Skrivet
Sitter på läktaren, inpackad som en sill med halva häst-Sverige runt mig.
Vem tror ni jag parkerade bredvid (bland hundratals bilar)? Jo, bloggläsaren Natalja! Vad är det jag brukar säga om liten värld…..
Solen STRÅLAR för givetvis slutade det regna så fort jag hade hoppat av hästen i morse.
Dagens VÄRSTA var att jag, mega-kontrollerad och ofelbar 🙂 var såååå nära att åka ifrån biljetten till clinicen! Tänk om jag hade gjort det?!?! FASA!!!!!
Nu måste jag sluta- showen börjar!!!!
Skrivet
När jag steg upp 04.30 i morse smattrade regnet mot rutan och jag hann tänka (surt- för jag hatar när planer rubbas) ”idag får det bli plan B- tömkörning i ridhuset i stället för den planerade uteritten”.
Väl i stallet en halvtimme senare hade regnet nästan upphört och när jag var klar med alla morgonbestyren bestämde jag mig för att återgå till plan A, uteritten.
Givetvis hann vi inte många meter förrän det åter började regna men nu var vi redan på väg så det var bara att bita ihop.
Soya hade i alla fall sitt regntäcke på sig men lyckades trots det demonstrera sitt missnöje genom att i perioder sacka efter och liksom fråga ”ska vi verkligen fortsätta”.
Men fortsätta- det skulle vi och vi red en, borsett från regnet då, riktigt härlig runda med massor av trav och galopp på sviktande grusvägar.
Eftersom det var så tidigt på morgonen (läs: ingen trafik) vågade jag rida över den stora och annars mycket trafikerade 80-vägen nästan där vi bor och det var skönt att kunna variera sig lite.
Så länge grusvägarna är så här mjuka ska jag försöka att konditionsträna Archie där, det går inte an att bara sitta och rida i fisgalopp inne i ridhuset :=).
Väl tillbaka i stallet kände jag att regnet hade gått igenom jacka, termobyxor, ridbyxor och strumpbyxor, dvs jag var våt in på bara skinnet men efter hagutsläpp kunde jag raskt köra hem för en god frukost, dusch och hårtvätt.
Nu väntar jag på att Birk-Lena ska komma och hämta mig för gemensam färd till Kyra-clinicen i Helsingborg- har ni tur kommer en rapport om detta i kväll.
Ebba, gammal Kyra-elev, ska visa de svåraste rörelserna säger en inside-rapport och jag har lovat att inte resa mig upp på läktaren, busvissla och ropa ”MIN TRÄNARE” :=).
Skrivet
Att ha besökt Jan Brinks superflotta anläggning Tullstorp Dressage Stable utanför Hässleholm får väl nästan anses ingå i ”dressyrallmänbildningen” :=) så i år fann jag för gott att äntligen avlägga visit efter att ha missat de många föregående hingstvisningarna av olika anledningar.
Som synes var det ganska många fler än jag och min dressyrtävlande kompis Susanne som hade valt samma utflyktsmål idag- såg bland annat min hästskötare Lina i publiken samt en del konkurrenter från tävlingsbanan :=).
Visningen inleddes med att Jan Brink, här på Okeanos höll ett litet välkomsttal och sedan red en kortare uppvisning på just denna hingst.
Nästa hingst på tur var den 5-årige hingsten Flash Dancer som reds av Minna Telde (vilken ryttarkropp säger jag bara…och vilken sits….suck… en klar 10-poängare om jag får säga min mening).
Flash Dancer ägs och är uppfödd av en dressyrryttare i min egen ålder, Iwona Majewska, som jag som kuriosa tävlade mot första gången redan på ”Heron-tiden”. Vilken lycka det måste vara att äga en sådan här häst som faktiskt blev min favorit av de 10-talet hingstar som visades.
Flash Dancer, alltså enbart 5 år gammal var inte bara snygg utan rörde sig utmärkt samt verkade väldigt ”skön” att sitta på. Såg också ut att ha en perfekt mun och Minna bara ”flöt omkring” på honom, otroligt mjukt och harmoniskt.
Nu undrar ni säkert vad denna bilden föreställer och det ska jag säga er: detta var vad som förutom Flash Dancer imponerade mest på mig idag: underlaget i ridhuset.
Det var någon form av hårdpackad sand (?) på vilken inte ett hovavtryck var lämnat när alla hingstarna var färdigvisade!
Måste vara väldigt dyrt och kanske svårskött tänker jag för annars hade man nog sett detta underlag på många anläggningar?
När visningen av Okeanos, Flash Dancer, Santiago, Chirlon, Hohenstaufen II, Bellagio, Saigon, JJ Rayban och Briar med avkommor var slut fick man gå runt på anläggningen och jag och Susanne passade på att besöka både det runda hingststallet och det ”vanliga” (läs: rektangulära) stallet.
