Livet är verkligen fullt av mycket märkliga och ibland tråkiga sammanträffanden…..
I förrgår var jag och hälsade på i Archies nya stall och hade då som vanligt Soya med mig. Och Soya passade, som vanligt, på att jaga de katter hon såg. Hon springer efter dom tills de stannar, sedan viftar hon på svansen och vill leka vilket ingen katt hittills varit intresserad av :=).
Hur som helst…när jag kom hem och hade gått och lagt mig låg jag och tänkte på det nya stallet, katterna osv och slogs då av tanken hur hemskt det hade varit om någon katt klöste Soya i ögonen så att hon blev blind eller fick andra ögonskador.
Tänkte på min mammas hund, en pekingese som i många år levde utan ett öga pga någon ögonsjukdom han fick (pekingeser har väldigt utbuktande ögon) och funderade över hur trist det vore om Soya skulle gå samma öde till mötes.
Nästa dag, dvs igår morse, hade jag med mig Soya i stallet och vi hann inte vara där i många minuter förrän hon plötsligt stod bredvid mig med ena ögat helt ihopknipt.
Jag blev livrädd men tänkte ändå att hon kanske hade fått något i ögat (halm, hö, sand, whatever…..stallet kryllar ju av småpartiklar av olika slag) och att det nog snart skulle gå över.
Medan jag red kastade jag hela tiden oroliga blickar på Soya som låg i manegen men jag tyckte inte att hon öppnade ögat mer än lite då och då och då bara som en springa.
För att göra en lång historia kort blev jag så bekymrad att jag körde henne till djursjukhuset som tack och lov bara ligger kanske 500 meter från stallet och har jour dygnet runt.
Väl på sjukhuset och efter någon timmes väntan (tur att man har en förstående arbetsgivare….) fick vi träffa en veterinär som till skillnad från mig inte trodde att Soya hade fått in något i ögat (jag hade själv spolat det med koksalt redan i stallet utan resultat) utan att hon hade fått en smäll eller slagit emot något. Detta tyckte jag lät väldigt osannolikt för jag tycker att jag dels borde ha sett detta och framför allt hört Soya om hon hade slagit sig så pass men jag kommer ändå ingen vart med att spekulera i detta.
Soya fick i alla fall ögondroppar och smärtstillande tabletter och faktiskt var ögat nästan ”så gott som nytt” redan på kvällen. I morse såg det också jättefint ut och det är bara att hoppas att det håller i sig. Man vet ju själv hur oerhört irriterande det är om man har något i ögat eller har ögonsmärtor, jag har vid två tillfällen råkat ut för ögonskador som varit pyttesmå men ändå gjort jätteont.
Ena gången skulle jag lyfta upp några reklamblad från hallgolvet (bodde då i lägenhet och reklamen hade singlat ner via brevinkastet) och när jag lyfte upp papperna föll det sig inte bättre än att jag råkade sticka en kant av ett papper rakt in i mitt eget öga?!?!?
Ofattbart hur man bara kan göra något så klumpigt och mitt öga rann i flera dagar av det hål jag måste ha gjort på hornhinnan.
En annan gång satt jag i soffan och läste tidningen när jag plötsligt kände att jag fick något i ögat och efter idogt gnuggande och sköjningar med vatten var jag till slut tvungen att köra till sjukhuset (!!!) för att de skulle spola ur ögat. Då hade jag också hunnit skada hornhinnan så där ser man hur lätt detta görs!
För att återgå till Soya lär jag som sagt inte få veta hur hon skadade sitt öga men det är bara att vara tacksam över att det inte var värre ändå. Fast nog var det ett konstigt sammanträffande att jag kvällen innan hade bekymrat mig för hennes ögon?
Och när jag kom till jobbet och berättade om hennes öga var det ingen som blev förvånad.
Vår arbetsplats verkar sedan knappa 3 veckor tillbaka vara drabbad av någon slags förbannelse och en arbetskamrat sa halvt på skämt att vi nog får fundera på att ta hit något ”utdrivare av ondska” av något slag.
På en arbetsplats på ca 20 personer har vi alltså på ca 3 veckor råkat ut för följande:
Arbetskamrat A:s son (8 år) ramlade och fick en jättekraftig hjärnskakning.
Arbetskamrat B:s dotter (9 år) ramlade, svimmade och fick en stor bula i huvudet.
Arbetskamrat C:s son (5 år) fick plötsligt ont i sin fot och kunde knappt gå i flera dagar.
Arbetskamrat D råkade ut för en bilolycka då hela hennes bil blev demolerad men hon och barnen klarade sig.
Samma arbetskamrats (D) son, 6 år ramlade och fick ett djupt sår i huvudet.
Arbetskamrat E, 64 år fick en hjärtattack på gatan, ramlade ihop och dog några dagar senare!!!!!
Så i detta sammanhang är en liten ögonskada på en hund verkligen inget att höja på ögonbrynen åt!
