Veckan som gått

Även den gångna veckan har varit tämligen lik den föregående.

Väderleksmässigt längtar både jag och många med mig efter en förändring till varmare temperaturer och ”hejdå till snön”, det tycker jag mig kunna utläsa av både kommentarer på nätet och i dagliga samtalsämnen kollegor och stallkamrater emellan.

Förändringar på ridfronten önskar jag dock inte; jag är mycket nöjd med hur allting flyter på just nu och vill inte ”gapa efter mycket” utan är som sagt helt tillfreds med sakeras tillstånd.

Det jäkla vädret till trots kom jag iväg till bägge träningarna denna veckan; red själv i tisdags och Ebba red som vanligt på fredagen.

Som med mycket annat som innebär en förändring i mitt liv tänker jag nu då jag ser Ebba rida: ”varför gjorde jag inte detta tidigare”- dvs varför kom jag inte på den briljanta idén att hon skulle rida och utbilda min häst för länge sedan?

När vi pratar om förändringar i allmänhet handlar det i mitt fall oftast om ett MOTSTÅND; jag brukar ju skoja och säga att jag är enkonservativ och förändringsobenägen bakåtsträvare, men i just fallet med Ebba handlar det faktiskt inte om detta utan att jag helt enkelt inte ”kommit på” denna idé tidigare.

Eller…ska jag vara helt ärlig så var det faktiskt så att jag från början (dvs innan jag lärde känna Ebba) hade en vän som red för Ebba och som sjöng hennes lov.

Jag hade just då (förra våren) en del problem i ridningen och slogs av tanken att jag kanske skulle lämna bort Archie på tillridning till just Ebba men då jag diskuterade detta med min vän så tyckte hon att det var bättre att jag började rida för Ebba i stället; det skulle bli mycket billigare och jag skulle inte behöva vara utan hästen.

En med facit i hand utmärkt idé bortsett från att den kunde ha kompletterats med något ännu bättre, dvs dagens koncept!

Nåväl…gjort är gjort och nu är jag hur nöjd som helst i alla fall.

Det känns faktiskt mycket bra att se att även Ebba har exakt samma problem som jag med vissa saker i ridningen även om hon ”reder ut” det bättre, snabbare och lättare och även om problemen inte yttrar sig lika tydligt då hon rider.

Det absolut svåraste för Archie är tex att gå i höger sluta i galopp och det är faktiskt en lättnad och lite självförtroendehöjande att inte ens Ebba bara kan hoppa upp och flytta hästen åt sidan hur lätt som helst.

Idag är det alla-hjärtans-dag och maken och jag har varit ute och ätit, fast kanske inte just för att fira denna kommersiella dag utan för att vi brukar göra detta tämligen ofta på helgerna.

Ett restaurangtips förresten: bor ni i Malmös närhet och tycker om att äta gott och mycket och dessutom älskar efterrätter bör ni absolut besöka S:t Markus Vinkällare. Deras buffé och alla efterrätterna man kan äta efter maten går inte av för hackor :=)! Och även om den kostar ca 400:–/ per person så blir det ändå långt billigare än om man beställer förrätt, varmrätt och efterrätt på en ”vanlig” restaurang.

Etfer en god måltid har jag nu varit och ridit med djuren- 3:e söndagen i rad med snö upp till knäna eller vad man ska säga.

Snöträningen är i princip det enda positiva jag kan se med det vita eländet och för att försöka få bort skiten så fort som möjligt har jag till morgondagens skoning åter beställt skor med fasta broddar- en bokstavlig life-saver denna vinter känns det som då det just nu är rena isgatan på många ställen där jag går med Archie utomhus.

Jag brukar bara sko med broddar en skoperiod (7-8 veckor) men tänker att om jag nu tar broddar IGEN så kommer de inte att behövas medan vi lär ha is och snö in i maj om jag låter bli. Så brukar det ju vara med tingen här i världen…..eller hur?

Så blir det värme och strålande solsken inom kort vet ni vem ni ska tacka: undertecknad och Archie som traskar runt med broddar i sommarvärme :=)!