skrittpauser på lång tygel.
Oavsett om man som maraton-medryttare anser att hästen ”behöver” denna form av evighetsridning måste det ju ändå få ankomma på ägaren till hästen att avgöra lämpligheten i och eventuella önskemål om riding på detta vis, eller?
Själv var jag, om jag ska rannsaka mig själv, en maratonryttare i perioder då jag var nybliven hästägare. Inte så mycket för att det var ROLIGT att rida (fast det var det också!) utan snarare för att jag pga egen oskicklighet och hästens ”icke-optimala” förutsättningar inte fick igenom det jag ville i ridningen. Jag trodde i min enfald att saker och ting skulle ”falla på plats” om jag bara satt och red (läs: nötte) på en stor volt i typ en timme i sträck….naivt!
Nu, i eftertankens kranka blekhet tror jag inte att maratonridningen hjälpte varken mig eller hästen och jag får bara vara tacksam att jag inte slet ut det stackars djuret!
Jag trodde först att inlägget handlande om RIKTIGA maratonryttare, alltså dom som tävlar i denna gren. Kan nog hända du får en massa skäll nu när du använder den benämningen :D.
Hoppsan! Jag visste faktiskt inte att man kunde tävla i RID-maraton?!?!?
Tänker du inte på DISTANSRYTTARE?
Ha ha, distansryttare kanske det heter. Jag blandar nog ihop det med maratonkörning. Tur du inte skrev maratonkuskar då ;D
Då var det missförståndet utrett :=)!