Som hund- OCH kattägare så tycker jag att det var rätt åt Soya. Då kanske hon slutar jaga katter. Ursäkta Birgitta! 🙂 Katter flyr ju oftast för hundar, men det är inte så himla roligt för dem att bli jagade. Om en främmande hund (min egen jagar inte katterna) jagar mina katter kan de bli så rädda att de är borta i timtal, ibland flera dagar. Jag vill ju att mina katter ska vara trygga på »sin egna« tomt! Ibland kan man säkert inte hindra hunden. Men man kan ju försöka. Om hunden jagade en häst, skulle då skulle ju de flesta försöka stoppa sin hund, men katterna, räknas inte deras välbefinnande och trygghet?
Du har missförstått hela inlägget Ann!
Soya blev skadad i sitt öga i ”mitt” stall (på ridskolan) och inte alls för att hon hade jagat någon katt. Hon har antingen fått något i ögat eller slagit huvudet HÅRT i något, en katt hade knappast, än om den hade velat, kunnat SLÅ henne i huvudet på detta vis.
Vi HAR en katt i stallet (på ridskolan) som inte bryr sig det minsta när Soya springer efter henne.
Att en hund lekfullt springer efter en katt bryr jag mig faktiskt inte det minsta om i detta fallet då stallet där Soya gjorde det (mitt kommande stall) vimlar av hundar och katterna är VANA vid hundar.
Sedan är det säkert skillnad på ”jaga katter” och ”springa efter lekfullt” vilket jag kanske var otydlig med. Det är inte så att Soya rusar efter katter i flera kilometer. Hon tar några skutt efter katter som då oftast hoppar upp på en boxdörr, in i något skrymsle eller så. Inget större ”drama” i mina ögon.
Även om Ann i detta fallet missuppfattade hur Soya fått skadan i ögat så håller jag med henne till fullo. En katt kan oftast inte förstå om en främmande hund ”springer efter lekfullt” eller ”jagar katten”. Det är nonchalant av dig att ha Soya lös i det nya stallet innan katterna lärt känna din hund. Att de är vana vid andra hundar som de känner är en annan sak. Låt katterna i lugn och ro lära känna Soya innan du har henne lös i det nya stallet. Både för din, katternas och Soyas skull.
usch för ögonskador. hoppas det läker fort! ang kattjakt (eller harar också för den delen) skulle jag heller inte gilla om hundarna alltid jagade dessa. oavsett hur många katter (harar) det finns. inget djur ska behöva utsättas för den stress det innebär. som jagad kanske man inte uppfattar att det är en lek?
Förstår hur du tänker Lova och jag HAR faktiskt haft Soya kopplad i det nya stallet (har varit där ett par gånger) i början. Men någon gång måste ju både hunden och katterna vänjas vid att hon är lös, därför släppte jag henne lös sist jag var där.
Prick:
Får kanske verkligen förtydliga mig så att Soya plötsligt inte framstår som värsta kattplågaren.
Hon kan mycket väl springa fram till en katt hon aldrig har sett och vifta på svansen men om katten hoppar upp på en box eller upp på en ensilagebal tex så går hon därifrån direkt.
Det handlar mycket om ”nyhetens behag” och vår katt i stallet (på ridskolan) är numera ointressant eftersom Soya fattar att den inte vill leka med henne.
Soya jagar inte katter i den bemärkelsen att hon rusar efter dom i långa sträckor och de fåtal katter hon har sprungit fram till har bara hoppat iväg några meter utan någon större dramatik.
Vad gäller kaniner och harar vet jag att min uppfattning i frågan inte delas av alla. För mig är både harar och kaniner SKADEDJUR som skjuts av med gevär i mina trakter. Om Soya skulle råka knäcka nacken på ett sådant djur skulle det inte bekomma mig det minsta faktiskt liksom jag kan hacka itu mördasniglar utan att blinka eller slå ihjäl flugor med en flugsmälla.
Så ja, för MIG personligen är det skillnad på djur och djur.
Däremot skulle jag aldrig acceptera att Soya bet ihjäl eller ens SKADADE en katt.
fast jag menar att det är själva jakten som är stressade. inte att avlivas. om din hund snabbt springer ifatt en hare och knäcker nacken på den ser jag som väsentligt mindre stressade. för haren.
Ok Prick, jag förstår. Och med tanke på att jag vet hur känsligt det här med ”djur-dödande” är låter jag det vara osagt om Soya lyckats reducera har- och kaninstammen i Skåne.
