Eftersom jag har haft stalljour idag (vilket man har var 7:e söndag så det är verkligen inte betungande) har jag förutom sedvanligt pyssel med Archie även ägnat mig åt fodringar och hagutsäpp och dito intag.
”Passar” dessutom Bröta sedan i onsdags så jag har haft att göra.
Archie fick en 45-minuters tömkörningstur i skritt på grusvägarna där vi åter träffade Soyas boyfriend Enzo. Hundarna lekte en stund medan Archie pustade ut (hmmmmm), därefter fick han fortsätta att jobba lite med öppnor, skänkelvikning och samlad skritt.
Jag tycker att jag lika gärna kan göra något mer vettigt under den ofrivilliga vilan än att bara dra omkring på honom i ett grimskaft, detta upplägg har jag provat tidigare med goda resultat.
Begick även ett helgerån innan tömkörningen då jag KLIPPTE av halva Archies man, även detta har jag gjort många gånger förut utan att lyssna på de som hävdar att manar BARA ska ryckas, inget annat.
Dagen har även innehållit en provridning av en tilltänkt foderhäst, mer om detta i kommande inlägg, samt ännu en tröstlös hus eller snarare GÅRDS-visning.
Jag kunde åter konstatera att vi i jämförelse bor i ett PALATS, så ”sunkigt” var precis allting och ingen renovering i världen hade nog hjälpt.
Nu väntar jag på att maken ska fixa middag (tacos), därefter återstår inte så mycket mer än att ta in Arch och Bröta från hagomgång nr 2 och så kvällsfodring av alla djuren.
hej hej birgitta jag älskar hästar och jag undrar var du bor vilken stad alltså för jag ska på ridläger i sommar och undrar om du bor i åtvidaberg jag är en tjej på 11 år // mvh hillevi <3
Jag bor i Staffanstorp utanför Malmö!
Är nu inne på häst nr två som vägrar att låta manen ryckas. Har därför insett att det är heelt ok att använda saxen *haha*.
Prick:
Décima var likadan: världens snällaste med i princip allt annat men helt galen om man försökte rycka manen på henne. Då for hon omkring på stallgången som en galning, skakade på huvudet och var allmänt ”störig”. Då insåg jag att hon nog hade stort obehag av manryckningen för annars tror jag inte att en så godmodig och snäll häst bär sig åt på detta vis och det blev sax-kapning av manen i stället som gick aldeles utmärkt.
Archie har inget emot att man sliter i hans man men han har så otroligt MYCKET av den att man kan rycka sig fördärvad och ändå märks det knappt att man har tagit något.
Jag kombinerar ryckandet men klippning, att bara kapa manen med sax tror jag hade sett lustigt ut, just eftersom den är så tjock.