Häromdagen i ridhuset så såg jag en ryttare rida i vad som tycktes mig väldigt konstiga shortchaps.
När hon hoppade av hästen tyckte jag nästan att det såg ut som att hon hade fleecelindor virade runt benen och då jag väsande frågade en person som stod bredvid vad i hela fridens namn det var för något så bekräftades min misstanke.
Ryttaren hade åkt ifrån sina shortchaps och hade därför virat fleecelindor runt sina ben!
Jag konstaterade lakoniskt att ”alla sätt är bra utom dom dåliga” och det höll ryttaren absolut med om. Hon tyckte att det gick jättebra att rida med dessa nödlösningschaps.
När jag tänkte på denna shortchaps-”incident” så slog det mig att jag inte har sett ”vanliga” dvs långa chaps på ”tusen år”. I min ungdom, dvs för ca 20 år sedan var detta plagg mycket vanligt. Jag kan egentligen inte förstå varför för chapsen var ganska otympliga att bära och gick ju inte att tvätta som vanliga kläder. Men DÅ tyckte man att de var såååå coola :=)!
Och i dag då jag hittade en pensel i mitt ryktskåp så slog mig ett annat faktum: jag har inte sett en hovsmörja så långt ögat kan nå på säkert lika många år som sedan jag såg chapsen sist.
Använder ”folk” hovsmörjor idag?
Hos oss gör ingen det längre men åter till ”när jag var ung…..” så var det hur vanligt som helst att man höll på att kleta med detta.
Jag minns att den första privathästen jag skötte regelbundet penslades in med hovsmörja av undertecknad. Då hästen såldes hörde jag att den nya ägarens hovslagare klagade på att hovarna var rent ”uppmjukade” av allt mitt smörjande!
Chaps är nog vanligare bland folk som rider ute året runt, inte nödvändigtvis i skinn utan andra material också. Man blir så himla kall om ovansidan av benen men ändå vill man ha ”rumpan bar” så man kan rida ett bra pass.
Ren hovsmörja som jag använde förr använder jag inte idag, men är under den torra årstiden en flitig användare av olivolja till hovarna.
Själv rider jag ju ut med termobyxor flera månader om året och ÄLSKAR detta plagg. Använder förresten inte bara termobyxor när jag RIDER utan så fort jag sticker näsan utanför huset och om jag ska till stallet.