I morse var det betydligt svalare än igår och det hade nog kommit några mikroskopiska regndroppar under kvällen/ natten som dock genast slukades rakt in i den ökentorra jorden så jag valde ändå att rida i ridhuset de 30 första minuterna av mitt pass.
Därefter begav sig vår lilla trio ut på en skrittrunda och här ser ni 2 av deltagarna på bild.
Det var bara lite längre fram än där vi befinner oss på bilden och utmed grässtigen som går till vänster om vägen (strax innan träden) som Archie gjorde sin eländiga ”nästan-vurpa” så nu håller vi oss helst på fastare mark.
Så klart fattar jag att man aldrig till 100% kan förhindra eller förebygga det som hände, det hade säkert kunnat hända i ett ridhus också men jag märker ändå att jag är lite på helspänn.
Efter en stunds skritt flög en eländig fågel fram ur ett snår, åtföljd av ett högt skrik och både djuren och jag blev lite förskräckta och hoppade till alla tre.
”Jaha…är han halt nu igen” hann jag tänka efter Archies hopp trots att han denna gången inte snubblade till utan bara hoppade lite lätt åt sidan men så kan man ju inte gå omkring och tänka- det begriper jag också….
På vår väg mötte vi även fåren och ni kanske ser lite hur gräset börjar torka ihop.
Hej! Gör mig en tjänst och rösta på mig, nummer 1 ”Rebecca & Chrissan” här: http://baraponnyer.blogg.se/2010/july/ekipagen.html
Tack i förhand!