Som förväntat rådde minutiös ordning, ovan en bild på delar av sadelkammaren i hingststallet.
Sammanfattningsvis kan jag rekommendera Tullstorp som utflyktsmål nästa år för er som inte tog chansen i år, uppvisningen var lagom lång och det bjöds frikostigt på dricka och korv för de hungriga efteråt :=).
Skrivet
Det kan vara nyttigt…..
…att hoppa på….
lite mer ”tittiga” hinder ibland…
Inledde morgonen med ett riktigt, riktigt BRA dressyrpass (utan graman :=))!
Red igenom nästan hela LA:1 programmet (allt utom skrittdelen), red sedan delar ur det flera gånger och därefter delar ur LA:6 programmet. Galoppdelen i detta program tror jag ska passa Archie utmärkt eftersom det inte finns den linje han inte kan gå i galopp (det är lite speciella vägar i just LA:6 tycker jag).
Efter vårt dressyrande skrittade jag ut med hund och häst en kort runda och därefter blev det hage för Archie och bilfärd till Sallys nya stall för mig och Soya.
Väl hos Sally och Mulle höll jag en kombinerad hopp och dressyrlektion för dom och det gick väldigt bra!
Mulle får ibland tendenser att elda upp sig i början, mitten eller slutet av passet och detta kan pågå i allt från i princip hela lektionen till någon minut men idag gick han som ett urverk hela tiden.
Sally visade upp en jättefin förvänd galopp tex och hoppningen ska vi inte tala om- idel supersprång!
Vi passade på att hoppa på lite speciella hinder och Mulle flög över utan att blinka. Nu är just han ingen tittig ponny över huvud taget men annars tycker jag gott att man ibland kan plocka fram lite mer annorlunda hinder när man tränar hemma så att inte hästen får en chock när den ser liknande saker på tävling.
Nu väntar jag på att klockan ska bli 12 och att min goda vän Susanne ska komma och hämta mig.
Vi ska åka till hingstvisningen på Tullstorp som jag tipsade er om härom veckan.
Nu är jag förvisso tämligen ointresserad av just hingstar men desto mer nyfiken på att se Brinks anläggning.
Stallarna och allt runtomkring sägs ju vara perfektionen själv och väldigt estetiskt och eftersom jag själv tycker att jag är en estet vill jag gärna njuta av detta.
Rapport kommer antingen i kväll eller de närmaste dagarna- ska försöka att ta lite kort också!
Skrivet
Idag kom en länk till Youtube från Lina, min fotograf och filmare :=).
Man ser inte så mycket detaljer på filmen tycker jag själv men det ser ut att flyta på ganska bra i alla fall och min sits, i alla fall med tanke på hur den har varit, ser lite förbättrad ut för det mesta. Men så som jag ”kryper ihop” i den andra travökningen är en gräslig Birgitta-klassiker och precis det jag ska försöka arbeta bort- usch så fult!!!!
Här tycker jag också att Archie ser mer normal ut vad gäller halsen :=), på senaste filmen tyckte jag ju att det såg ut som att han var värsta hingsten!
http://www.youtube.com/watch?v=9mJgO02YW1k
Tillägg:
länken fungerar nog inte längre! Prova i stället länken i Linas kommentar nedan!
Skrivet
Även denna fredag var det Ebba som red- en vana som Archie inte verkar ha något emot.
Idag fortsatte Ebba att rida mer samlat i galoppen (precis som förra veckan) och det blev förutom en hel del sluta i galopp även en första introduktion till piruetterna med galopp på en mindre volt och med lite tagen bakdel. Nu red Ebba verkligen långt ifrån några piruetter men det är inte fel att börja ”känna på” en liten början till dessa i alla fall.
Slutorna i både trav och galopp flyter på bättre och bättre och idag blev det till och med en liten ”sax” -:) i travsluta, in från ena långsidan i höger sluta till x och sedan ut därifrån och till slutet av samma långsida i vänster sluta.
Allt flöt på mycket harmoniskt och det var inte bara åskådaren undertecknad som nickade gillande- även Ebba var nöjd med Archies insatser för dagen.
Skrivet
Simma lugnt:
http://www.blocket.se/varmland/Vattenmaskin_25350290.htm?ca=23_11&w=3
Skrivet
Som det sig bör i Skåne kommer årstiderna oftast inte sakta smygande utan det brukar snarare vara så att det ena dagen är strålande solsken och nästa dag snöstorm…typ…och vice versa.
För bara några dagar sedan var det minus 3 grader på morgonen medan termometern visade på hela 11 plusgrader i går eftermiddag när jag körde hem från jobbet!
