Under veckan som gått har jag fortsatt med min igångsättning av Archie. Vi rider nu 35-45 minuter per pass och har även börjat galoppera så smått.
Jag försöker att rida varierat och träna på ”allt” som vi behärskar och vad gäller exempelvis bytena fungerar de bättre än någonsin. Inga tendenser till hopp och skutt och galoppen är oförändrad före, under och efter bytet så det känns väldigt positivt.
Archie är som alltid otroligt snäll och jag märker ingen skillnad på hans humör eller beteende nu när han inte går för fullt.
Att bralla, försöka sticka iväg osv har aldrig funnits i hans sinnevärld och även om jag ibland vid ren dressyrträning skulle önska lite mer ”elektricitet” är jag väldigt glad att slippa sådana former av överskottsenergiyttringar.
Själv känner jag mig som alltid vid denna tid på året trött och sliten och det beror inte på något annat än det ständiga mörkret och usla vädret.
För att till viss del kompensera att jag så ofta är i stallet då solen antingen inte har hunnit gå upp eller redan har gått ner har jag börjat att ta några timmar ledigt 1-2 arbetsdagar per vecka för att hinna rida medan man fortfarande ser hästen framför sig.
Det är otroligt skönt att kunna ha denna flexibilitet på jobbet och det är något jag värderar högt.
Nu ser jag fram emot att återuppta träningen för Ebba och ett första pass är bokat till den 22:e. Jag gillar INTE att träna för mycket på egen hand faktiskt utan vill gärna ha en tränares öga på mig, inte bara för att jag alltid har tyckt att det är ROLIGT att träna utan också för att förvissa mig om att jag inte hittar på några tokigheter på egen hand.
I lördags var jag på en ponnyhopptävling och tittade när Sally red och det var roligt att för en gångs skull slippa känna att jag själv var tvungen att prestera utan jag kunde bara gå omkring och mysa.
Min egen säsong börjar i månadsskiftet januari/ februari men då finns det inte så mycket tävlingar att välja bland. Dessutom kan ju vädret ställa till en del oförutsett så även om man hade TÄNKT att åka någonstans så kanske det inte blir av.
I lördags hade vi också julshow i stallet och jag tycker att det var en utmärkt prestation att få ihop 6 olika show-inslag med enbart privatägda hästar då vi ju inte har någon ridskoleverksamhet på anläggningen.
Söndagen tillbringades till stor del i stallet eftersom det var min tur att ha ”jour” vilket man har var 7:e söndag.
Att ha jour innebär att man ska fodra 7 hästar klockan 07.00, kring 14.30 samt 19.00 samt att släppa ut samma hästar vid 08.00 och ta in dom vid 14.30.
Denna form av stallarbete är verkligen långt ifrån den mängd obligatoriska pass man har i många andra privatstall så det känns inte det minsta betungande faktiskt.
Även Soya fick sin beskärda del av socialt umgänge under helgen då vi var på den sedvanliga whippetträffen i Malmö i söndags. Sammanlagt 6 busar lekte och hade roligt tillsammans och det är både kul och intressant att studera vilka roller i en flock olika hundar tar och/eller får.
Till skillnad från vissa knäpphundar (dock ej whippets :=)) som ”hugger först och frågar sen” är Soya otroligt försiktig och väljer hellre att springa ifrån en hund som verkar otäck än att ”snacka om saken”.
När vi har varit många hundar på träffarna har det varit ganska tydligt att Soya är mer av en ”betraktare” som springer lite vid sidan av än en av dom som ska armbåga sig fram och höras och synas mest.
Nu när en unghund (Bella) har börjat delta i träffarna märks det ofta att Soya har ”kaxat till sig” eftersom det nu finns NÅGON som HON kan bossa över. Soya är inte stygg på något vis men markerar ganska tydligt och ofta att ”jag är äldre än du”. Tack och lov verkar Bella inte allt för bekymrad över Soyas dominanshandlingar och hon kan också själv springa fram och försöka ”få igång” Soya när hon är på det humöret.
