Hade Archie flyttat sig lika lätt för höger som för vänster skänkel hade vi besparat oss mycket pust och stånk sedan lång tid tillbaka….
Vanligtvis brukar jag ju hoppträna på torsdagarna men eftersom jag ska tävla på söndag kände jag att jag ville rida dressyr idag i stället.
Kanske hoppar jag några språng imorgon i stället, Ebba-träningen blir inte av eftersom hon har andra åtaganden.
Även idag red jag på kandaret och det är roligt att denna betsling fungerar så bra nu.
Jag vet många ryttare som i valet mellan kandar och träns aldrig skulle få för sig att rida på det sistnämnda eftersom de tycker att de får mycket bättre håll på hästen med kandaret men själv har jag aldrig haft något emot att rida på träns, även i de klasser då man får rida på kandar.
Idag upplevde jag för första gången att det verkligen händer något när jag ger hjälpgivningen för sluta för höger skänkel i galopp, detta har ju varit det som Archie har haft absolut svårast för sedan jag började försöka att flytta honom sidvärts.
Från början hände absolut ingenting eller så blev Archie så sur att han gick emot skänkeln i stället och tryckte sig mot väggen i stället för att lämna den.
Det spelade ingen roll hur starka hjälper jag använde- det var verkligen helt omöjligt.
Att han sedan slängde över mig åt höger gjorde ju inte saken lättare precis…
Även Ebba hade problem i början- skillnaden mellan höger och vänster öppna i galopp syntes tydligt men idag är den i princip borta och nu börjar alltså även jag kunna få min egen häst att jobba som det är tänkt. Halleluja….ibland får man vara glad för det lilla (eller sådant som andra hästar gör lätt som en plätt….).
