En sak som jag har noterat under flera av vårens dressyrtävlingar, och inte bara i klasser jag själv ridit utan i både lägre (LC, LB) och högre (MSV) dito är att det tycks mycket vanligare idag att ekipages slutprocent stannar vid ynkliga 56-57 % och däromkring och jag har också sett de som ridit på till och med under 50 %.
I helgen såg jag en klass (LC) där 17 av 22 ekipage (dvs i princip hela klassen) red på 60 % och därunder samt en klass (LB) där 6 av 12 ekipage (dvs hälften) red på 59 % eller mindre.
När jag tävlade för lite drygt 2 veckor såg det ut så här:
MSVA:1- 6 ekipage av 8 hade 60 % eller mindre
MSVB:4- 4 ekipage av 7 hade 60% eller mindre
LA:6- 8 ekipage av 20 hade 59 % eller mindre
LA:4- 12 ekipage av 24 hade 60 % eller mindre
I just dessa exempel är det ju så att i princip halva klassen inte uppnår godkända procent och jag ställer mig nu frågorna:
Är det en slump att jag ”råkat ut” för just så exeptionella klasser?
Dömer domarna idag hårdare och vågar använda sig mer av hela skalan?
Rider de som vågar sig ut på tävlingsbanorna idag mycket sämre än för några/ något år sedan och borde de egentligen inte starta?
Jag kan inte minnas att det var så här illa för x antal år sedan men det är kanske minnet som sviker eller så lade jag inte märke till folks resultat på samma vis då?
Jag vet ju att jag förr tyckte att om man red på typ 55- 57 % så var det super-duperpinsamt för det hände så sällan NÅGON men idag är det mycket mer vardagsmat även om jag personligen tyckt att det varit hemskt det fåtal gånger det hänt mig.
Sedan vidhåller jag att det är den inbördes placeringen som betyder MEST för mig, jag vinner hellre på 61 % än är oplacerad på 65 % men det är så klart mycket roligare att få lite högre siffror än att känna att i princip ingenting av det man gjort inne på banan ens är att betrakta som godkänt, i alla fall i DEN domarens ögon.
Posted
Jag tror du har rätt i att domarna har blivit hårdare, jag tycker mig ha sett samma sak, och flera tävlingar jag varit på den sista tiden har sett ut som det du beskriver.
Den nya regeln from 2011 att man måste kvala för att rida msv b visar ju också att många ekipage går upp i dessa klasser för tidigt. Jag har själv den här säsongen börjat rida msv b med min 7-åring och har vid ett flertal tillfällen reagerat över att ekipage inte varit redo för klassen. Även om hästen rent tekniskt kan rörelserna så brister samlingen. För ett par veckor sedan så red jag en mb2 helt utan missar. Jag gjorde misstaget att rida fram lite för länge så när jag kom in på banan så var bensinen slut. Ingen energi och framåtbjudningen var dålig. Som sagt hade jag inga missar men samlingen var i det närmaste obefintlig och resultatet blev drygt 61%. Jag tycker det är bra att domaren är så pass ”hård” (vilket hon egentligen inte var eftersom det ska vara samling i mb ;-)). Men visst, jag håller med om att domaren i många fall dömer alltför hårt. I synnerhet i lägre klasser som lc och lb. Trots allt så är ju tävlingar på lokal och regional nivå ren utbildning.
Tror det skiljer ganska mycket mellan olika domare också. Tråkigast är dom som inte vågar utnyttja hela poängskalan utan lägger sig mellan 5 och 7. Bättre att de riktigt bra ekipagen får sticka ut och att de som inte kommit så långt får konstruktiv kritik av domaren.
Instämmer helt Marie! Det är ju därför det finns så många siffror i skalan- annars kunde man ju nöja sig med att ha exempelvis en femgradig skala:
1- ej godkänd
2- knappt godkänd
3- godkänd
4- bra
5- mycket bra
eller nåt…..
Knappast något jag kan ha några åsikter om 😀 MEN jag blir nyfiken på vad DU tycker? Jag menar, du ser ju ryttarna och har varit ute i många år, hur tycker du att ridningen ser ut idag jämfört med för några år sedan? Eller har fokus skiftat, så att det är andra saker som premieras/slås ned på än tidigare?
