I samband med gårdagens inlägg där jag beskrev min frustration över att Archie har börjat ”lägga av” när jag tävlar har jag som förslag på hur detta skulle kunna avhjälpas från några bloggläsare fått rådet att prova att rida för någon annan tränare.
Jag vill inte helt avfärda rådet som sådant; jag HAR bytt tränare några gånger i mitt liv av olika anledningar men vill samtidigt poängtera att jag i dagsläget är fullständigt nöjd med nuvarande tränare och att jag därför för stunden inte vill byta bort henne.
Jag vill se om några “enklare” åtgärder räcker för att väcka Archie på dressyrbanan innan jag ens börjar överväga ett eventuellt tränarbyte faktiskt och känner inte riktigt att det är där ”skon klämmer” om jag ska vara ärlig. Kanske har jag fel men det får i så fall tiden utvisa.
Om jag hade tyckt att Archie på alla vis gick sämre idag än för säg 1 år sedan så hade ett tränarbyte känts mer aktuellt/ befogat men nu är det som sagt inte på det viset utan just nu handlar det om ett väldigt vanligt problem som också har drabbat mig- hästen har börjat såsa sig inne på tävlingsbanan.
På träningarna går det däremot tvärtom bättre och bättre just nu- konstigt kan man tycka och det kanske är så att jag behöver ge allt mer TID för att verkligen kunna ställa rätt ”diagnos”.
Att byta tränare är ingen ”quick-fix”- det tar mer eller mindre lång tid att bli samspelta osv och som sagt så växer bra tränare inte heller på träd. Det är med andra ord inte så att varken jag eller någon annan jag känner har en lista på olika tränare som genast har tid och lust att ta sig an ett nytt ekipage och dessutom finns det en hel del annat också som ska passa (träningstider, träningsplats, pris osv).
Sedan anser JAG att en del har för stor tilltro till just ”tränarbyte” som sådant (rätta mig om jag har fel Ann- du som själv är tränare).
Ofta kanske man upplever en smekmånadsperiod med den nya tränaren men sedan inser man nog att de flestas ”röda tråd” är lik alla andra vettiga tränares ”röda trådar”- sååå många olika vis finns det faktiskt inte att rida på, eller?
Det är väl mer personkemin som ska stämma i många fall och att en del fördrar lite ”mjukare” tränare framför de som står och gormar (något förenklat) men som sagt, en ryggning är en ryggning och kan inte göras på 10 olika sätt (sade hon något raljerande).
Jag tycker dessutom att en del allt för lättvindigt skyller på just tränaren så fort förväntade resultat uteblir och så ska det genast bytas tränare i förhoppning att det ska bli bättre.
Och ibland blir det så- ibland inte. Men man har också ett eget ansvar som ryttare, det mesta av ridningen gör man ju faktiskt UTAN tränaren.
Jag vet att det är ryttaren som gör största jobbet och att man SJÄLVKLART inte kan ”skylla” motgång på tränaren. Men som en vänlig tanke så var bara tränarbyte något jag ville tipsa om.
Kommentar från en som varit ifrån hästlivet många år men som sysslat med hundar istället. Kan det ev. vara nervositet (från dig) som påverkar honom. Djuren läser ju bättre än någon annan hur vi mår.
/Christel
Christel:
Även om jag inte KÄNNER mig nervös så är det säkert så att jag spänner mig på olika vis- har ju själv ibland märkt att jag varit som paralyserad och i stället för att GÖRA något bara ”åkt” häst.
Linda:
Jag tackar för ännu en kommentar som jag dock inte vill publicera.
Det känns inte rätt att diskutera min tränare mer detaljerat än vad som redan gjorts (det är ju faktiskt inte hennes blogg och en av anledningarna till att jag tex aldrig publicerar bilder/ filmer där hon rider- sådant ska man själv få välja tycker jag). Jag nöjer mig med att konstatera att jag är MYCKET nöjd- det räcker för mig :)!
Ok :-). Fast nu tror jag att alla dina bloggläsare förutsätter att jag skrev negativa saker om Ebba. Vilket inte är fallet..
Jag vet av egen erfarenhet att när man hittar knapparna på träning och får en ”Dressyr-Kung” vill man ta med den in på banan direkt. Men det tar ett tag att hitta det på tävlingsbanan också. Så jag tror att det är så att det de senaste veckorna känts ”kanon” på träning gör att det känns ”kalkon” på tävlingsbanan. Skillnaden är att nu känner du skillnaden på ”Dressyr-Kung” och ”Sås-Kopp”. Du har helt enkelt blivit bättre. Sissi Lilja frågade en gång ett gäng B-ponnyryttare på en kurs vem som var deras bästa ridlärare. De svarade i kör: Det är du! -Nej, svarade Sissi Lilja det är ni själva.
Anna:
Ja, det är möjligt att jag är lite väl hård mot Archie just nu, dvs dömer honom för hårt för gårdagens prestation för när jag tittade igenom kritiken hade han ändå i princip bara 6:or på hela travprogrammet där JAG hade gett honom HÖGST betyget 5 på allting. Så det kändes nog värre än det såg ut.
