Varför utspelar sig alltid något av dessa scenarion när man har bråttom:
~man hamnar i en kassakö där någon köper en vara som saknar prislapp så att kassörskan måste anropa en kollega som sedan får gå och leta i en halv evighet innan köpet kan genomföras.
~man hamnar i en kassakö där någon framför en får fel på sitt kort så att det tar en halv evighet innan man har fått rätt på detta.
~man hamnar i en kassakö där kassörskan slår in något fel på kvittot som kunden sedan upptäcker, påtalar och varefter det tar en halv evighet innan köpet är avklarat.
~man hamnar i en bankomatkö där personen framför en vill ta ut pengar från 4 olika kort.
~man hamnar i en bankomatkö där bankomaten upphör att fungera när det är personen framför dig som ska ta ut pengar och du redan har sett 15 personer nöjda få ut vad de vill ha.
~man hamnar i en bankomatkö där någon (påverkad, gammal och darrfingrig eller bara rent ut sagt TRÖG) gång efter annan misslyckas med att knappa in rätt kod för att få ut sina pengar.
Är den enkla svaret: ”lagen om alltings djävlighet?”
Du är lika otålig som jag ser jag :-)Tilläggas kan att kunden som fått fel pris inknappat för det mesta har förlorat i storleksordningen 1,50… och då får man ju förstå att det är så viktigt att de tio personer som står i kö vackert får vänta tills felet är rättat och kunden får sina 1,50 i handen.
Exakt!!!!
Tack för dagens skratt, mycket välbehövligt! Även om man inte skrattar så mycket i nämnda situationer…
Och inget svar på frågan har jag heller. :p
Ha ha – klockrent!
Tillägg:
– varför hamnar man ALLTID bakom en krypkörande traktor när man är superjäktad i sin bil på väg till något viktigt? (alternativt ett vägarbete)
Jag har slutat stressa i kassaköer, försöker handla när jag har gott om tid och tänka på att man själv förhoppningsvis får bli gammal, långsam, med nedsatt rörelse och då få förståelse för att man tar lite tid på sig och är ”i vägen”.
Jag personligen tycker det är hemskt när människor står bakom gamlingar i kassakön och suckar högt när de behöver extra hjälp (varit med om det flera gånger) så otroligt föraktfullt och man undrar om de inte har gamla föräldrar eller andra släktingar och hur de vill att de ska känna sig behandlade, eller om de själva inte har planer på att bli gamla.
En del människor har heller inte full fart på sig av andra orsaker, det är ju bara bra att de kan handla själva (eller med hjälp), även om det tar lite tid. Sånt orkar jag absolut inte störa mig på.
Om någon kassörska el dyl ursäktar sig för att det tagit lång tid så svarar jag alltid ”ingen fara, jag har inte bråttom”. Då mår man själv bättre också.
Skulle jag hamnat i ditt pant-scenario ovan så hade jag glatt skänkt de flaskorna/kronorna till fotbollslaget så var problemet ur världen och man gjorde dem glada.
Ofta spelar faktiskt några minuter hit och dit ingen större roll, en del människor står och väljer varor i all evighet inne i affären för att få bästa datum etc, men nåde den som sen tar 30sek extra på sig i deras kassakö.
Tänkvärda ord Hille!
Nu var ju mitt inlägg skrivet lite med glimten i ögat- det hoppas jag framgick.
Vi ska alla bli gamla en dag (förhoppningsvis i alla fall).