En av fördelarna med att stå uppstallad på ridskolan och rida på morgonen var att där finns en person som är ännu mer morgonpigg än jag- mannen som sköter underhållet och harvningen av ridhuset!
Således var det nästan alltid nyharvat när jag kom för att rida vilket var väldigt trevligt till skillnad från då denna person var ledig och man såg hur ridhusbottnen såg ut efter en hel dags lektionshästs-trampande.
Om man inte harvar ridskolans ridhus på en dag är det oftast nästan ett DIKE utmed spåret, så pass mycket rider man som lektionsryttare i svansarna på varandra och det är i sak inte helt konstigt; är man orutinerad blir det ju ofta på detta vis.
Vad som däremot förvånade mig en del var att jag härom dagen möttes av…ja, inte riktigt samma sak för här saknades diket men ändock ett väldigt upptrampat spår i ”mitt” nya ridhus där det inte förekommer någon ridskoleverksamhet över huvud taget.
Min konklusion kan inte bli annat än att även ”privatryttare” tycker mycket om att rida runt på spåret för över allt annat såg underlaget heeelt annorlunda ut.
Efter denna utvikning kommer jag till dagens tips vad gäller KONTROLL när du rider och det är ju då precis som rubriken förtäljer VÄGARNA du rider som ska kontrolleras.
Jag borde kanske ha fetstilat DU i meningen ovanför i stället för ibland kan man, när man betraktar ett ekipage undra vem det är som EGENTLIGEN väljer vägen; hästen eller ryttaren?
För att verkligen kontrollera att hästen följer ens hjälper och inte väggen bör man under ett ridpass inte bara rida olika rörelser och rida på volten utan då och då rida innanför spåret och då känna efter att hästen verkligen är rak och går så långt innanför spåret som man själv bestämmer.
En mycket grundläggande sak som man lär sig redan som nybörjare men som ”folk” ändå slarvar med är ”rakt spår- rak häst, böjt spår- böjd häst.
På det raka spåret ska hästen titta på milimetern rakt fram och inte, som är så vanligt, gå lite inåtställd framför allt efter en hörnpassning. Eller visst….hästen kan mycket väl gå inåt eller utåtställd även på det rakta spåret men då ska det vara för att ryttaren vill detta och inte för att hästen viftar med huvudet var den vill.
Så dagens tips blir att vara restriktiv med ren spår-ridning (”runt-runt” utan att öva någon rörelse typ skolor), inte bara för att undvika att förstöra ridbottnen just där utan framför allt för att kontrollera att du kan rida hästen var du vill och inte där den helst vill gå!
För hästen är det oftast lättast att ”luta sig ” mot en vägg och det är ju inte det som hästen har lättast för och som gör att den vill undvika arbete som vi ska öva på utan motsatsen, eller hur?
Sedan kan man ibland BEHÖVA väggen som hjälp när man introducerar en ny rörelse, som skolorna tex men det är en helt annan sak…….
Din slutsats ”rakt spår- rak häst, böjt spår- böjd häst” håller jag inte med om. Som du själv skriver så kan man medvetet rida hästen ställd på rakt spår men du glömmer det omvända. När du tränar samling på böjt spår på din 6-åring så klarar han inte att vara böjd/ställd. Det är först när han blir starkare som du kan ställa honom i nacken. En häst i samling är inte böjd i bålen utan ställd i nacken. Tex när du tränar mot galoppiruetter så har du din häst helt rak och minskar volten mha ytterhjälperna. I ett senare skede när hästen är tillräckligt stark så kan du ställa den.
Kan du inte rida din häst rak så kan du heller inte rida den på böjt spår. Rakriktning är A och O!
Som jag nämnde i gårdagens blogginlägg kommer tipsen att kunna appliceras på även unga hästar och ryttare som inte är så skickliga.
Vad jag skriver om gällande ”rakt spår- rak häst, böjt spår- böjd häst” är då man rider rakt fram respektive på exempelvis en volt UTAN att kräva någon samling eller rider skolor, etc. Dvs ”vanlig ridning” på en grundläggande nivå (ursäkta om det inte framgick).
För du måste väl ändå hålla med om att man ska ha hästen böjd då man travar på en 10 meters volt i ett LA-program och att hästen i samma program ska vara SPIKRAK när den går ute på fyrkantsspåret?
Något som jag brukar testa ibland är att rida upp på meddellijen i olika gångarter. Brukar avslöja om jag inte har hästen rak. Även galoppfattningar, övergångar o öppnor på meddellinjen visar hur väl jag har hästen ”med mig”.
EXAKT! Detta är ju svårare än att rida innanför spåret och avslöjar verkligen hur rak/ ”med” hästen är. Bra tips!
Böjd i bålen och ställd i nacken i LA, absolut 😉
Då är vi överens Eva :=)!
Mina kommande tips kommer som sagt att ligga på en mera ”basic” nivå som de flesta kan testa på i sin ensamhet.
”Basic”, det är det som är det svåra! Tänk om allt det där basic fungerade…
Hihi…det är ju så det är tycker jag. När allt det grundläggande fungerar ypperligt; DÅ är det ingen konst att rida ”krumelurer”.
Därför kan jag också bli lite bedrövad då jag ser lektioner där man tränar på lite mer avancerade saker utan att hästen ens går i form. För mig är det som att börja springa innan man kan gå.
OK att man genom exemelvis skolor kan LÖSGÖRA en häst men att träna byten på en häst som rusar runt med huvudet rakt upp känns för mig väldigt konstigt.
Men tyvärr är det ju så att en del ryttare inte VILL hålla på med det som är basic utan de vill göra ”krumelurerna” i stället och vad gör man som instruktör med dessa om eleven framhärdar?
Har sett det några gånger och det ser inte alltid så kul ut….
Bra inlägg! Jag hittade din blogg för ett par dagar sen och fastnade för den. Du skriver roligt och intressant! 🙂
Vad roligt med en ny läsare! Välkommen och fortsätt gärna att kommentera!