För några veckor sedan skrev jag i ett blogginlägg att jag tyckte att det skulle vara roligt att bli bedömd av 3 domare för att se om/ hur deras bedömningar skilde sig åt. För jag VET att det kan skilja oerhört mycket från domare till domare ocb ibland har man som ryttare verkligen svårt att förstå sina poäng och /eller kommentarerna som ibland åtföljer dom.
Och det är inte bara när vi ”amatörer” rider som domarna kan ha helt olika uppfattning om kvalitén på ritterna.
Såg idag resultaten från Ystad Ridklubbs regionala/ nationella tävlingar i helgen och där fanns en del resultat som verkligen visade på (för) stora skillnader mellan de olika domarna.
För att ta några exempel från Prix S:t Georges-klassen så ansåg en domare att ryttare A borde vinna klassen medan en av de andra domarna ansåg att ryttarens prestation borde utgöra en 16:e plats av 30 startande!
Samma domare som var så snål med poängen mot ryttare A ansåg i stället att ryttare B borde vinna medan de andra domarna placerade denna ryttare på 12:e respektive 13:e plats!
Sedan har vi ryttare C som enligt en av domarna borde blivit 3:a i klassen medan de två övriga placerade henne på 20:e plats.
Faktiskt var det bara kring de 3 sämsta ryttarna som domarna var mer eller mindre rörande överens.
I Intermédiaire II-klassen tyckte en domare att ryttare D borde vinna medan en annan ansåg att ekipaget borde hamna bland de sista i klassen, som 10:a av 12 startande!
Så nog är dressyr en bedömningssport alltid! Men det är ju inget nytt under solen….
Ofta är det de lite »speciella« hästarna som ger de där ojämna resultaten. T ex min förra tävlingshäst (t o m SB1 så det var alltid 3 domare) hade en dålig/märklig galopp. Vissa domare ansåg att han ÄNDÅ utförde sakerna korrekt och sket lite i själva grundkvalitén – och då kunde galoppen ligga med genomgående 7:or. Andra domare kunde haka upp sig enormt på galoppen och i samma klass kanske ligga på 5:or och 6:or och då blev det ju också väldigt stora skillnader i slutsiffran.
Problem med formen kan ju vara ett annat exempel på när domarna lägger sig väldigt olika i bedömningen.
De enklare mer oklanderliga hästarna utan några större svagheter BRUKAR bedömas jämnare.
Så upplevde jag att det var med Heron också.
Han var väldigt lydig och gjorde allting mycket korrekt MEN hade dålig bakbensaktivitet och tämligen ordinära gångarter.
En del domare prisade lydigheten och brydde sig inte så mycket om gången medan andra domare hakade upp sig på hur han rörde sig och dömde ner honom väldigt mycket pga detta.