Dagen innan var gräsmattan kliniskt rensad från löv men eftersom detta är ett sisyfos-arbete så blev jag inte förvånad över att se dessa eländiga trädprodukter på marken igen!
Varje år tänker jag att jag ska strunta i att kratta upp löven tills alla har ramlat av men vem uthärdar att se en trädgård i förfall i minst 1 månads tid?
Under den gångna veckan var jag och tränade som vanligt fast denna gången på tisdagen som framöver kommer att bli den nya träningsdagen.
Efter lite funderande tyckte jag att tisdagar passar bättre än torsdagar, så kan jag träna vidare själv under resten av veckan om träningen förläggs i början på densamma.
Tisdagar var ju också min träningsdag då jag tränade för Birgitta och det fungerade utmärkt.
Själv besökte jag mitt gamla stall i fredags för att träna Sally och det var ett av de bästa passen hittills så det var jättekul. Att den lilla gossen sedan hoppade lydigt och fint dagen därpå på tävling anser jag är ett bra kvitto på att träningen ger resultat även i Mulles egentliga gren och det tror jag Sally håller med mig om.
Passade på att klappa på Archies gamle vapendragare Birk och kunde konstatera att resultaten av min tidigare klippning var ett minne blott- det var snarare en lurvig björn än en häst som mötte mig på stallgången :=)!
Omställningen från sommartid har inte medfört något positivt för min del och då jag var ute på promenad med Soya och Archie i veckan märkte jag hur snabbt det blir beckmörkt, dvs redan vid 17.00-tiden.
Jag kommer inte att rida ut efter jobbet förrän det blir ljusare igen utan kommer antingen att spara uteritterna till någon helgdag och/ eller ta någon komptimme för att kunna ge mig ut innan mörket faller.
Som jag redan berättat ser jag dels ingen mening att rida i mörker och anser dels att det kan vara direkt farligt. Jag vill ju dessutom kunna ha med mig Soya när jag rider ut och att bli av med henne i mörkret vill jag verkligen inte riskera.
I lördags red jag årets sista tävling med Archie och det kunde inte ha slutat på ett bättre sätt än med den seger han kämpade till sig. Verkligen jättekul och skönt att kunna avsluta säsongen så.
Jag ska inte sticka under stol med att årets tävlingsresultat blev sämre än både önskat och förväntat med endast 4 placeringar (2 segrar, en 3:e och en 4:e plats varav alla placeringarna utom 3:e placeringen som togs i LA:4 togs i LA:1).
Att skänkelvikningarna varit vår akilleshäl är ingen hemlighet och dessa har många gånger kostat massor av poäng och dessutom har jag väl haft lite ”otur” eller vad man ska kalla det och varit precis första ekipage utanför placering vid flera tillfällen.
Nu är målet en bättre säsong nästa år men hur det blir med den saken återstår att se. Det är ju inte bara mina egna träningsresultat som påverkar rosettskörden utan även den många gånger mycket knivskapa konkurrens som kan förekomma på min nivå (LA).
Jaaa! 🙂
/ Sally