Men visst; när man vet att han kan tusen gånger bättre och egentligen utan någon ansträngning (det visade han när jag red i ridhuset efteråt- jag använde varken spö eller sporrar och ändå gick han jättebra) så är det klart att man blir besviken.
Men jag måste rannsaka mig själv- kanske spänner jag mig så inne på banan att jag inte kommer till någon ordentlig drivning/ ridning själv heller?
Därför ska det bli skönt med en kravlös träningstävling på lördag där jag helt kan fokusera mig på vad Archie respektive jag själv gör, utan att behöva tänka så mycket på ”prestation”.
Hoppas att du kommer tillrätta med problemet med din jättefina häst. Skulle kunna gissa att du rider annorlunda när du kommer in på tävlingsbanan. Jag känner igen mig själv i det. Har även haft med mig min tränare på tävling vid några tillfällen som såg det hur tydligt som helst. Och precis som du så tycker jag inte att jag är nervös men något blir ändå annorlunda. Nu är min häst väldigt framåt men jag upplever att hon blir mycket mer svårpåverkbar inne på tävlingsbanan. Rider fram på en lyhörd, följsam häst o tävlar på en träbit. (Känns det som) Men det kan ju även förklaras med att hästen har en mjuk,lyhörd ryttare på framridningen men är tvungen att ta sig igenom programmet med en träbit på ryggen…
Angående tränarbyte så ser jag ingen vits med det om du har en duktig tränare som uppenbarligen har hjälpt er att utvecklas mycket. (Det är ju inte hennes fel om du ändrar din ridning på tävling;-)
Jag brukar tänka att min häst är en spegelbild av min ridning så hon går precis så dåligt/bra som jag rider henne. Har tjuvkollat på filmer på yt på dig och din häst. Ni är ett jättefint ekipage och du rider väldigt bra tycker jag. Men du ser klart mer avspänd ut på hemmafilmerna än tävlingsfilmerna
Träningstävling tror jag är en jättebra idé samt programridningar. Skulle bli väldigt förvånad om du inte fick rida med spö. Det är ju ingen riktig tävling utan en träning.
Tack för dagens bästa kommentar AnnaK!
Och det är precis så jag tänker kring tränarbytet!
Klokt att du jämfört olika filmer på oss- däri ligger nog i alla fall en del av problemet, dvs att jag rider annorlunda på tävling!
Tror också på det där med att man faktiskt spänner sig. Kryper man ihop och får hästen ”bakom sig” så blir det ju bara kramp av allt ihop och hästen finner det obekvämt att gå fram. Du nämner ju själv ofta att din sits inte är helt hundra, kanske lite mer fokus på avslappnad sits och förmågan att förändra den inom passet kanske kunde vara bra. Tror inte att tränarbyte är allena saliggörande, men tala med din tränare om dina funderingar och önskemål. Hon är säkert lyhörd för det. Om felet sitter i ens egen ridning så hjälper det ju inte heller att byta häst…
Tycker förövrigt att kommentaren ovan där spegelbild av ens ridning nämndes var hur bra som helst. Vilken insikt!!
Anonym:
Jag håller med dig I stort men skulle vilja göra följande tillägg:
Vad gäller din kommentar ”Om felet sitter i ens egen ridning så hjälper det ju inte heller att byta häst” så förstår jag vad du menar men håller inte riktigt med i ALLA fall.
Enligt min erfarenhet så kan vissa ”hästtyper” lättare trigga igång/ förstärka en ryttares svaghet(er).
Säg tex mina egna ”flaxande ben”. Jag märker jättestor skillnad om Archie bjuder jättebra av sig själv eller om han lägger in bromsen. I det första fallet kan jag sitta helt stilla med benen medan jag, då jag tycker att jag behöver driva jättemycket gör det på detta ”dumma” vis.
Hade jag haft en häst med mycket egen motor vågar jag faktiskt påstå att mina skänklar INTE hade flaxat omkring.
Samma sak med exempelvis ryttare som pga olika svagheter/ felaktigheter i sin kropp har svårt att sitta korrekt utan att skumpa i sadeln. En häst med stor gång och som dessutom kanske inte jobbar helt igenom kroppen kommer ofelbart att vara ”tusen” gånger svårare för denna ryttartyp att sitta på än om samma person hade ridit på en häst med mjukare och kanske inte lika stora gångarter.
Med detta vill jag ha sagt att jag tror att man med den för en själv mest ”optimala” hästen nästan kan få bort sina ryttarsvagheter medan andra hästtyper förstärker bristerna så att de bara blir värre och värre.
Har du funderat på att träna mycket kondition? Det kan ju faktiskt ”trigga igång” motorn något…
Jag inbillar mig att Archie har bra kondition redan men det kanske han inte har?
Vet inte om jag påverkats för mycket av att jag från många håll fått höra att ”Akriborihästar är sega”, dvs att jag kanske ser det som något som Archie inte direkt kan ”hjälpa” utan som bara är ett (mer eller mindre opåverkbart) faktum?
Hur som helst har jag i alla fall bestämt mig för att försöka förbättra MIN kondition för jag BLIR ganska trött och det ganska fort och om jag kanske inte kan göra så mycket åt Archies seghet så kanske jag kan göra något åt min egen, ha ha.
Med bättre egen kondition BORDE jag få lättare att tampas med Archie inbillar jag mig?