Jag har ju inte för vana att dagligen och stundligen och i minsta detalj rapportera om min egen häst eller våra ridpass- så spännande är inte mitt hästliv- men eftersom jag inte har så mycket annat att skriva om för stunden kan jag ändå ta tillfället i akt att berätta lite om vad som händer och sker på ridfronten.
Som jag redan nämnt kommer jag att fortsätta att tävla LA-klasser i år och jag tränar därför på olika moment som ingår i dessa program. Halter ur galopp, enkla byten, bakdelsvändningar, ryggning, skänkelvikningar så som de ska utföras i programmen osv är bland annat sådant jag sysslar med på egen hand förutom rent lösgörande arbete givetvis.
Rider också skolor och gör något enstaka galoppombyte om det känns som läge för det men det är inte på bytena fokus ligger just nu kan jag säga. Jag vet att Archie kan göra dom rent och bra om allting stämmer och det får räcka ”for now”. Just eftersom det i dagsläget är så att jag inte bara kan göra bytena ”när andan faller på” så vill jag inte hålla på för mycket med detta- här satsar jag helt klart på kvalitet framför kvantitet då det är så lätt att man förstör mer än man lär hästen om man inte får till bytena helt 100. Jag har tidigare varnat för att hålla på för mycket med bytesträning på egen hand om man inte är tillräckligt rutinerad och det känner jag själv att jag INTE är. Hur som helst vill jag inte riskera samma ”pannkaka” som med Décima där jag satt och berömde vad jag trodde var helt rena byten där det visade sig att hon av och till bytte ”ett halvt efter bak”- mycket svårt att känna och tyvärr något som jag och mina dåvarande tränare inte lyckades träna bort = Hejdå placeringar i medelsvår :=(!
Jag har också börjat variera formen lite mer och inte bara fastna i ”tävlingsformen” som jag personligen tycker att det är lätt att man gör. Archie har ju verkligen inga problem att gå i en längre/ lägre form, tvärtom är det den HAN föredrar och just därför har jag kanske överdrivit att INTE rida så men har nu alltså tänkt om. Korta bitar låter jag honom gå där och ”vila” lite och sedan tar jag upp honom i formen igen.
I veckan har jag varit hos Ebba och tränat som vanligt och denna gången ville hon sitta upp och ”känna på” skolorna. Ebba brukar rida Archie kanske var 5-6 gång så det var ingen ovanlig begäran.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen; i valet att träna för någon som kan och vill sitta upp på ens häst och motsatsen så föredrar jag tveklöst det förstnämnda.
Jag har ju även tränat för några tränare som av olika anledningar (ålder i det ena fallet och ren feghet i det andra fallet skulle jag gissa) inte ridit min häst så jag kan ju jämföra vilket som varit till mest nytta för både mig och hästen.
Medan Ebba rider brukar vi ha små diskussioner och jag kommenterar ofta olika saker hon gör i stil med:
”Åt det hållet tycker JAG att han är mycket lättare att flytta, vad tycker du” eller ”tycker inte du också att han är bättre på yttertygeln i den öppnan….” osv.
Att kunna prata om de olika rörelserna medan man ser dom utföras är jättebra tycker jag och bara att överhuvud taget SE hästen utföra olika moment är guld värt. Ibland kan det ju kännas på ett visst sätt men se annorlunda ut och exempelvis Ebba kommenterade själv under ridpasset att vänstergaloppen KÄNNS sämre än vad den ser ut.
Så förutom att Ebba red skänkelvikningar (som har förbättrats en hel del), öppnor och slutor blev det en del galoppjobb där fokus ligger på att korta men ”snärta till” galoppsprången som tenderar att bli för långa och oengagerade.
Ebba tycker också att Archies vänstergalopp är jättestötig vilket jag, som ju ridit hästen dagligen i flera år blivit helt avtrubbad från att känna. Inte desto mindre är det viktigt att påminnas för om man blir hemmablind är det ju lätt att sluta arbeta på de problem som hästen objektivt har och som både syns och känns av andra. Själv har jag ju svårt att SE min egen häst samtidigt som jag rider på den, i alla fall går det inte att detaljstudera allting i spegeln- särskilt inte om man är så närsynt som jag :=).
Fick även se en annan trevlig sak medan Ebba red men mer om detta imorgon :=)!
Jag som inte har möjlighet att ha häst, men som rider och älskar hästar och hästlivet, tycker faktiskt det är skitkul att läsa om ditt vardagliga hästliv med din häst, er träning och hur du hanterar allt. Och tro det eller ej, det är hur spännande som helst att läsa alla detaljer, se kort osv.
=)
Hej Ullis!
Det var ju roligt att läsa att du uppskattar mina små skildringar!
Det är ibland svårt att veta vad som är intressant för andra att läsa och smaken är ju också olika.
Just nu har jag inga ”heta” ämnen att debattera heller så det blir väl automatiskt lite mer ”hemma-hos-skildringar” framöver misstänker jag :=).
Fast då passar din blogg mig ypperligt. 🙂
Jag är inte speciellt förtjust i debatter utan söker just det du levererar: en blogg om hästar och att vara hästägare med allt vad det innebär.
Det är verkligen bra att se hästen riden! Och få andras – mer oberoende – kommentarer! Själv har jag ju både duktiga medryttare och en tränare som är aktiv förträfflig ryttare. Mkt bra att kunna diskutera hur det ser ut vs känslan. Inte alltid samma sak!
Lustigt det där med galoppen… En häst jag hade på utbildning en längre period hade en underbar galopp att SE på. När jag red den första gången blev jag mkt förvånad över att den var så just stötig. Mitt halsband slog på mina nyckelben så att jag fick riktigt ont! Efter det så är det min definition av en behaglig galopp; inget studsande halsband, haha!