Som jag har berättat om i tidigare blogginlägg så har det regnat mer eller mindre dagligen i mina trakter de senaste veckorna.
Verkligen tråkigt ur en massa aspekter och ni kan ju tänka er hur våra grushagar ser ut!
För att hästarna ska ha i alla fall en liten torr plätt att stå på har stallägarna nu kört in asfaltkross vid alla grushagarnas ingångar.
Jag hoppas verkligen att detta experiment faller väl ut och framför allt hoppas jag att det slutar att regna!
Och på tal om hagar så har jag nu kommit på ett uttryck som i varje fall vi hästägare kan använda när vi letar ”som efter en nål i en höstack”.
Vi kan i fortsättningen säga ”det var som att leta efter en tappsko i mörker”.
Det var nämligen precis det jag ägnade mig åt i morse i beckmörker när jag vid ankomsten till stallet kunde konstatera att Archie måste ha dragit av sig sin ena framsko i hagen i går eftermiddag.
Någon högre makt måste ha förbarmat sig över mig för otroligt nog fann jag skon efter bara någon minuts letande trots att jag från början knappt iddes påbörja detta ”mission impossible” och då hittade jag den efter att ha traskat runt i en något lerig och även lite vattenpölsfylld gräshage med endast min lilla Ullareds-pannlampa som sprider ett tämligen mediokert sken.
Så i alla fall denna gången besannades uttrycket ”den som söker han finner” även om det kändes som att just leta efter en nål i en höstack :=)!
det heter beckmörker inte bäckmörker;)
Det har jag också alltid varit övertygad om men googla på ordet får du se (det gjorde jag senast i helgen för jag
har också stavat det med E.)