Idag åkte Archie och jag (och vår sällskapsdam lilla Pippi) på vår första tävling sedan flytten till nya stallet.
Sista gången vi tävlade slutade det ju med en trevlig seger men det ”visste” jag nästan på förhand att det inte skulle bli idag efter en koll på startlistan.
Innan vi begav oss iväg fick Archie gå en timme i en av gräshagarna medan jag gjorde i ordning hans saker, alla andra hästar i stallet (5 stycken) var ute och jag vågade inte lämna honom ensam om han skulle bli väldigt orolig.
Och orolig blev han….i alla fall när jag hade tagit in honom för att fläta hans lilla hår.
Inom loppet av 30 minuter hann han bajsa 6 (SEX!!!) gånger på stallgången och det är personligt rekord kan jag säga.
Dock stod han lugnt och tyst i alla fall och vi blev snabbt klara och kunde köra iväg.
Väl på plats vann vi utan tvekan framridningen, inte bara för att Archie gick mycket bra utan framför allt för att vi var helt ensamma!
Alla andra valde att rida fram i ett litet ridhus medan Archie och jag seglade omkring på en säkert 20 x 80 meter jättefin utebana med sviktande botten så jag förstår inte varför ingen mer kom dit?
Är dressyrryttare överlag fegisar som helst håller sig inom 4 väggar :=)?
Hur som helst så var framridningen det enda jag vann idag för domaren måste ha läst något av mina blogginlägg där jag förespråkar att man ska ”använda hela skalan” för det gjorde hon tyvärr!
Otroligt nog (måste jag faktiskt säga) fick Archie betyget 1 (ETT) på båda skänkelvikningarna och det är ju ett svårlaget rekord får man väl säga?
Skulle jag ha betygsatt dessa skänkelvikningar hade jag kanske satt betyget 4 på den sämre och betyget 6 på den bättre men nu var det ju inte jag som dömde :=).
Jag kan faktiskt inte känna någon som helst besvikelse eller oro över dessa låga betyg då jag väljer att lita på min tränare som anser att skänkelvikningarna blivit mycket bättre med tiden.
Men så klart kostar betyget 1 + 1 med därtill dubbel koefficient väldigt många poäng så slutprocenten blev 55 % och vi kom bland de sista i den 13 man lilla LA:3-klassen.
Själv tyckte jag att jag hade en väldigt bra känsla inne på banan, framför allt vad gäller bjudningen som ibland kan vara Archies akilleshäl. Han spänstade verkligen på bra och jag minns att detta ridhus (Stensäters) hade denna effekt på honom även förra hösten då vi var där och tävlade.
Summa summarum var jag nöjd med min gosse och han var säkert ännu nöjdare när han mindre än 1 timme efter vår ritt åter fick förena sig med gräset, se bilden ovan (som förresten visar regntäcket jag köpte i Ullared sist- ett utmärkt köp!) .
Kommenterar inte för att på något vis ”trycka ned” dig men funderar ändå på skillnaden i bedömning (din och domarens) av den bättre skänkelvikningen?
Skillnaden mellan 6 = godkänd och 1 = mycket dålig är ju ganska stor?
Du hade ingen läktarkompis eller filmare som kunde hjälpa dig att förstå domarens bedömning?
Normalt tycker inte jag att enskilda betyg på någon bedömningspunkt är intressant att diskutera (det är svårt att döma, och att det diffar lite ibland får man ta) men en så rejäl skillnad känns ändå ”skum”…
Hej Anonym!
Min egen bedömning grundar jag på flera olika faktorer:
1. Vad Archie BRUKAR få på den ”bättre skänkelvikningen” (det skiljer rätt mycket mellan den för höger och den för vänster skänkel)
2. Vad min TRÄNARE anser om skänkelvikningarna i allmänhet (så som hon ser dom på träning).
3. Hur det KÄNDES inne på banan. Och jag tycker inte att det kändes som någon direkt skillnad mellan när Archie gör den bättre skänkelvikningen på träning mot hur han utförde den inne på banan.
Jag hade tyvärr ingen medhjälpare med mig och diskuterade inte heller ritten med någon efteråt.
Visst begriper även JAG som trots allt har tävlat oerhört mycket dressyr under mer än 20 år och med 4 olika hästar att skänkelvikningarna säkert inte var så bra som jag inbillade mig men därifrån till att sätta betyget 1….nja…det har jag svårt att acceptera/ förstå. Det är så ytterst sällan detta betyg delas ut över huvud taget och om både ryttare och häst försöker visa en rörelse brukar man inte slå ner så hårt på detta.