Månadsarkiv: mars 2010

Skrivet

Onsdag- fridstöraren strikes again!

Båda bilderna är faktiskt tagna samtidigt även om ljuset ser annorlunda ut, klockan är här 06.20 och vi är hemma om 5 minuter.

Den lilla oranga pricken framför Archie är Soya som fortfarande har vintertäcket på sig (i ärlighetens namn mest för att jag ska se henne bättre och för att det faktiskt bara var + 1 grad i morse). Men jag red minsann utan termobyxor (!!!!!) och Archie har fått slippa ländtäcket sedan veckor tillbaka (inte som den häst jag såg hos Ebba igår, som hade ländtäcke på sig trots att det var + 9 grader ute och givetvis ännu varmare inomhus….suck….).

I morse var det dags för en uteritt med djuren och jag tänker inte chocka er genom att berätta hur dags jag var tvungen att stiga upp för att kunna vara på jobbet strax efter 7 (men det börjar på fy och slutar på ra).

Som tur är ljusnar det väldigt tidigt nu för tiden, en sådan här ritt hade varit omöjlig för 2 månader sedan, i alla fall om man inte skulle famla i totalt blindo och treva sig fram.

Jag försökte rida så långt ifrån bebyggelse jag kunde- alla kanske inte uppskattar klapprande hovar utanför sovrumsfönstret klockan 05.30- eller så tycker dom att det är ett långt ljuvligare ljud att vakna till än en skrällande väckarklocka, vem vet?

Även idag, liksom i söndags låg fokus på konditionsträning, jag red i lite friare form och travade väldigt långa träckor och galopperade en hel del.

Passet avslutades som sig bör med spritt på lång tygel och efter 1 timme var alla rastade.

Skrivet

Era erfarenheter av Tradera?

Har långt om länge blivit medlem hos Tradera men ännu inte riktigt fattat ”grejen” känner jag.

Det finns säkert knep och knåp som jag inte känner till och som man lär sig som erfaren auktionsbudare, eller?

Själv förlorar jag budgivning efter budgivning- kanske för att jag är för snål helt enkelt?

Jag trodde i min enfald att man kunde göra riktiga FYND men så har det inte sett ut än så länge i alla fall.

Jag, som både jobbar nära EKO och Hööks och som dessutom åker till Ullared minst 3 gånger om året känner ju inte precis behov av att köpa mankammar (!!!!), borstar, ridbyxor som jag inte kan prova innan köp eller ett träns för flera hundra kronor som jag bara sett bild på (Archies huvud ligger mellan cob och full så många träns passar inte alls) men det finns ju annat som man på förhand ”vet” passar eller hur det ser ut och då hade det varit roligt att fynda.

Men som sagt; hittills har jag inte haft någon tur. Det jag budat på har sålts för nästan lika mycket som man kan köpa det för via nätbutiker och då har man ändå lite andra garantier än hos Tradera.

Vad är era erfarenheter av Tradera? Har ni gjort några härliga fynd? Blivit lurade? Tips till andra köpare? Vad har jag missat?

Skrivet

Tisdag

Dagens träning för Ebba gick bra, vi övade ungefär på det vi brukar; skänkelvikningar, öppnor i trav utmed långsidorna, övergångar mellan skritt och galopp och uppridning på medellinjen i galopp med enkelt byte vid X.

Det jag var mest nöjd med var att jag äntligen börjar få kläm på höger öppna som tidigare varit alltför blygsam.

På fredag ska Ebba tävla så det blir ingen ridning av Archie för hennes del denna veckan och även om det är synd så har jag själv gjort upp en bra planering utifrån att jag ska tävla på söndag.

Det bli dressyrpass varannan dag fram tills dess och en uteritt och en hoppträning däremellan har jag tänkt.

