Veckan som gått har bjudit på både besvikelse och glädje- inget snack om den saken.
Archie har i sina bästa stunder gått bättre än någonsin och jag hoppas att detta inte bara är en tillfällighet utan att vi kan bibehålla denna lite högre kvalité och givetvis också sakta men säkert förbättra oss ytterligare.
Tyvärr var helgens tävlingsresultat en lika stor besvikelse som träningarna har varit glädjande och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte är orolig.
Jag vet såååå många hästar som lärt sig att skilja på träning och tävling, som kan gå som ”gudar” hemma eller på en framridning för att sedan gå in och stanna ut sig på första hindret eller fullständigt dö av oengagemang inne på en dressyrbana.
En del går att väcka till liv igen, andra inte och jag hoppas att Archie kommer att tillhöra den första kategorin.
Inte heller kan jag skylla på att han kan ha ”tröttnat” på att tävla- så lite tävlingar som vi varit på i år har aldrig inträffat tidigare.
Nu har jag en del strategier för att försöka bryta denna tråkiga trend och det första jag ska göra är att åka på en träningstävling nästa lördag där jag förhoppningsvis kan göra något OM Archie än en gång bestämmer sig för att sova inne på banan. Då kommer jag om inte annat att vara beredd!
Även lilla Soya har tävlat i helgen och med facit i hand kunde vi lika gärna ha stannat hemma. I princip en hel dag gick åt till detta event och ändå hann Soya bara springa ett lopp innan jag kände att vi var tvungna att åka hem.
Det är bara att inse att jag är för otålig och organiserad för att ha tålamod med och förståelse för allt som kan krångla på LC-tävlingar- de som säger att dressyrtävlingar är ”som att se på när målarfärg torkar” borde absolut besöka ett LC-event där man inte ens kan fördriva väntetiden med att ta del av fortlöpande resultat som på exempelvis en dressyrtävling- en fullständig gåta för mig.
Resultaten är alltså ”top secret” till sista hunden gått i mål och varför det är på detta viset skulle jag bra gärna vilja veta?
Varför har man inte en eller flera funktionärer som för hand eller via dator räknar ihop resultaten allt eftersom de inkommer och sedan sätter upp dessa på en tavla eller dylikt? Så gör man på dressyrtävlingar sedan urminnes tider och det fungerar hur bra som helst.
Ska jag vara ärlig tror jag inte dressyrtävlare ens skulle acceptera att vara tvungna att stanna kvar till ”the bitter end” för att få veta om de blivit placerade eller ej.
Men hundfolket är ett tåligt släkte som inte klagar i första taget och sporten är så liten att det varken finns tillräckligt med pengar eller frivilliga för att det ska flyta bättre än det gör för närvarande- man gör helt enkelt så gott man kan med de till buds stående medlen.
Helgens LC-tävlingar hölls i närheten av Skottorps slott.
Ett lagom stort (litet) slott….
….som var väldigt fint tyckte jag.
En vacker vy!
En av banorna.
Helgen avslutades för Soyas del med en skön promenad i Dalby naturreservat- visst är det vackert?