Tänk vad ”lustigt” (eller inte….) det kan bli ibland.
Jag har ju någon gång raljerat över att jag tycker att vissa andra bloggar är ”klubben för inbördes beundran” där skribenten mest får kommentarer i stil med ”åhhh vad fin din häst är” och” gud så bra du rider” och svarar sina läsare på liknande vis men nu har jag faktiskt själv blivit anklagad för att ha just en sådan blogg?!?!?
I ärlighetens namn är jag tämligen konfunderad då jag inte känner igen mig i beskrivningen men så kan det ju vara ibland; det måste vara upp till varje läsare att få lov att känna och tycka just det som den tycker och känner.
Så här skriver signaturen ”mimmis” till mig:
”Jag tackar för mig att vara på din sida. På grund av saknad respon, jag har som regel att alltid svara mina bloggare tack för visat intersse tycker mest det verkar vara en klubb för inbördes beundran. ”
Till både dig mimmis och andra vill jag förtydliga att jag i görligaste mån försöker svara alla på alla kommentarer de ger förutom om jag kanske verkligen inte har något att tillföra, om kommentaren så att säga ”står för sig själv” eller om jag rent utav glömmer att svara (dvs jag tror att jag har gjort det men det senare visar sig att jag har glömt det).
Om minnet inte sviker mig var det du mimmis som föreslog att jag skulle köpa mig en nordsvensk (!!!) och det svarade jag på men vad du mer känner att jag har ignorerat från dig har jag faktiskt ingen aning om.
Sedan kan jag väl tycka att man, om man väljer att sluta att läsa en blogg efter några veckor för att bloggskrivaren missat att svara på någon kommentar som man har sänt…tja, det säger nog mer om ens eget bekräftelsebehov än om mig som bloggare. Men det är min åsikt det!
Hur som helst….ni som läser får läsa om ni vill, sluta om ni vill och hemskt gärna kommentera allt vad ni orkar.
Som jag redan har berättat flera gånger förbehåller jag mig rätten att inte publicera kommentarer som jag finner oförskämda eller av annan anledning inte värda ”trycksvärta” men det är så sällan sådana kommentarer dyker upp (har nog bara raderat 3-4 stycken genom åren vad jag kan minnas) att vi inte behöver orda mer om det.
Tjena bruden! Men alltså… vad skulle en blogg vara annat än en egotripp, eller en personlig dagbok… kalla det vad man vill. Du skriver, svarar, väljer ämne helt efter eget tycke… Det gör jag i min blogg. Det blir högt och lågt, från rent blaj till samhällskritiska inlägg vi egna reflektioner. Jag vet väl ingen bloggare som skriver för någon annan, även om vi alla skulle bli otroligt glada för ännu mer kommentarer, som ju någonstans är kvittot på att alla timmar man lägger ner vid datorn har betydelse för någon annan, trots allt…Det är väl upp till var och en att läsa eller låta bli. Jösses! Go Birgitta – och tack för din kommentar 🙂
Kan bara instämma i varje ord!
Nje, jag håller inte med Mimmis – det här är då VERKLIGEN inte någon blogg för inbördes beundran. Snarare nästan tvärtom. Min blogg däremot – där får läsarna mer än GÄRNA oooooa åt mig och mina fantastiskt vackra hästar (ASG ASG ASG) :o)
Sedan förstår jag inte riktigt vad skribenten menar; bara för att författaren inte svarar på en kommentar handlar väl detta knappast om att det är en blogg för inbördes beundran? Och som jag nyss skrev, det här är nog den sista blogg att stoppa in i facket ”inbördesbeundrarbloggarfacket”. Som sagt; välkommen till mig och min skara av ”ooooare” Ha ha ha ha!
HELT RÄTT Liv!
Vill man läsa ”åh vad din häst är bra och gud så fint du rider och bra du skriver- ja, ni är helt enkelt bäst kramiz kramiz” då ska man definitivt läsa din blogg *ASGARV*.
Det är ingen måtta på superlativen (sade hon missunnsamt) och du svarar ju alla kommentatorerna väldigt trevligt.
Vad jag kan TÄNKA mig att mimmis menade var att jag kanske svarar dig och andra jag känner mer/ oftare än henne som jag inte känner och då känns det som klubben för inbördes beundran? Vi har ju också lite interna skämt oss emellan och så och det kanske stör?
Ja inte vet jag och jag bryr mig inte heller.
Hos mig är det raka rör- det vet ni! På gott och ont. Love me or hate me :=)!
Ja, så där ja!
Jag upplevde att det inte fanns någon ”motpart” i de inlägg jag gjort och engagerat mig i och skickade därför iväg en lite provokativ text för att ”skramla runt lite”.
Ovissheten och den uteblivna kontakten blir ibland långsamt förlamande av tanke och kreativitet. När det inträffar, så försvinner engagemanget, djupet och långsiktigheten till förmån för ett defensivt/passivt deltagande endast på avstånd.
Ta inte mitt inlägg så allvarligt, då jag nu ser att det finns liv och reaktion.
Börjar på nytt med – Hej, jag är Mimmis med de lurviga nordsvenskarna 🙂
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Hej och välkommen Mimmis önskar Birgitta med det inte så lurviga halvblodet :-)!