Skrivet

Hejdå sadeln! Birgitta säljer sin sadel och blir nostalgisk…

Min gamla trotjänare….
Som ni kanske minns köpte jag en ny hoppsadel vid årsskiftet; en luftstoppad Wintec, dvs en syntetsadel.
Min tidigare misstänksamhet mot denna typ av sadlar till trots är jag hittills mycket nöjd och jag kan ju säga att det var väldigt skönt att ha just denna typ av sadel vid söndagens uteritt i hällande ösregn.
Till skillnad mot exempelvis min dressyrsadel (Amerigo Classic) som är hyper-känslig mot regn (minsta regndroppe gör märken i sadeln som man får putsa bort nooooga) så var det bara att ta en handduk och lite hastigt svepa över syntetsadeln efter avslutad ritt. Mycket tidsbesparande och man behöver inte oroa sig för fläckar, mögelangrepp osv.
Efter Wintec-köpet insåg jag att det inte fanns någon direkt mening att behålla min gamla Stübbenhoppsadel, dels passar den inte Archie optimalt och dels tar den ju rätt mycket plats, särskilt som vårt sadelkammarutrymme är begränsat.
Förvisso hade jag kunnat ta hem sadeln och ha den i vårt förråd men en sadel måste ju ändå tittas till och putsas på då och då vare sig den används eller inte och att ägna tid åt detta med en ca 40 år gammal och sliten sadel hade jag i ärlighetens namn inte lust med.
För att så snabbt som möjligt (hah…) bli av med sadeln satte jag ut en annons på Blocket där jag begärde 1000:– för sadeln men trots att några mailade och ställde diverse märkliga frågor om sadeln fick jag den inte såld.
En märklig fråga kan jag tex tycka är ”är sadeln nyligen genomgången av sadelmakare”.
Tja…om jag hade lagt pengar på detta hade jag knappast begärt 1000:– för en märkessadel utan i varje fall minst det dubbla.
Någon mailade helt enkelt ”finns sadeln kvar” och när jag svarade ”ja” hördes de aldrig mer av.
Hur som helst så sänkte jag priset till 800:– men sadeln förblev ändå osåld i ca 3 månader och ända tills igår då en tjej kom och tog den utan att knappt ägna den en blick.
Då kändes detta nästan lite väl ”abrupt” fast jag hade väl i ärlighetens namn inte tänkt att hålla en avskedsceremoni för sadeln heller.
Det otroliga med tjejen som köpte sadeln var att hon direkt hon såg mig frågade ”har du köpte en häst av Bengt Ohlsson någon gång” och det fick jag ju medge att jag hade- Décima för 12 år sedan!!!!
Åter igen besannades uttrycket ”alla känner apan….” för tjejen hade tydligen jobbat som hästskötare hos Bengt när jag var där för att köpa Dessan och även om jag inte skulle ha kommit ihåg henne om det gällde liv och död så mindes hon tydligen mycket väl mig eftersom hon sa att hon hade tyckt sig känna igen redan min röst i telefonen?!?!?!
Ja, världen är som sagt liten….framför allt i Skåne.
Liiiite konstigt kändes det som sagt ändå att bli av med sadeln, framför allt när jag minns tillbaka på allt som vi faktiskt upplevt tillsammans.
Denna sadel köpte jag av en stallkamrat (den var redan då mycket gammal) för över 20 år sedan (!!!) och i början av Herons hoppkarriär.
Jag hade dessförinnan hoppat och tävlat i en ”allround-mot-dressyr”-sadel vilket bara bevisar att man kan vänja sig vid i att både rida och hoppa i ”allt” :=).
Med Stübbensadeln debuterade jag i både LA och MSV hoppning med Heron, jag hoppade in både Décima och Archie med den och även de har tävlat (Archie dock bara på pay-and-ride) med mig sittandes i just denna sadel.
Även om sadeln inte fått vara med på särskilt många prisutdelningar eftersom jag undviker dessa av princip utan nästan alltid kommer till fots så har den säkert tagit minst 50 rosetter åt mig från LD till MSV B- en riktig trotjänare med andra ord.
Nåväl…allting har en ände och korven har två så nu är det dags för någon annan att använda min sadel.
Tjejen som köpte den skulle ha den vid inridning av en 3-åring- väldigt smart att då ha en så här lite mer sliten sadel tycker jag i stället för att riskera att förstöra något finare och dyrare.
Själv får jag väl vara nöjd med att ha fått tillbaka ungefär en fjärdedel av sadelns inköpspris efter mer än 20 års användning även om jag inte är en lika bra businessmänniska som en bekant som för ett tag sedan köpte en sadel från en affär som hade utförsäljning för ca 2500:– och som kort därefter sålde den för det dubbla på annons! Det kallar jag affärssinne :=)!

Skrivet

Måndag

Måndag= vilodag för Archie och en något längre arbetsdag för mig, det gäller att jobba in lite tid om man vill kunna åka och träna 2 gånger i veckan utan att komma hem mitt i natten.

Körde som vanligt till stallet efter jobbet, fixade i ordning box och mat för att sedan åka hem, hämta hunden och cykla tillbaka för hagintag.

Det låter säkert omständigare än vad det är för jag tycker att jag lika gärna kan cykla till stallet som någon annanstans – Soya måste motioneras oavsett.

Väl hemma kom en spekulant och köpte min gamla hoppsadel och som vanligt då jag har ett finger med i spelet så var även detta möte ett i kategorin ”otroliga sammanträffanden”.

Mer om detta i morgondagens inlägg- tills dess: Adios!

Skrivet

Veckan som gått

Den gångna veckan bjöd på en hel del soliga dagar vilket genast lättar upp sinnet i alla fall för mig men vi fick också årets första ”riktiga” regn när det föll under nästan hela lördagen.

