Idag var jag och Archie hos Dagstorportens ryttarförening, en privat anläggning som i alla år varit väldigt trevlig att besöka och välskött på alla vis.
Prognosen hade lovat (eller snarare hotat med) regn och tyvärr stämde den bara alltför väl.
Jag skulle rida LA:6 före LA:4 och till denna klassens framridning (dessutom inomhus) kom det bara lite regn och när det sedan var min tur att beträda ute-tävlingsbanan räddade min gloria mig och det blev ett kort regnuppehåll.
Archie kändes fin på både framridningen och ute på banan och jag var mycket mer nöjd med denna vår andra start i LA:6 än i debuten där vi fick 59 %.
Tyvärr var domaren inte alls lika nöjd med vår insats och vi slutade näst sist på skamliga 55 %! Det var länge sedan jag kunde ”stoltsera” (hmm…) med ett så uselt resultat men till mitt försvar får jag väl säga att 8 av 20 ekipage hade 59 % eller därunder så det finns kanske anledning att misstänka att detta var en ”hård” domare :)?
Det som framför allt sänkte procenten var föga förvånande skolorna (utom vänster öppnan) så det är bara att träna vidare på dessa.
Till andra klassen hade glorian åkt hem och när jag fick klara mig utan den gick det mindre bra regnmässigt. Jag blev rejält blöt under min ritt som även den, liksom den föregående kändes helt OK.
Visst fick Archie gräva sig loss lite ur 10 metersvolterna i samlad galopp men jag kan bara tänka mig hur det blev för de sista ekipagen i klassen för då vräkte regnet ner fullständigt och banan måste ha blivit ännu mer påverkad då.
Om det finns grader av genomblöt så blev jag ”bara” just genomblöt medan vissa andra ryttare måste ha varit fullständigt dränkta efter sina ritter.
Så klart kan det inte bli speciellt rättvist om några rider när det är uppehåll och några när regnet forsar ner men så är det ju när man väljer att tävla i en bedömningssport och dessutom utomhus.
Själv kan jag inte påstå att jag hade någon nackdel av regnet mer än att det så klart var otroligt trist att behöva rengöra allting hur omständligt som helst efteråt.
I LA:4, som alltså egentligen inte kändes mycket bättre än LA:6 (men det är dock ett lättare program) fick vi 62 % och var andra ekipaget utanför placering. Så klart var det retligt, framför allt eftersom vi tex fick en 4:a på den ökade skritten bara för att jag skulle försöka ”engagera” den mer (eftersom detta var vad föregående domare hade klagat på) men det går ju inte heller att hålla på och tänka ”om inte det och det hade varit” eller ”om jag bara hade fått 2 poäng till” eller så.
Det känns bra att i alla fall ”vara med” kring placeringarna och nästa gång är det kanske vår tur?
Jag är hur som helst mycket nöjd med Archie som jag tycker gick väldigt bra hela tiden jag satt på. Jag tycker mig känna att han har utvecklats och att vi är på rätt väg, nu ska vi bara komma igång mer med både träningar och tävlingar.
Idag passade vi på att inviga täcket Archie vann sist han tävlade.
Så här bedrövligt såg det ut när vi körde hem från tävlingarna.
Eftersom jag inte är någon ”Hästtjej”, men ändå följer denna blogg, för Soyas skull, lär jag mig mycket om hästvärlden. Det är alltid intressant och nyttigt att få en inblick i ”världar” som man inte känner till. Vissa likheter finns med andra husdjurs världar och allt som finns kring utställningar, och tävlingar. Jag läser det mesta på din blogg med intresse.
Hälsningar
Görel, Zahra, Hilda och ”siamesligan” 😉
Visst finns det många likheter mellan olika ”djurvärldar”, det märkte jag när vi hade köpt Soya.
Hundfolk är minst lika knäppa som hästfolket och kan både lägga alla sina pengar på de fyrfotade och åka land och rike runt för några minuters tävlande. Finns många andra tokiga exempel också :)!
Som jag som tar med mig Zahra ner till Soya, för lite lek. Att åka bil i sammalagt 7 timmar för det. ;-D Eller åka till Oslo på kattutställning och sitta där en hel helg, inomhus i vackert väder. Dessutom med en katt som jamade hela vägen. efter 8 timmars jamande var jag trött och hon hes, Fast å andra sidan älskade den katten utställningar. De få minuter hon fick visa upp sig efter en sådan resa älskade hon. Lilla Lilly, hoppas hon har det bra i sin himmel…
Hälsningar
Görel
Ja, vi är inte kloka någonstans!
Minns hur chockad jag blev på de första hundtävlingarna när jag insåg att vissa hade kört 50 mil för att deras hund skulle få springa ett whippetrace som varar i ca 10 sekunder.
Jag som tycker att det är LÅNGT till en hästtävling om den ligger mer än 7-8 mil bort :)!
Att stiga upp kvart över fyra flera dagar i veckan för att RIDA är det också många som anser att man borde spärrar in för så det brukar jag inte berätta vitt och brett :)!
Eller att hästen vissa månader lätt kostar 6000:– i drift eller….ja, listan är oändlig….
Ja vad gör man inte för sin hobby OCH sina älsklingar. Och nog träffar man mycket trevligt folk på sina resor. Har aldrig ångrat någon av de långa resorna för det har gett så mycket och berikat livet.
Andra åker runt med sina barn, på idrottstävlingar av olika slag, vi åker med våra husdjur, allt för att få uppleva några få sekunder eller minuter av spänning och längre tid med trevlig samvaro med andra med samma intresse. Visst finns det konkurens också, men de som inte är på samma våglängd som en´själv behöver man ju inte prata med. 😀
Görel
Tycker att du var väldigt duktig som genomförde tävlingen i ett sådant HEMSKT väder! Och Archie också såklart! 🙂 Själva har vi bara skrittat i skogen idag i lätt duggregn eftersom vi var på kurs på Strömsholm förra veckan. (Kanonbra måste jag säga!)
Klappa duktiga Archie från oss. 🙂
Jag kan bara instämma! Och eftersom allt är frivilligt får man ju förutsätta att folk håller på med sina ”tokigheter” för att de vill och för att det är ROLIGT!
Tack Anna!
Jag var ändå inte en av dom dom drabbades värst idag.
Då var det värre på en tävling för 2 somrar sedan där det hällregnade från det att jag kom dit och till jag åkte hem. Allt var utomhus och ett minimalt partytält var den enda torra platsen!
Hur våt jag var går inte att beskriva men min duktiga häst brydde sig inte det minsta utan var placerad i båda klasserna- den dagens glädjeämne kan jag säga :)!