Dagens veterinärbesök lugnade mig mycket!
På bara de få timmar som hann förflyta mellan att jag kollade Archie själv (06.00) och veterinärbesöket hann han bli ännu bättre i benet och då jag visade upp honom i trav rörde han sig mycket bättre.
Veterinären ville ultraljuda benet för att utesluta senskador och detta var faktiskt en av anledningarna till att jag själv ville kolla upp Archie så snabbt.
Tack och lov visade ultraljudet inget konstigt och veterinärens diagnos blev ”mjukdelsskada” som han tror ska läka mycket snabbt.
Archie ska få Metacam i 4 dagar (en flaska), skrittas och gå i hagen under tiden och sedan ska han förhoppningsvis vara fit for fight igen och kunna ridas som vanligt om 10 dagar.
Jag hoppas så klart att prognosen ska visa sig stämma lika bra som de tidigare av denne veterinär.
Det smala långa såret i karleden trodde veterinären uppkommit av att Archie trampat med bakhoven i framhoven när han snubblade och det ser verkligen ut så.
Jag tackar högre makter för att jag för en gångs skull red med rejäla senskydd, det gör jag BARA vid hoppning så det var ju tur i oturen att jag gjorde detta efter uteritten igår.
Vågar inte tänka på hur hårt Archie kunde ha slagit benet utan de stenhårda skydden (av hårdplast), kanske förhindrade de faktiskt en senskada?
När vi kom hem efter veterinärbesöket skrittade Archie med raska steg ut i en gräshage och de släpande, hemska stegen från igår var heeeelt borta.
Jag var helt slut när jag kom hem vid halv två- hade som tur är tagit en semesterdag och kunde gå och lägga mig, fullständigt utmattad.
På eftermiddagen åkte jag tillbaka och släppte ut Archie och Bröta i hagen igen och nu är svullnaden så gott som borta.
Morgondagens tävling, söndagens planerade uteritt med min vän Susanne och nästa söndags tävling känns ändå som milda pris att behöva ställa in och jag är sååå glad att skadan inte var så allvarlig som jag fruktade.