OJ! Harar och kaniner må vara skadedjur i dina ögon men de ska INTE behöva utsättas för sådan stress innan de dödas.. Jag är inte emot jakt där djuren skjuts, men att jagas av en hund för att bli ihjälbiten av densamma är inte ok i mina ögon. Om du hackar sönder en mördarsnigel eller dödar en fluga så har du inte utsatt djuret/insekten för stress innan. Visst, hundar används ju i jakt men de är fostrade så att de aldrg springer fram till djuret innan de blir skjutna. Och hunden används för att spåra djuren och driva de fram till jägaren. Det må vara stressande till en viss del för djuret men inte tillnärmelsevis vad det måste vara att bli jagad i full fart av en hund som bara har som mål att döda. Nej Birgitta, sådan skillnad är det inte på djur och djur..
Som sagt…om jakt och dödande kan man tycka mycket och väldigt olika och eftersom jag VET detta brukar jag undvika att gå in i dessa diskussioner.
Kan bara säga att det i MINA ögon inte är det minsta skillnad på att en hund jagar fram ett djur som en jägare sedan skjuter eller att hunden själv dödar djuret.
Har du kanske sett en hund knäcka nacken på en kanin/ hare? Det går på en SEKUND och utan en droppe blod.
Så för MIG är det ingen skillnad att få nacken knäckt eller få ett skott (som kanske skadeskjuter i stället för att döda) i sig, skillnaden är väl i så fall om man ska tillåta att djur jagas överhuvud taget, vare sig det är av jägare eller hundar.
Inte för att jag fattar varför vi kom in på Soyas kaniner :P??
Men i vilket fall så kryllar det om kaniner på jägersro!!!!!!!
Jag tror inte heller att alla svimmar bara för att någon har dödat en hare.
För asså katter jagar ju fåglar o det liksom lever ju dom på typ!
Så då måste du ju sörja alla fåglar oxå ''Lova'' .
/ Sally 🙂
Du är klok du Sally :=)!
Och du har verkligen rätt i att om man ska börja diskutera JAKT och dödande så är väl många katter, i alla fall de som inte bor i lägenhet, en av de största ”bovarna”. Det tycker nog alla de möss, råttor och andra småkryp som hamnar i kattens gap.
Så om katter ”tillåts” att jaga (för vilken kattägare har 100 % koll på att deras katter inte skrämmer de oskyldiga mössen genom att springa efter dom) så kan väl Soya få jaga upp någon katt på en boxdörr utan att framstå som värsta odjuret *SKRATT*
Nu är det ju så att en katt smyger på sitt byte och attackerar det.. Har aldrig sett en katt jaga en fågel. Och jag sörjer inte kaninerna som dödas, jag tycker bara att det inte är rätt att stressa dem. Sen kan jag hålla med om att katter inte är så roliga när de leker med mössen tills de dör. Men som hundägare är det inte ok att låta sin hund jaga andra djur och döda dem! Det kan givetvis ske någon gång av misstag då hundägaren brustit i sin uppmärksamhet.
Tja, vi får helt enkelt enas om att vi inte kan enas Lova.
För mig är det ok att hundar dödar SKADEDJUR liksom att katter gör detsamma.
Tror att många som tycker som du reagerar mycket starkare på att en hund knäcker nacken på en kanin än att en tam-katt dödar en mus/ råtta och man kan ju rent OBJEKTIVT fråga sig vari skillnaden ligger EGENTLIGEN?
Är det för att råttor anses äckliga medan kaniner har mjuk päls och ser ”sötare” ut?
Jag försöker i möjligaste mån ta ifrån katterna sitt byte om jag kan. Jag vill INTE se en råtta/mus stressas och skrika, lika lite som jag vill se en hare eller katt jagas och stressas.
Jag tror inte Soya är nåt odjur, men jag vet exakt hur det är hemma hos mig när en främmande hund kommer. Katterna kommer glatt framspringande, den »nya« hunden spättar efter dem i full fart. Katterna springer som tokar för att gömma sig, t ex under containern. Och stannar där tills det blir mörkt. Jag är inte rädd att de ska bli dödade, få hundar hinner ikapp en katt, utan tycker bara inte de ska behöva utsättas för stress. En allmän empati djuren bara.
Ann:
Om jag hade så känsliga katter som du (så att de håller sig undan i timmar/ dagar) så hade jag faktiskt sagt till eventuella hundbesökare att ha sin sin hund kopplad.
Det är ju ändå din tomt = du som bestämmer och om du/ dina katter har obehag av lösa hundar så måste en besökare givetvis respektera detta.
Även fast jag hatar att gå med Soya i koppel så skulle jag inte drömma om att bara stövla in var som helst med henne okopplad utan jag förhör mig först om det är OK.
Hej,hade du inte blivit rädd/stresad om en elefan skulle komma springande i full fart mot dig!?
jo självklart skulle du det!
katter har samma känslor som dig och alla andra djur i världen
katter ser dig och din hund som jättar ju!
tack på förhand!
Hej Kattägare!
Jag förstår hur du tänker men håller inte riktigt med. ALLA katter är faktiskt INTE rädda för hundar även om det finns dom som så klart ÄR det.
Det finns massor av människor som har BÅDE hund/ar och katt/er tillsammans och det fungerar hur bra som helst.