”Ful-Soya” :=)! Nu när jag tittar på bilden tycker jag faktiskt inte att hon ser speciellt ful ut men då jag såg bilden första gången gillade jag inte det jag såg. Tänk vad man kan bedra sig…. (och till Soyas försvar så är det den som håller henne som har tryckt ihop hennes kropp i en märklig vinkel).
Idag är det exakt 1 år sedan vi var och hämtade hem vår älskade Soya och på söndag fyller hon 2 år så vi har dubbla anledningar att fira och tänker så klart göra det också!
Jag slås ofta av hur livet inte bara är fullt av de märkligaste sammanträffanden utan också av små, små tillfälligheter som väldigt radikalt kan förändra våra liv. Soyas inträde i min och makens familj är verkligen ett exempel på det sistnämnda och jag kan nästan bli rädd när jag tänker på hur lätt det hade varit att hon inte alls hade blivit just vår hund. Men för att ta det från början:
I december 2008 fick min man den för honom extremt märkliga idén att han tyckte att vi skulle köpa en hund.
Om jag (sedan tidigare ägare till 3 hundar) hade kommit med detta förslag hade det kanske inte varit så konstigt men hur en genuint hund-RÄDD människa kan få för sig att skaffa hund kan man ju verkligen undra :=).
Men maken hade, sin hundrädsla till trots, noterat vilken enorm glädje hans bästa vän hade av sin tax och maken blev sugen på att själv uppleva denna form av gemenskap.
Jag var väl inte alltför svårövertalad efter att ha konstaterat att maken faktiskt hade så pass fria arbetstider att ett hundägarskap hade varit möjligt för oss och sedan påbörjades operation hundletning.
Som alla kvinnor vet är män i sig en lustig ras och min man är inget undantag.
När vi började diskutera vad han ville ha för en hund sa han bland annat glatt ”ROTTWEILER”!!!!
Ehhh….NEJ!!!! Tror inte det va´!!!
Dels gillar jag inte alls denna hunds klumpiga utseende och dels så tror jag knappast att just en rottweiler är en lämplig förstahund för någon som är hundrädd.
Själv ville jag ha den mindre upplagan av greyhound men för att maken ändå skulle få känslan av att han hade fått bestämma så sa jag att han kunde välja mellan en whippet och…en TOY-pudel *GARV*!
Vilken man skulle välja denna lilla ”fis i rymden” om han egentligen ville ha en rottweiler ?
Att jag valde ut just toy-pudeln är för att den faktiskt är den ras bland riktigt små hundar som jag skulle uthärda, dels för att de ser käcka ut och har en lättskött päls (fäller inte) och dels för att de är lättlärda (titta på alla cirkus-hundar) OM maken nu mot förmodan inte skulle gilla whippet.
Men…jag behövde inte oroa mig…jag fick som vanligt som jag ville…kvinnans list övergår mannens förstånd…eller hur är det nu :=)?
Eftersom maken som sagt både var hundrädd och helt saknade erfarenhet av egen hund trodde jag inte att vi skulle reda ut det här med en valp utan vi inriktade oss på att hitta en vuxen, rumsren hund som redan var hyfsat ”fostad”.
På den tiden jag hade greyhound var det tämligen enkelt att få/ köpa en vuxen ”avdankad” hund (en som inte sprang så fort som dess ägare ville) och jag trodde i min enfald att det skulle vara lika lätt att hitta en whippet.
Jag mailade till minst 10 olika whippetuppfödare och lade ut lite krokar på olika hundforum men svaren lös med sin frånvaro.
Eller…. SVAREN lös inte med frånvaron för det var många uppfödare som svarade men däremot var det ingen som hade en vuxen hund att förmedla.
Efter mycket ”om och men” kom jag i kontakt med en kvinna, V, som visade sig ha svärföräldrar som var whippetuppfödare. V var dessutom någon form av ”förmedlare” när det gällde omplaceringar av whippets.
V och jag inledde en mailväxling och jag förklarade vad det var jag och maken sökte och V lovade att hålla utkik.
I samma veva satt jag min vana trogen och kollade på Blockets annonser och såg plötsligt att det var en karl i Stockholms-trakten som hade en svart whippet att sälja.
Annonsen var knapphändig och då jag ringde mannen blev jag inte mycket klokare. Han hade enligt egen uppgift bara haft hunden i typ en vecka och enligt annonsen ville han sälja den pga tidsbrist vilket jag fann mycket anmärkningsvärt eftersom mannen ägde ytterligare 2 hundar. Då inser man väl inte efter 1 vecka att man inte har tid med 3 hundar i stället för 2?
