När man var yngre och gamlingar prisade ”hälsan framför allt” tyckte i alla fall jag, materialisten och romantikern att det lät väldigt töntigt. Pengar och kärlek lockade mer men ju äldre jag blivit förstår jag bättre och bättre att det verkligen är så att just hälsan är viktigast. Utan den har man ingen glädje av varken fina saker eller att vara älskad faktiskt (även om det så klart underlättar- absolut).
Och idag, då det har regnat i princip hela dagen och dessutom blåst otroligt hårt har jag blivit påmind om hur otroligt styrd man är av vädret, framför allt om man är djurägare.
Att ha hästen stående i hagen när den nästan lyfter från marken av hårda vindar är inte att rekommendera och har man en hund som svimmar vid åsynen av en regndroppe vill det till att den har en onormalt fungerande blåsa = gärna håller sig i mååånga timmar, nergrävd i soffan.
Trädgården håller på att drunkna i nedfallna löv som jag hade planerat att räfsa upp under dagen men försök att göra det i orkan!
Morgondagens planerade uteritt med Birk-Lena finns det inte en chans att jag genomför om detta otäcka väder fortsätter (vilket har förutspåtts) och att LC-träningen för Soyas del skulle bli av (eller att någon ens skulle få för sig att köra dit) finner jag ytterst osannolikt.
Eftersom Soya ”tränar sig själv” ganska rejält på våra promenader och cykelturer så känns just LC-träningen inte som en katastrof om den inte blir av men eftersom Archie inte har blivit uteriden alls i denna veckan så vill jag inte tillbringa ännu en dag i ridhuset (även om det är en gudagåva att ha ett ridhus att vara i vid sådant här väder)
Så jag känner mig lite ”fast” just nu faktiskt- för planeringsmänniskan Birgitta tycker inte om när schemat ändras utan hennes påverkan och även om det är mysigt att befinna sig inomhus i värmen med tända ljus, god mat och lika gott sällskap så hoppas jag innerligt på bättre väder nu, genast eller meddetsamma!
