I nästa vecka är det dags för Archie, som skos var 7:e vecka, att få nya skor.
Jag kommer att be hovslagaren att sätta på skor som på bilden ovan, dvs med 2 små broddar som inte går att skruva ur.
Polisrytteriet har sådana broddar på sina hästar året runt (vi har förresten samma hovslagare :=)) och själv tycker jag att de räcker till för den ridning jag ägnar mig åt.
Dels är det ju inte så ofta man behöver broddar i mina trakter (må jag inte ångra dessa ord….) och dels är jag ju ingen uteridningsmänniska av stora mått.
Jag kan som en jämförelse nämna att de hästar som gått med broddar pga ”vinterväglag” (dvs inte när de tävlat hoppning på gräs :=)) på ridskolan de senaste decennierna kan räknas på i princip ena handens fingrar; så ovanligt är det med broddar där.
Vet inte hur läget är i nya stallet som ju ligger mer på landsbygden men själv kommer jag som sagt att nöja mig med dessa små broddar.
Snösulor tycker jag över huvudtaget inte är intressant då jag läst för mycket negativt om dessa. De är jättebra när det finns ordentligt med snö men hur ofta har vi det i Skåne (åter igen…..må jag inte få ångra dessa ord).
Här smälter snön oftast bort inom några dagar eller ibland rent av några timmar och då är det tydligen väldigt lätt att få tappskor om man rider med snösulor.
Hur som helst så är min strategi att sätta på broddar för då behöver man dom oftast inte medan man utan dessa lär ångra sig många gånger om (min tidigare erfarenhet).
Redan i morse var min plan att sätta på vanliga broddar i avvaktan på de permanenta eftersom vi just nu har väldigt mycket snö även om jag tycker att det är ett jäkla pilleri med detta projekt (rensa broddhål, gänga osv).
Steg till och med upp lite tidigare för att slippa stressa med detta men när jag väl skulle ta fram broddarna i stallet insåg jag att de ligger i ett skåp hemma i förrådet.
Jag suckade trött och övervägde att köra hem efter broddarna (det tar bara 3 minuter) men som tur var tittade jag på skorna innan för att hur broddhålen såg ut.
Och här avslöjas det hur ofta jag kratsar hovarna…PINSAMT sällan…..för när jag lyfte på den första hoven kunde jag konstatera att skorna inte hade några broddhål.
Uppsss!!!!!!! Så obeservant är jag!
Uteritten gick trots det utan problem och vi kunde både trava och galoppera i snön. Härligt!
Efter uteritten var det dags för utsläpp och här står Archie och diskuterar med en annan bloggskribents (Aramis) häst:
Archie:
Ja, våra ägare är väl för roliga med sina bloggar.
Aramis:
Ja, tänk så mycket strunt flickorna orkar skriva om.
Archie:
Fast ju mer de skriver desto mindre tid har de att dressera oss, eller vad tror du?
Aramis:
You wish my friend…you wish….
Nu bor jag ju så att snösulor och brodd (4 st/sko!) är ett måste från oktober/november till mars/april, så inga kommentarer där… 😉
Men jag vill bara säga att det är skönt att läsa att jag inte är ensam om att ha lagt hovkratsarhysterin åt sidan.
De flesta kratsar ju ur hovarna både före och efter ridningen, medan jag själv lyfter benen och slänger ett öga kanske någon gång i veckan. Oftast utan att ens hämta hovkratsen först… :-O
Lärde mig denna (o-)vana när jag höll på med travhästar, tror jag. Man märker ju liksom om hästen verkar störas av något i hoven, då petar man bort det DÅ. 😉
God jul, om jag inte kommenterar något innan dess!
Oj, stackars dig som måste dras med broddar så länge!
Hur det än är så är det ju skönare att slippa dom tycket jag.
Vad gäller att inte kratsa hovarna har jag kanske överdrivit detta lite väl mycket och en dag kommer min nonchalans säkert att straffa sig.
För kanske är det inte så att man ALLTID märker om hästen har något i hoven som stör (vilket jag använder som argument mot hovkratshysteri).
För många år sedan förfasades en stallkamrat över att jag aldrig spolade min häst ben medan hon levde med vattenslangen i näven. För att reta henne (hon tyckte det var sååå synd om min häst) spädde jag på med kommentaren ”det (leran) ramlar ju av under natten”. Då DOG hon nästan, ha ha.