När Soya och jag cyklade till stallet för att ta in hennes häst från hagen träffade vi Soyas pojkvän på vägen.
Hundarna har inte setts på länge och det blev ett kärt återseende.
Som jag har berättat så leker Soya inte med vem som helst- hon gillar inte ”hårda tag” och tröttnar också snabbt på klumpiga och slöa hundar som bara orkar leka en minut innan de rasar ihop.
Men Enzo passar henne ypperligt: snäll, skitsnabb och uthållig :=)!
Så här ser bokstaven V ut visar Soya!
Enzo ser så där måttligt intresserad ut av alfabetet.
Men att gräva och smutsa ner sig- DET tycker båda är roligt!
Kanske kan man hitta något ätbart?
Soya gjorde det i alla fall och jag ska inte avslöja vad för då kommer maken att ångra bittert att han pussade på lilla Mimmi igår kväll.
Ledtråd till er andra: det var enligt Soya skitgott, förmultnat och kom ursprungligen från baksidan av Enzo och hade dessförinnan bearbetats i hans mage och tarmar….Och ja….hundar kan äta sådant utan att det är något fel på dom…tro det eller ej :=)!
Micke älskling….fy dig…du skulle inte ha tjuvläst så här långt…nu får du gå och skölja munnen direkt :=)!!!!!
Skrivet
Fick ett mail härom dagen där en av mina vänner med entusiasm konstaterade att hon borde delta i programträningar oftare- hon hade precis varit iväg och det hade varit mycket givande.
Som ett sammanträffande hade jag faktiskt tänkt i ungefär samma banor redan dagen innan hennes mail kom, detta med anledning av att en ryttarmamma i stallet pratat om att vi kanske skulle kunna ordna något sådant arrangemang längre fram.
Som jag redan nämnt flera gånger är jag oerhört slarvig med att träna på just program och det kan man ju verkligen ifrågasätta med tanke på att jag utger mig för att vara en tämligen fanatisk dressyrtävlare.
Borde man inte som sådan träna på program rätt ofta?
Tja…om man ändå vinner allt man ställer upp i så kanske inte behovet föreligger men är det så för mig, dvs att jag är en notorisk vinnarmaskin? Knappast!!!!
Med andra ord är det hög tid att jag tar mig i kragen angående detta och det är tyvärr inte första gången jag försöker att disciplinera mig i detta sammanhang.
Men nu LOVAR, LOVAR, LOVAR jag skärpning, bot och bättring!
För om man redan på hemmaplan tycker att det inte går så bra när man rider igenom programmen (det är väl därför jag undermedvetet undviker det) – hur ska det då gå på tävling?
Där (på tävling) drabbas jag plötsligt av någon form av övertro ”det blir säkert bra…..” men det blir det ju inte alltid.
Nej som sagt, nu ska här tränas program så det står härliga till!
Bara jag äntrar ridhuset ska Archie av sig själv fatta galopp, vända upp på medellinjen och sedan göra halt vid X för att därefter gå hela program innan jag ens fått på mig ridhandskarna. It´s a promise!
Skrivet
Kom på att jag glömde att nämna ytterligare en sak som kom upp när jag och Ebba diskuterade gramanens fördelar igår.
Ebba påpekade att en del som är emot graman i stället sitter och sliter och drar hästarna i munnen vilket verkligen inte främjar varken ”god ridning” eller hästens välbefinnande.
Fördelen med en graman är att man mycket lättare kan lära mindre rutinerade ryttare att sitta med STILLA händer i stället för detta plockande eller i värsta fall dragande/ slitande i tyglarna.
De som tycker att det är synd om hästar som går med graman skulle kanske titta på vad alternativet ibland är; dvs just otrevligt mundragande!
Såg förresten ett skräckexempel på ovanstående under förra helgens tävling.
En ryttare satt under hela framridningen och drog/ryckte konstant i framför allt innertygeln och förutom att det såg hemskt illa ut (både jag och min hästskötare reagerade oberoende av varandra) så kan man ju undra hur det kändes för hästen?
Kanske var den helt avtrubbad och kände knappt längre tygeltagen?
Och frågan är om ryttaren själv är/ var medveten om hur frekvent (läs: utan avbrott) hon drog i tyglarna? Sådant kan ju lätt bli en ful ovana som man till slut inte ens tänker på!
Tyvärr sa den medföljande coachen ingenting om tygeldragandet och orsaken till DET (att inget sades) kan man ju bara spekulera i.
Kanske tyckte personen helt enkelt att det är så hästen ska ridas? Eller så ville personen inte börja hacka på ett så (förmodligen) invant beteende strax innan en tävlingsstart?
Ja, inte vet jag men trevligt var det inte.
Senaste kommentarer