http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=421796
Artiklar som denna blir tyvärr bara vanligare och vanligare….
Jag kan ibland verkligen tycka att vi i Sverige ”går för långt” vad gäller att måna om våra djur, omhulda dom på olika vis, förmänskliga dom ibland och över huvud taget lägga både otroligt (orimligt?) mycket tid och pengar på att sköta dom efter alla konstens regler och några därtill.
Titta på utbudet av olika djurprodukter, både vad gäller föda och utrustning!
Det finns inte den sak som inte är uppfunnen för att ge våra älsklingar njutning, skydd, säkerhet, trivsel, träning, you name it.
Och det finns otroligt många människor som sätter sina djur långt före sig själva, som lägger ner otroliga summor och oändlig tid på sina skyddslingar.
Av detta följer att vi i Sverige över lag är eller i varje fall borde vara ett mycket djurälskande folk, eller?
Och mot bakgrund av detta måste jag fråga som rubriken lyder: VARFÖR FUNGERAR INTE DJURSKYDDET I SVERIGE????
Att det handlar om brist på resurser är det som djurskyddsinspektörerna själva anger som skäl till att man på senare tid allt oftare läser om det ena makabra djurplågeriet efter det andra.
Men om det ”bara” handlar om resursbrist; varför ser vi inte till att åtgärda denna?
Om det är så viktigt för oss i Sverige att djur ska ha det bra och inte plågas/ svältas/ dödas VARFÖR ser vi inte till att det anställs (och utbildas om detta också är ett behov) fler personer som ska sköta djurskyddet?
Eller bryr vi oss bara om våra egna djur och skiter i andras?
Det vill jag inte tro, för nästan lika ofta som man läser om olika djurplågare som till slut upptäcks, lika ofta framkommer det att ”folk” gjort en eller flera anmälningar, ibland under hur lång tid som helst, utan att något har gjorts.
Och om man gjort anmälning efter anmälning och inget har skett; är då inte risken stor att man till slut ger upp och slutar att bry sig. Det tror jag absolut!
Själv har jag blivit känsligare och känsligare för brott mot djur ju äldre jag blivit och framför allt sedan vi skaffade Soya.
Jag klarar numera ibland inte ens av att läsa om vissa vidrigheter men skulle absolut stödja en effektivisering av djurskyddet i Sverige bara det kom något vettigt förslag på hur detta skulle kunna genomföras.
———————————————————
Lite åsikter i frågan kan läsas på:
http://ryttarfiket.tiger-computing.co.uk/viewtopic.php?f=3&t=1918
Det är tur att du inte har småbarn! Då skulle vi läsare förmodligen fått läsa spaltmetrar om undermålig barnomsorg med stora grupper och föreståndare som skor sig på privatiseringen och lyfter skyhöga löner/pensionsförsäkringar medan barnen sitter i trasiga möbler och äter fiskpinnar =). Nåja, man ser ju det som är närmast! Håller med i stort men ser också problem med resurser som ska räcka till ”alla”. Skrev ett svar på fiket också då jag hade problem med att öppna din blogg tidigare idag.
Jodå, resursfrågan är otroligt komplex- fråga mig som arbetar inom Socialtjänsten!
Jag kan ibland tänka för mig själv att det är tur att allmänheten inte vet ALLT och vad vissa saker KOSTAR, då hade det nog blivit mer än ramaskri på vissa håll misstänker jag.
Sedan har jag lite svårt att verkligen fullt ut TRO på att ”resursfrågan” är den stora/enda boven i dramat när det gäller eftersatt djurskydd.
Det borde ändå gå att planera sitt arbete så att man kan få de timmar över som det tar att åka ut och kolla upp ställen som fått flera allvarliga anmälningar från flera personer i flera månader eller till och med ÅR.
Nej, ibland tror jag att det inte bara är frågan om bristande resurser utan även en fråga om prioriteringar.