Mannen lovade att maila över bilder på hunden (som ni kanske vid det här laget har förstått var SOYA) och då jag såg bilderna bestämde jag mig slutgiltigt för att inte ”gå vidare” med just denna annons.
Jag var redan sedan tidigare väldigt tveksam till att köra ända upp till Stockholm för att titta på en hund som jag KANSKE skulle köpa och när jag såg hur FUL (!!!) hunden såg ut enligt bilderna så tappade jag intresset.
Jag hann inte mer än lägga annonsen ”till handlingarna” förrän jag fick ett mail från V där hon skrev att en hund som hennes svärföräldrar hade fött upp var till salu på Blocket- samma hund som jag precis avskrivit!!!
Enligt V skulle svärföräldrarna försöka köpa tillbaka hunden då de ansåg annonseringen som oseriös (jag kunde bara instämma) trots att de egentligen inte hade några som helst skyldigheter gentemot denne karl (han hade inte köpt Soya av uppfödarna utan av den person som köpte henne av dom).
V undrade om vi ville komma och titta på Soya om uppfödarna köpte tillbaka henne och eftersom det trots allt var en tredjedel så lång väg till uppfödarna som till Stockholm så beslutade vi oss för att i varje fall åka och TITTA.
Jag har sedan urminnes tider hävdat att det inte finns något som heter ”åka och TITTA på en valp”- alla jag känner har så klart kommit hem med objektet i fråga för vem kan motstå en valp om man går i hundköpartankar?
Med Soya var jag lite mer tveksam eftersom hon dels var vuxen och jag dels var fundersam kring hur min man skulle reagera- han hade faktiskt aldrig sett en whippet IRL :=)!
När vi körde upp bestämde vi att vi skulle ha någon form av ”signal” oss emellan om vi inte var intresserade av hunden men väl på plats tog det inte många minuter innan maken sa orden jag aldrig kommer att glömma:
”Näää…vad säger du gumman…det är väl inget att tveka på…” och resten är som man brukar säga HISTORIA :=)!
PS. Vi kommer nog aldrig att reda ut den egentliga orsaken till att Soya såldes av denne karl efter bara en vecka men i alla fall jag misstänker starkt att hon helt enkelt inte gick ihop med hans 2 övriga hundar varav en var en italiensk vinthund.
Soya hade precis löpt när mannen köpte henne och kanske blev det en massa ”tjafs” mellan Soya och hans andra hundar, antingen pga detta eller bara i största allmänhet.
Mannen försökte först sälja tillbaka hunden till den ursprungliga ägaren med motiveringen att hon hade BITIT HANS BARN (en 5-åring)!!!! men då ursprungsägaren mycket starkt ifrågasatte detta eftersom hon själv har småbarn ”backade” mannen och tog tillbaka det han sagt. Fruktansvärt att ljuga om en sådan sak tycker jag då ju just en sådan lögn kan få mycket allvarliga konsekvenser för en hund.
Jag pratade med den ursprungliga ägaren en kort tid efter vårt köp och hon hade bara det bästa att säga om vår fina hund (som hon sålde pga sjukdom) och allt hon sa stämde med även vår uppfattning om världens bästa Soya :=)!
Måste säga att Soya haft tur och kommit till er i rätt tid. Zahra hälsar med en villt viftande svans att hon gärna skulle vilja leka med sin syster någon gång. Jag tror, av det jag läst på din blogg, att de är ganska lika varandra. Ska bara beskriva Soyas syster lite.