Nä, benspolande är också ett jäkla okynnesbeteende då vida det inte rinner lera av hästens ben.
Jag ser ju hur rena och fina Archies ben är efter någon timme i boxen så mig kan ingen inbilla att man måste spola av minsta gruskorn. Spolning förlänger ofta bara tiden hästen står med våta ben.
Vad gäller hovkratsningen säger jag lika raljerande att man nog lär märka om det sitter en stenbumling
under hoven och annars är det bättre att lämna kvar lera som skydd mot urin och avföring, enligt MIG.
Intressant att ingen av mina hästar någonsin haft strålröta trots bristen på kratsning och vad gäller mugg är det bara Archie som haft det en gång och då hade även benspolarnas hästar i stallet det.
det är inte aramis, utan vera karros häst.
Hej hopp! Här måste jag säga att jag inte håller med dig 🙂 Snösulor fick båda mina hästar på samtliga åtta hovar igår. Jag passade dessutom på att diskutera saken lite närmre med min hovslagare (som faktiskt inte är någon fanatiker av just snösulor) – DOCK!!! När vi har det väglag vi råkar ha just nu och tövädret kommer (vilket det lär göra vare sig vi vill eller ej) så står jag hellre med en häst som saknar gigantiska klumpar under varje fot vilka i sin tur kan resultera i de mest förfärliga vrickningar och hemskheter när hästarna, balanserandes på en uppochnervänd konformad isspets, halkar runt på det blöta stallgolvet. Även om min hovslagare inte älskar dessa snösulor så tog han ändå av skorna på samtliga sina egna hästar (går 150-hoppning) och satte dit snösulor innan han spikade på skorna igen. Det var snösulorna det. Så kommer vi till kapitlet broddar. Jag frågade nämligen om han kunde tänka sig att sätta på skor med fast brodd – självklart kunde han det om jag nu ville, DOCK!!! Det var verkligen inget han rekommenderade. Att hästarna dygnet runt ska stå med brodd var han inte positiv till, inte heller risken för skador som dessa (om än små, men ändå klart utstickande) broddar kan bidra till. Jag hade mina hästar broddade (med skruvbrodd) för ett par vintrar sedan, men de gick ständigt med boots och med knähöga paddar inlindade från topp till tå. Så! Summa summarum! Snösulor JA! Fasta broddar NEJ!
Ps. Vilka söööta hästar och rolig konversation! (även om jag tror att det är just Vera på bilden *fniss*)
Trevlig helg 🙂
ASGARV!!! Typiskt mig och visar väl hur bra (dvs usel) jag är på är att känna igen hästar.
”En brun och en skimmel i samma hage- åh då måste det vara Livs hästar fast jag har för mig att de brukar gå i var sin hage”. Ja, det är förvirrade Birgitta i ett nötskal!
He, he….förklarar också varför STOET Vera dessutom vände rumpan till Archie på typiskt kvinnlig maner vilket jag faktiskt noterade :-).
Fast varför ”Anonym” du observante läsare?
Liv:
Vad gäller snösulor har jag ingen egen erfarenhet av dessa och det är säkert 10-15 år sedan någon i mitt gamla stall hade sådana så jag borde väl egentligen inte uttala mig om deras förträfflighet eller motsatsen.
Hade jag haft kunskapen att själv slå på tappskor hade jag kanske provat dessa men det jag läst, dvs att det är ganska vanligt med tappskor med sulor + att det är värdelöst med sulor när det INTE är snö gör att jag avstår.
Men visst har man hjärtat i halsgropen varje dag hästen går ute på knöligt underlag och/ eller när det bildas jättestyltor direkt.
Vad gäller broddar har både Archie och hans senaste hagkompis Birk haft denna form av broddar 2 vintrar i rad utan en skråma och som sagt har polisrytteriets hästar sådana broddar ÅRET RUNT.
Så klart kan skador uppstå men jag tar denna kalkylerade risk framför att hästen halkar och kanske skadar sig ännu värre.
Och att stå med ”klackar” dygnet runt går fin-fint om man strör så mycket i boxen som jag :=)!
Håller helt och fullt med Signatur Aramis om snösulor och fast brodd.:) God Jul på er