Ja, dagens fråga började jag fundera över efter att på mycket kort tid följt 2 hästar vars ägare ville sälja dom men där ingen av dom gick igenom den första veterinärbesiktningen.
Häst nummer 1 tränade och tävlade aktivt på MSV A-nivå i dressyr och var i full gång vid besiktningstillfället och ägaren hade givetvis inte en tanke på att hästen kunde vara halt- då hade den varken tränats eller tävlats och givetvis inte heller körts iväg till en besiktning.
Efter en ledbehandling friskförklarades hästen och såldes kort därefter så i just detta fallet gick allt förhållandevis ”smidigt” trots allt.
Häst nummer 2 (6 år) har ridits helt normalt inför försäljningen men gick inte heller denna igenom en besiktning på klinik. Hästen är inte friskförklarad ännu så än så länge står det skrivet i stjärnorna vad som kommer att hända med detta djur.
När jag själv skulle sälja Décima var hon i full tävlingskondition och skulle också ha tävlat nästkommande helg om hon inte hade blivit såld.
Inte heller hon gick igenom sin besiktning så tillvida att hon hade en böjprovsreaktion på ett bakben vilket tack och lov (för min del- för jag var ju inställd på försäljning) ”endast” innebar en prisreduktion och att hon faktiskt såldes.
Men dessa exempel får mig alltså att fundera över hur många av oss som dagligen och stundligen rider på ”halta” hästar?
Om man hade tagit säg 100 slumpvis utvalda hästar och gjort böjprov på dessa- hur många hade ”gått igenom”?
Jag gissar på kanske 50- 70 hästar, vad tror ni?
Imorgon ska vi förresten diskutera en annan intressant följdfråga till ovanstående; litar vi för blint på böjprovet som mätare på om en häst är halt?
Böjprov överskattas rejält. Läste nyligen artikel om det : http://www.thehorse.com/ViewArticle.aspx?ID=17028
Jag tror,och har relativt bra på fötterna, att merparten av hästägare har missuppfattat vad en hälta är.De måste lära sig att se de subtila signalerna,att inte läsa in ”dum häst” eller ovillighet,att lära sig leta efter frånvaro av rytm snarare än linkande.
Det finns ju tyvärr ingen ”standard” för hur böjprov skall utföras. Tyvärr är det väl svårt att standardisera böjprovet då det utföres av individer som tar i olika hårt. Om man nu ska göra det överhuvud taget.
Undra hur många människor som skulle ”springa” igenom ett böjprov??
Jag tror inte ens 60% skulle gå igenom. Prova själv att böja upp benet i stel och konstig vinkel i flera minuter för att sen tvingas springa (rakt!) på hårt underlag, du skulle också gå snett då. Men inte är du ”halt” för det? Böjprov är extremt inexakta imo.
Intressant fråga. Dels ställer även jag mig väldigt frågande till böjprovets vara eller icke vara. Jag har för mig att det till och med i vissa länder (England?, rätta mig om jag har fel) aldrig ens utförs böjprov. Sedan tror jag (i många av de fall där en plötslig reaktion får alla att häpna) att ryttaren är så pass skicklig att den kan ”balansera” bort en hälta genom att rida hästen så pass korrekt och bra att man helt enkelt döljer en hälta. Jag tror inte ens att 70 hästar skulle passera ett slumpartat böjprov…
Håller med Alsterfeldt. Hur ofta får man inte höra att en häst är dum, går emot osv? Och hur ofta ser man inte ryttare som drar och bankar och håller ihop hästen med styrka och framför allt graman? Sen tycker jag också att böjprov är överskattat. Det är ju en typiskt svensk företeelse. Är säkert en bra metod för veterinärerna att lokalisera vart en hälta sitter, men att rutinmässigt provocera samtliga leder vid en besiktning är ju som gjort för någon typ av reaktion.
Böjprov= kan vara en HJÄLP i diagnostiken. Röntgen= kan vara en HJÄLP i diagnostiken. Mao= allt är inte svart eller vitt. En häst med förändringar på rtg kan visa sig fungera bra i arbete, likaså en häst med lindrig övergående reaktion på böjprov. Allt som utförs på besiktningen måste ju noteras (”intryck för dagen”). Dock tycker jag att det är var och ens skyldighet att vara uppmärksam OM hästen visar sig reagera på ett böjprov- det kan ju tyda på att ngt är på gång och det är ingen ursäkt att nonchalera det helt tycker jag- för hästens skull alltså. Men visst är böjprov till viss del överskattat. Särskilt om det utförs på mkt unga hästar. Det är väl ofta så att ekonomin styr- köparen (och gärna försäkringsbolaget ;-)vill ha alla garantier för att hästen håller för evigt, vilket är lite svårt att garantera 😉 trots all rtg och alla böjprov i världen…
Tack för alla kloka synpunkter som jag instämmer i till fullo.
Roligt att också en veterinär (och tidigare ryttare) , Jessica har gett sin syn på saken!
Litar inte blint på böjprov, men man använder ju sig av mer precis som Jessica säger. Åker iväg med Misty en gång om året till ”min” klinik, då kollar vi böjprov, longering mjuk volt och longering asfalt. När det gäller benen alltså, sen kollar vi ju övriga kroppen oxå. Men med en övergripande ”service” en gång/år känner jag mig tryggare än att bara köra på. Så om Misty är halt så är det inte mer än ett år iaf;)Skämt åsido. Sen gör jag precis som sagts redan, är lyhörd för hur hästen beter sig.
En översiktsartikel om böjprov http://infolink2003.elbo.dk/DVT/dokumenter/doc/9220.pdf
Tack Tvärsan!