Zahra är min ”lilla tokfia”, så liten är hon inte hon är en stor tik. Tyvärr hoppar hon en del i ren glädje och då ska hon pussas, det ha blivit bättre ju äldre hon blir. Zahra älskar alla och utgår från att alla älskar henne. Hon pussas hur som helst gärna, man kanske snarer ska säga kyssas på munnen. Det är bara att hoppas på att hon inte tömt kattpotten precis innan. Zahra är väldigt tillgiven och mån om att man ska tycka om henne, sedan kan hon vara lite hårdhänt med sina pussar och glädje yttringar. Uppskattar inte helt att bli väckt mitt i natten av en pussig hund, som när hon väl väckt mig nöjt lägger sig ner och slickar min arm för att snabbt somna och börja snarka eller drömma. Då pratar hon i sömnen. Zahra har en liten egenhet, som hon säkert delar med andra, och det är att hon har en snuttetrasa som hon brukar snutta på. Hon brukar skrynkla ihop trasan och sedan ta en stor bit i munnen, sluter ögonen och sedan ”mjölktrampar” hon med framtassarna. Efter ett tag kommer första lilla gnisslet, ett högt pip som blir tydligare och tydligare, efter ett tag är det ett ljudligt gnällande. Om jag är i ett annat rum än Zahra så kan hon komma rusande för att ge mig en puss och sedan rusar hon iväg igen för att sova, äta eller busa med kompisen Hilda. Zahra och Hilda är två helt olika personligheter, beroende av varandra men på olika sätt, liksom de är beroende av mig. Zahra är den av dem som är mest ”mattig”. Vi tränar Whippet Race och det älskar både Hilda och Zahra. Den som är kart snabbast är Zahra, men hon har inte Hildas uthållighet, så på längre sträckor är nog Hilda snabbast. Tyvärr blir Zahra lite sur när det inte går som hon vill i fjärde loppet när orken börjar tryta. Hon kan ha lite temperment, det tar ett tag innan det kommer och det går fort över. Det var en kort beskrivning av Soyas syster Zahra, så kan du ju se om de påminner om varandra. Sedan hoppas vi att Soya får en trevlig 2-årsdag på söndag.
Många pussar till Soya från Zahra och Hilda och en Kram från deras matte Görel husets katter håller sig lite avvaktande till det hela
Hej Görel och tack för jättegulligt inlägg som jag blev glad av att läsa.
Soya verkar på din beskrivning av Zahra inte alls lik sin syster, hon är mycket mer stillsam och försiktig. När hon är med många andra whippets brukar jag kalla henne för ”betraktaren” för hon går/ springer ofta lite vid sidan av och tillhör inte de framfusigare.
Visst pussas hon gärna, framför allt min man som är mer förtjust i dessa ”lekar” än jag (har aldrig gillat att hundar slickar mig i ansiktet, ha ha) men inte så ”ettrigt” som din lilla yrhätta.
Det enda hon gör med sina leksaker är att hon då och då biter frenetiskt på dom så att de piper men det är inte så ofta faktiskt trots att hon har en hel del.
Vad gäller att springa är hon mer en långdistansare och gjorde inte speciellt bra ifrån sig de gånger hon provade whippet race (var tämligen långsam).
Men har du vägarna förbi våra trakter måste du absolut höra av dig; det vore superkul att träffas!
Hej igen Birgitta.
I grupper med fler hundar tror jag nog att de är lika, för där betraktar Zahra de andra hundarna och håller sig gärna nära mig. Tar något lite varv, men sedan snabbt tillbaka till matte. Hon vågar inte riktigt leka med de andra, särskillt om det är ett whippet gäng. Tror att de har med att göra att Hilda var lite väl tuff vid henne när hon var liten. Så är det många hundar som leker måste jag koppla Hilda för att Zahra ska våga leka, men trots det är hon försiktig då. Samtidigt som Hilda kan vara hårdhänt mot Zahra så skulle hon försvara Zahra om någon annan var dum mot henne.
Snö gillar Zahra inte, Hilda älska att leka i snön. Zahra älskar att springa och bli jagad i skogen, men det går inte släppa dem i skogen nu, för det finns vildsvin runt samhället och de kan skada hundarna ordentligt. Dessutom sticker Hilda om hon får upp något spår. Zahra håller sig i närheten, om det inte komer en katt förstås…
På Whippet race banan är hon inte försiktig! Rakt fram så fort som det bara går och mot människor är hon inte heller försiktig, hon älskar alla människor och har svårt att förstå att inte alla älskar henne! Lägger gärna huvudet i knät på folk när de sitter och äter och titta med sina bruna ögon bedjande på dem. ”Kanske tappar de något till mig”.
Har jag vägarna förbi kommer jag gärna på besök, eller om du kommer upp mot Kalmar hållet är du också välkommen. Tror att Zahra skulle uppskatta att få leka med någon som är försiktigare i hundgrupper, precis som hon själv är.
Hälsningar
Görel
Hilda och Zahra
Hihi…ja, nu känner jag bättre igen dina beskrivningar både vad gäller lek med andra och beteende mot människor.
Soya älskar alla, vuxna som barn och tack och lov så tycker 99,9% av alla som hon möter om henne.
Jag brukar skoja och säga att hade JAG haft Soyas popularitet hade jag kunnat kandidera till vilken post som helst :=).
Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser hur bra vår Soya har det… =)
Hihi…ja, förmedlingen av snabbspringaren kan du nog inte klaga på :=).
Vi älskar henne så otroligt mycket som bara andra djurmänniskor kan förstå!