Denna veckas träning för Ebba fokuserade på galoppen, eller närmare bestämt på att försöka få en bättre kvalitet på densamma.
Vi vill ha kortare, snärtigare språng i motsats till långa galoppsprång där Archie ibland nästan ”travar med bakbenen” :=).
För att stärka och aktivera galoppen har jag ridit en del öppna, sluta och skänkelvikning i galopp- allt för att göra jobbet omväxlande och att det ”händer något hela tiden”.
Många övergångar skritt-galopp-skritt blev det också och här ligger fokus på att jag inte ramlar framåt i avsaktningarna och inte heller lutar mig fram i fattningarna. Jag får inte heller klämma med benen konstant utan hästen ska svara för lätta hjälper och innan galoppfattningen marschera på i skritt.
Alltihopa självklarheter men inte alltid lika lätt att utföra :=).
På fredag är det meningen att vi ska till Ebba igen, denna gången för att hon ska rida.
Efter lite funderande och diskussion med Ebba har jag kommit fram till att jag vill lägga lite mer resurser (både i tid och pengar) på träningen och försöka komma till Ebba 2 gånger i veckan tills tävlingssäsongen kommer igång.
Min tanke är då att Ebba ska rida det ena passet och jag själv det andra- jag hoppas och tror att detta ska skynda på Archies utbildning lite grann.
Tyvärr kommer jag inte att ha råd med detta upplägg i längden, 4000:–/ månad för enbart träningar är lite väl saftigt tycker jag, men vill som sagt gärna prova ett tag och se vad det ger.
Förra vinterns planerade träning för att höja Archies utbildningsnivå ett snäpp omintetgjordes helt pga fången som han ju fick och när tävlingssäsongen började var vi på ungefär samma nivå som då den föregående säsongen slutade, om inte lite sämre.
Denna vintern hoppas jag som sagt på annat upplägg och förhoppningsvis också andra resultat framöver. Men vi får se vad som händer…..för allt kan ju verkligen hända…på gott och ont…
Det är guld värt att ha en tränare som kan sitta upp och visa/förbättra.
Min dressyrtränare vill inte rida min häst, tycker att hästen är för ”vild”. Synd, för jag tror det skulle gå jättebra.
En tränare jag red för tidigare var också en riktig fegis och frågade flera gånger om Décima var snäll trots att hon ju sett mig rida hästen ”tusen gånger”- synd- för det är som sagt guld värt med en ridande tränare.
Archie är ju godheten själv för det mesta och tvekar man att rida HONOM då vågar man nog inte ens rida på en gunghäst :-).
Sedan kan han visst bli både förbannad och sur om man går på honom mer än vad han tycker om men det han gör blir aldrig otäckt eller farligt- på sin höjd att han sparkar bakut lite grann eller börjar bromsa osv men som sagt; inget man behöver bli rädd av. Och Ebba har aldrig tvekat en sekund tack och lov.