Generation lat- myt eller verklighet (del 1)

Idag funderar jag över om det är en myt eller sanning när äldre människor säger att ”det var bättre förr” och om det i alla tider varit så att äldre klagat på den yngre generationen?

Även om jag fortfarande känner mig extremt ungdomlig måste jag ofta med sorg inse att jag inte är 20 längre och trots att JAG tycker att jag har hur mycket gemensamt som helst med ungdomar så är jag i deras ögon säkert en ”tant” som de inte skulle välja som umgänge framför jämngamla kompisar.

Och om jag då ÄR en tant så är det väl lika bra att jag på tanters vis (?) klagar lite på ”dagens ungdom” för ärligt talat så tycker jag ”det var bättre förr”- i alla fall när det gäller det här med aktivitetsnivån på det yngre folket (säg de i åldern 12-24 för enkelhetens skull).

Om jag ska uttrycka mig övertydligt anser jag helt enkelt att många unga i dag är extremt LATA och för att ytterligare spetsa till det anklagar jag ingen annan än den ÄLDRE generationen i allmänhet och föräldrarna i synnerhet för detta.

För jag tror att det handlar mycket om vad ungdomar TILLÅTS vara/ göra och sänder samhället ut signalen att det är ok att vara lat så tror jag att många människor väljer just detta- den enklaste vägen så att säga.

Jag tror att föräldrarna formar ungdomar väldligt mycket (eller i alla fall BORDE de göra det), skolan och umgänget med jämnåriga likaså.

Är föräldern själv en latmask på olika vis tror jag att risken är stor att barnet blir likadant- i alla fall om det inte finns starka motverkade krafter någon annanstans som visar på andra sätt att leva.

Som ett skräckexempel på hur jag misstänker att en förälder kan påverka sitt barn negativt kan jag ta något jag hörde ett mellanstadiebarn berätta för mig för något år sedan.

Enligt flickan hände det ibland att mamman tyckte att det vore bättre att stanna hemma från jobbet tillsammans med barnet och föräldern ringde då och sjukanmälde dom båda så att de kunde vara hemma och ”mysa” (barnets ord).

Jag ryser och undrar i mitt stilla sinne vilka signaler man som förälder sänder ut om man lär sitt barn att:

1. Det är ok att ljuga- dvs säga att man är sjuk fast man inte är det

2. Om man inte har lust att gå till jobbet/ skolan så är det ok att låta bli

På jobbet har jag genom åren sett otaliga exempel på yngre kollegor som sjukskriver sig för minsta småkrämpa (detta är samma människor som tycker att de har såååå dålig ekonomi) och/ eller som är borta minst en gång i månaden pga ”sjukdom”.

Till saken hör att jag på både nuvarande och föregående arbetsplatser haft det väldigt ”fritt” i den mening att man själv i mångt bokar in hur många hembesök osv man ska göra just den veckan/ dagen och det är inte precis något fysiskt tungt arbete som gör att man inte skulle orka gå dit några timmar om man verkligen ansträngde sig.

Men hos en del finns helt enkelt inte så mycket arbetsmoral och man kan ju undra var denna inställning har grundlagts? Kanske som i exemplet med den mysande mamman och dottern ovan?

I del 2 av detta inlägg ska jag redogöra för min syn på de lata ungdomarna i stallet– håll utkik!