Åsa:
jag kanske borde skämmas att erkänna det men jag tittar ytterst sällan på så många ekipage när jag tävlar.
Ligger jag inte på placering kör jag hem direkt efter ritten och andra klasser än de jag själv rider kastar jag sällan ens ett getöga på.
Då ska det vara för att någon jag känner deltar eller för att jag har jättemycket dödtid på tävlingsplatsen men det är som sagt sällan.
Men visst: även jag ser både ”överkvalificerade” ekipage och sådana där man undrar varför de inte tränar lite mer innan de ger sig ut men hur VANLIGT det är vågar jag inte ha en åsikt om.
Det jag tycker har blivit vanligare är att jag ser riktigt fina och snygga hästar även på LA-nivå.
Varför sedan så många får så låga procent inne på banan kan man ju undra.
Men jag TROR som sagt att vi går mot finare (läs: DYRARE) hästar inom dressyrtävlandet, känns som att min gamle Heron (som på sin tid plockade rosetter på lydnad) hade varit helt chanslös idag.
Hur många tjusiga pållar har man inte sett på framridningen, men många tappar helt inne på banan. Antingen för att de är unga och rädda (eller bara rädda) eller för att ryttarna SLUTAR RIDA! Ungefär: ”Här sitter jag och ser lite snygg ut på min fina häst”. Vi som numera bara tävlar lägre klasser med lille Racke ser många fina unghästar som premieras för flashiga gångarter och många gånger hamnar före vår lydige men lite mer markbundna lilla häst. Inte lätt att veta vad som är det ”rätta”!
Jag är helt övertygad om, både av egen erfarenhet och andras, att konkurrensen idag är mkt högre. På alla nivåer. Jag minns när man sa att man inte nes behövde ha hästen »på tygeln« i LC. Haha!
Hästarna är nog finare i kombinationen med att folk rider bättre. Men FRAMFÖR ALLT så är det FLER som rider bra. Några personer jag vet som nu är 60-75 år var aktiva tävlingsryttare tills de var ca 40-50. När de tävlade var George-klasserna här i Stockholm kanske 5-10 personer… Idag är de ofta fyllda upp till 40 startande (även fast det sjönk en aning när kvalreglerna kom). Lag SM bestod av 3 lag osv.
Rackemarie:
Det du beskriver känner jag VÄL igen!
Hände ”tusentals” gånger när jag tävlade med Heron som till och med lyckades slå godkända hingstar ibland, just för att de ”ballade ur” inne på banan och inte visade tillräcklig lydnad.
Även idag är det inte ovanligt att se superfina hästar som är underbara på framridningen men som misslyckas inne på banan.
Skillnaden mot ”förr” tycker jag är att de idag blir slagna av LIKA FINA hästar, inte av gångartsmässigt svaga (men lydiga) hästar så som det kunde gå till på ”Herons tid” (lite mer än 10 år sedan).
Min erfarenhet och säkert generalisering….undantag åt alla håll finns så klart överallt.
Ann:
Jag tycker också att konkurrensen är hårdare idag fast det förklarar inte varför så många rider på så dåliga procent som i mina exempel i inlägget?
Har du någon teori?
ÄR domarna ”hårdare” eller finns det, trots att fler rider bättre än ”förr” också fler som rider dåligt men ändå vågar sig ut på tävlingsbanan?
Vet inte faktiskt.
Spekulerar:
Om det nu är så många FLER som rider t ex George (om vi tar det som exempel) så ligger ju de 20% bästa fortfarande på en ganska god procentuell nivå. Medans de 20% sämsta är kanske de som tidigare – på sämre hästar – INTE hade startat den klassen ens.
Fler ryttare = fler bättre ryttare på bra procent OCH fler sämre ryttare med dåliga procent.
I övrigt så kan det vara så att domarna är strängare. T ex som tränare så blir vi uppmanade på fortbildningar att inte släppa ut icke mogna elever på tävlingar. Kanske uppmanas domarna till samma sak; släpp inte igenom ekipage som inte är mogna till en högre nivå (dvs över 62%).