Inlärningen av galoppombyten kan, enligt min erfarenhet, verkligen variera oerhört mycket från häst till häst. Vissa lär sig byta för hjälperna mer eller mindre direkt, för andra tar det en evighet och sedan finns det allt däremellan.
I sällsynta fall lyckas man aldrig lära hästen att byta korrekt och då är man ju, i alla fall som tävlingsintresserad i dressyr för evigt förpassad till de lätta klasserna.
Eller…man kan också välja att göra som en dressyrryttare jag såg för många år sedan gjorde:
Ryttarens häst kunde uppenbarligen inte byta galopp (det hör till saken att den var en fd hopphäst som vid 18 års ålder skulle ägna sig åt dressyrtävlande på medelsvår nivå i stället) och VARJE gång ett byte skulle ske inne på banan så bröt ryttaren av till skritt för att därefter fatta ny galopp. Dessa ”icke-byten” gjorde att ekipaget oftast kom bland de allra sista i alla klasser de deltog i men detta verkade inte bekymra ryttaren som oförtrutet tävlade på :=).
Och på tal om hästar som aldrig lär sig byta kommer jag att tänka på en annan häst jag känt:
För några år sedan red jag då och då en halvblodsvalack som var ett av de snällaste djur jag träffat. Man kunde i princip göra ”vad som helst” med honom (och gudarna ska veta att ägaren tänjde på gränserna så det räckte och blev över….) men försökte man sig på ett galoppombyte blev hästen helt vild.
Så fort man gjorde en byteshjälp så stack hästen iväg i FULL FART och med huvudet så högt som det bara gick och hur beredd jag än trodde att jag var lyckades jag aldrig hindra detta det minsta- väldigt obehagligt.
Detta var alltså en häst i, då, 15 års åldern och varför han gjorde på detta vis lyckades vi aldrig utröna men försökte inte heller göra fler byten- såååå roligt var det inte och dessutom var detta inte en häst som skulle tävla.
Men de flesta hästar lär sig som sagt förr eller senare och hur man lär in byten finns det också en oändlig variation på. Någon börjar med att byta över en liggande bom eller ett mycket lågt hinder, andra genom att byta varv på olika vis och försätta hästen i obalans osv osv.
Jag ska inte orda mer om just detta utan när jag nu ska ge dig rådet att ”kontrollera dina byten” förutsätter jag att din häst byter på hjälperna.
Och förresten: på den orutinerade hästen rekommenderar jag absolut inte att man tränar på byten utan ett överseende öga, det kan göra mer skada än nytta om man inte är helt säker på att bytena blir rena. Detta sagt av egen mycket tråkig erfarenhet eftersom min förra häst Décima ibland/ofta/ när som helst och utan logik plötsligt kunde byta ”ett halvt efter bak” vilket är nästan omöjligt att känna och ännu mer omöjligt att arbeta bort om det väl befästs hos hästen :=(.
Om hästen förstår byteshjälperna och byter för dessa, dvs inte bara för att det till slut blir obekvämt att galoppera omkring i någon slags halv-vild förvänd galopp, så kommer vi till nästa steg i träningen av bytena.
Du ska nu kunna kontrollera att du kan byta VAR DU VILL och lika viktigt är att galoppen förblir oförändrad före, under och efter bytet. Hästen får alltså inte köra upp skallen, fara iväg, sparka bakut eller göra något annat icke önsvärt utan den ska bara galoppera lugnt, byta och sedan fortsätta i exakt samma galopp om du inte gett andra anvisningar.
Precis som det i den förvända galoppen var viktigt att sitta tungt på baken i stället för att veva fram och tillbaka med överlivet så ska du sitta likadant när du byter och inte tro att du genom att luta dig fram eller ”attackera” hästen med sits och/eller skänklar får den att byta lättare.
Att däremot hjälpa till med ett spö kan hjälpa vissa hästar medan andra bara slår surt mot pisken- du får prova dig fram.
Att förfina hjälpgivningen så att man till slut knappt ser att en byteshjälp ges är målet och då som sagt också att man kan byta var man vill i oförändrat tempo och form- detta är den enkla sammanfattningen av hur du kontrollerar dina byten.
