Intresseklubben antecknar

Idag har jag inget spännande debattämne att skriva om så jag tänkte helt tråkigt berätta lite om dagen och gårdagen, precis som man gör i en ”riktig” blogg, hur ointressant det än må vara.

Ett uttryck från ungdomen slog mig…

”Intresseklubben antecknar” sa man om någon började berätta något fullständig ointressant eller så sa man ”Aj! Jag har fått en intressepil i ögat” ?!?!? (Intresse-pil???? Var får folk allt ifrån???).

Nåja…hoppas ni inte behöver plocka fram vare sig anteckningsböcker eller dra ut pilar ur ögat utan ids läsa ändå…

Morgonen för mig inleddes med att Soya mycket demonstrativt ansåg att vi skulle lägga ytterligare ett väder till listan ”förhållanden under vilka man under inga omständigheter ska lämna hemmet”. På listan fanns redan SNÖ och REGN och nu skulle tydligen även BLÅST läggas till.

Hade jag inte haft kopplet hade jag aldrig lyckats släpa med mig det ovilliga djuret utanför dörren.

Där måste jag säga att Soya har väldigt mycket att lära av den gode Archie för vilken inget dåligt väder existerar. Han har ridits i stormar, piskande regn och snöoväder utan att blinka och det borde Soya ta lite mer intryck av tycker jag. Av hennes krävs dessutom inget arbete som av Archie och ändå måste hon oja sig?!?

När Archie var något yngre och fortfarande kunde bli rädd om vi mötte travekipage i full fart på Jägersros träningsbanor var ridning i orkan mycket mindre nervpåfrestande för oss båda, helt enkelt av den enkla anledningen att inga andra ryttare eller kuskar skulle få för sig att motionera hästar i sådant väder. Så vi var alltid garanterade fullständig ensamhet, läs: ingen travare som plötsligt dök upp från ingenstans med en smattrande vagn bakom sig! Att jag sedan höll på att slitas ur sadeln av de häftiga vindarna drabbade ju inte Archie i alla fall.

Nåväl, för att återgå till morgonens aktiviteter så var jag i stallet och red ett mycket trevligt ridpass efter stormvandringen med hunden. Archie kändes stundom extremt underbar att rida och jag var mycket nöjd med framför allt skänkelvikningarna utmed långsidorna som flöt på mycket bra.

Jag var och tränade för Ebba igår eftermiddag och hon påpekade glädjande att både min sits och våra skänkelvikningar har blivit mycket bättre och det är framför allt dessa två saker vi fokuserat på sedan jag började träna för henne.
Det enda ”mindre bra” som hände på träningen igår var att Archie emellanåt började gå i vad den okunnige skulle kalla ”passage-artad trav” i skänkelvikningarna medan ”vi som vet bättre” skulle kalla detta ”fräck och lat kadenstrav” (fräck = olydig och inte fräck= häftig :=)).

Ebba tyckte att jag skulle försöka att få lite bättre ”fart” i skänkelvikningarna och idag gick det hur bra som helst och utan antydan till denna gungande seg-trav.

På tal om Ebba förresten så kan ni, om ni är intresserade titta på hennes hemsida
http://www.dressyressen.se/
för att se i vilka underbart vackra omgivningar vi rider. Om ni tittar längst ner under fliken VERKSAMHET ser ni dessutom den som JAG, min vana trogen har döpt till NÖFFIS (Nöffis var också med på träningen igår förresten).

Efter träningen hos Ebba igår hade jag lovat att klippa en privatponny i stallet, Shadow (vilken enligt mina omdöpningsidéer borde kallas SKUGGIS men det gör han inte :=)).

Klippningen av Shadow fick mig att muttra till Lena, den lilles ägare, som gick förbi

”I fortsättingen klipper jag bara DEN (pekande på Birk) och DEN (pekande på Arch)”.

Shadow uppskattade nämligen inte klippning under magen och hytte med bakbenen vid några tillfällen och känner man inte hästen vet i alla fall inte jag vad jag ska tro om detta. Ska hästen sparka eller är det bara ett sätt att visa obehag?
Mina egna gossar skulle inte drömma om att lyfta bakbenen och skulle de mot förmodan göra det ändå så skulle jag…ja, ni vet…slå ihjäl dom :=). Nä..skämt å sido, skulle de lyfta benen så VET jag att detta inte betyder något och att det bara är att fortsätta klippningen.

Så bakbens-hotandet, att min jacka blev fullständigt nerhårad och fick tvättas vid hemkomst samt att jag fick jätteont i ryggen av att luta mig under en så liten häst fick mig att inse att min tid som ”klippare av allt och alla” definitivt är förbi.

Nu var ju Shadow ändå väldigt snäll och lättklippt men tex ponnybarnet Sallys odjur skulle jag inte klippa för alla pengar i världen (ja, du läste rätt Sally :=)).

Där är det Domosedan och ”Spanska ridskolan” på stallgången som gäller och jag tror att det skulle ha tagit mig lika lång tid att helklippa Arch som att jaga lille Mulle för att kanske lyckas klippa några tag på halsen. Så detta överlåter jag till andra, tålmodigare klippare och suckar tacksamt var gång jag ser levaderna, stegringarna och andra konststycken över att det inte MIN häst :=) !

Ja, detta var lite om det senaste dygnet, inte riktigt så karakteristiskt för vanemänniskan Birgitta.

I kväll ska maken och jag äntligen åka och titta på gården som jag redan nämnt och det ska bli extremt spännande. Om inte annat efter visningen så får jag väl vara glad åt den veckas fullständigt grandiosa dagdrömmar som totalt absorberat mig och sakta återvända till den faktiskt inte alls så tokiga VERKLIGHETEN!