Idag satt jag på Archie för första gången sedan han stod på öronen.
Nu är det ju inte såååå länge sedan eftersom det hände i torsdags.
Här syns en markägares försök att låtsas som om allemansrätten inte finns. Så klart får man gå på grusvägen nedan med sin hund (om den hålls under uppsikt och inte jagar), eller är ni av en annan uppfattning? Motivera gärna varför allemansrätten inte skulle gälla i så fall.
Det är inte precis så att vägen ligger i anslutning till varken markägarens eller någon annans bostad, tvärtom- vägen ligger ”in the middle of nowhere”.
Däremot är jag mycket tacksam över att ”någon”, markägaren får jag förmoda, har lagt på ett jättebra sviktande underlag på grusvägen så att den är mycket behaglig att rida på.
Som synes var vädret strålande.
Det är så vackert med diset tycker jag.
2 glada flanörer (grusvägen fotograferad från andra hållet).
Nu får du förklara var du var.. den grusvägen vill vi också rida på !! =))
Renée:
My vet var vägen ligger- hon har ridit där med mig. Det är den gamla banvallen (där hon ramlade av he he….)
Har ibland funderat på varför folk inte kan respektera markägarnas önskan om att man inte ska rida och gå på deras väg? Visst gäller allemansrätten, men själv så respekterar jag om markägaren inte vill att jag ska rida på hans väg.
Jag tycker att det är en bedömningsfråga.
Jag skulle inte heller till varje pris rida på sådana vägar och framför allt inte om det fanns alternativa vägar.
Men i just detta fallet ser jag inga skäl till att INTE rida på vägen faktiskt och skulle alla markägare vara så trångsynta så hade det inte funnits någonstans att rida över huvud taget.
Ja det är klurigt det där. har själv en grusväg som tillhör familjens fastighet. Fint underlag för att man ska kunna köra bil där. Inte för att rida där. Jag rider inte där, och vill inte heller att någon annan rider där.