Archies hagtider är numera, med längre och längre ljusa dagar utökade och det tycker jag är jätteskönt. Det var ju en starkt bidragande faktor till att jag bytte stall dessutom- möjligheten att ha honom ute längre utan att behöva slå knut på mig själv för att genomföra det.

Nu cyklar jag snabbt och enkelt till stallet för hagintag vid 18.00 och skulle jag av någon anledning vara förhindrad så har jag i alla fall några stallkamrater som alltid kan hjälpa mig. Jätteskönt när man kan samarbeta på detta vis tycker jag men där är man ju olika som personer.

Vissa vill i alla lägen ”sköta sig själv och skita i andra” och det måste man respektera eftersom vår anläggning inte bygger på något direkt kollektiv-tänk.

Jag har nu tagit av de tjockaste täckena i både stallet och utomhus men tycker fortfarande att Archie ser rätt så trist ut i pälsen. Mitt idoga matande med jäst sedan ca 10 dagar tillbaka har i alla fall ännu inte gett några resultat.

Besöken hos Ebba i onsdags och fredags var väldigt givande liksom mitt eget tränande både vad gäller hoppningen, dressyren och gårdagens uteritt.

Hela helgen gick i hästeriets tecken och inleddes på lördagen med ett besök på Tullstorp. Det är roligt att ha sett anläggningen men jag kan inte påstå att jag spontant känner att just hingstvisningarna där är något som jag vill återvända till då jag är helt ointresserad av avel.

Kyra-clinicen på söndagen var mer ”min melodi” även om jag spontant inte vill återvända till detta evenemang heller; i alla fall inte om man inte byter arena.

Jag var helt ledbruten under clincen igår och kan nog inte bara skylla på stigande ålder då Sally 13 år kände likadant. Bänkarna var stenhårda men det värsta var nästan att man inte hade något att luta sig bakåt mot- det tog verkligen på ryggen för min del och jag var även ganska stel i morse när jag steg upp.

Att sitta så ihopklämd och så obekvämt en hel dag förtog onekligen en del av intresset för clinicen och det var väldigt skönt när den var slut- inte riktigt den känslan jag ville ha kanske.

Under veckan som kommer hoppas jag på fortsatt fina ritter på Archie, en lyckad tävling på söndag och att husvisningen jag ska gå på på torsdag inte gör mig lika besviken som jag brukar bli när jag ser olika objekt från nätet IRL.

Maken och jag har inte gett upp tankarna på att flytta men eftersom vårt sökområde är minst sagt snävt (för att inte säga mikroskopiskt- vill vill bara bo i ett område inom vilket det knappt finns några hus ha ha) så lär det ta sin tid innan vi byter bostad.

Skrivet

Hiss och diss från clinicen

Jag har aldrig varit vidare bra på att komma ihåg och återge allt från föreläsningar och dylikt och dessutom misstänker jag att man kan läsa om Kyra-clinicen på femtioelva olika bloggar och olika artiklar på nätet så jag ger mig faktiskt inte ens på ett försök att sammanfatta dagen.

I stället tänkte jag göra som jag sett att en del ungdomar gör i sina bloggar: hissa och dissa!

Här kommer således till att börja med dagens hissar:

* Kyra herself. Lika talför, underhållande och inspirerande som jag mindes henne.

* Min egen tränare Ebba som red sist av 10-talet ekipage och som var den ENDA som upprepade gånger klappade sin häst under pågående ritt. Ingen annan ödade ens en klapp på sin häst (annat än på direkt uppmaning av Kyra) trots att många gjorde mycket, mycket som var riktigt, riktigt bra.

* Mia von Essens och Sandra Sterntorps hästar som var de jag tyckte gick bäst.

* Att även en hoppryttare deltog (i hoppsadel)!

* Möjligheten att köpa billig fika. Jag tycker annars ofta att det kan vara hutlösa priser vid liknande arrangemang.

Dissarna var i flera fall desto tristare:

* Man hade sålt (?) så många biljetter att alla inte fick sittplatser. En bekant som hade betalat 475:- för sin biljett krävde att få pengarna tillbaka om de inte ordnade så att hon fick sitta och det var verkligen inte mer än rätt. Vem hade orkat stå upp i ca 7 timmar och för det priset ???

* Kyras böcker såldes slut redan i lunchpausen.

* Alla i mitt sällskap höll på att förgås av ryggont och träsmak pga de obekväma bänkarna.

* Varför finns det alltid dessa EGO-spädbarnsföräldrar som prompt ska ta med sig avkomman till sådana här event? Jag ville höra Kyra- inte bebisgråt! Har man så små barn att man inte kan lämna dom får man faktiskt ta hänsyn och stanna hemma!