Gårdagens fråga huruvida många/ vissa av oss rider på hästar som inte skulle gå igenom en veterinärbesiktning fick mig automatiskt att ställa en följdfråga; litar vi för mycket på böjproven?
Av de svar jag fick på inlägget skulle man nog kunna utläsa att majoriteten svarar JA.
En bloggkommentator, Åsa, refererade till en intressant artikel (tyvärr skriven på engelska) som också gör gällande att så är fallet:
http://www.thehorse.com/ViewArticle.aspx?ID=17028
Forskare ska enligt denna artikel ha kommit fram till (om jag förstod det hela rätt) att framför allt reaktioner på kotor kunde vara missvisande- dvs en häst kunde vara ohalt trots böjprovsreaktion i kotan osv.
Intressant är, tycker jag, att vi i Sverige använder oss så benhårt av just böjprov.
Vet att en veterinär fått mycket kritik för att han använder sig av rullband i stället och har i alla fall hört rykten om att man inte godkänner hans besiktningar inför köp eftersom han alltså inte böjer.
Just böjprovsreaktioner menar även jag att man borde vara mycket försiktig med att förlita sig helt på då jag personligen vet en häst som i många år alltid hade (har) en böjprovreaktion på ett ben samtidigt som den tävlade upp till svår dressyr fullständigt utan problem (och den hästen är uppåt 20 år idag och tävlar än).
Om jag sedan själv hade vågat köpa en häst med böjprovreaktioner är en annan fråga som jag idag inte skulle våga ge ett entydigt svar på då om inte annat försäkringsbolagen kan vara rätt så ”kinkiga” med detta.
Jag vet inte ens om de tex skulle godkänna att man köpte en häst utan böjprov av veterinär, i alla fall inte om man ville försäkra den för ett lite högre belopp. Vad tror/ vet ni?
Sedan är det väl också så som en bloggläsare, Jessica, var inne på kring förra inlägget att vi hästägare/ köpare gärna vill ha garantier så gott det går även om sådana egentligen aldrig kan lämnas.
Eftersom en häst är en så pass dyr ”vara” så vågar de flesta inte ”gambla” och ta chansen med en häst som kanske har någon röntgenförändring/ böjprovsreaktion/ whatever eller så innebär sådana ”defekter” nästan utan undantag en större eller mindre prisreduktion. Att utannonserade hästar för x antal hundratusen efter en misslyckad veterinärbesiktning sedermera säljs för typ hälften av vad säljaren tänkt från början har jag stött på mer än en gång.
Hade en fin häst kostat lika mycket (läs lite) som tex en fin hund hade situationen säkert sett helt annorlunda ut men som det är idag så kan man bli stående med en otroligt svårsåld häst som kanske egentligen hade kunnat fungera hur bra som helst bara för att ingen vågar ”chansa”.
Här är en som rider på en häst med böjprovsreaktioner. Det går helt enkelt inte att behandla bort och hästveterinären har ordinerat ridning.. Markerar alltid en halv grad på framkotorna. Har accepterat faktum och så länge hästen är glad och bjuder framåt av egen vilja och motor så rider jag (hon är snart 11 år nu :).
Nyfiken fråga Anne:
Hur länge har hästen haft dessa reaktioner?
När vi köpte vår första häst för tre år sedan visste vi att han inte gått igenom böjprov året innan. Hade en grad på ena frambenet och en halv på andra. Han var då femton och hade fungerat som ridhäst hela livet, både privat och på ett naturbruksgymnasium, utan att ha varit halt en dag i sitt liv. Vi valde att inta göra om provet utan förhandlade ner priset lite i stället och inte har vi behövt ångra oss. Inte en halt dag på tre år förutom den dagen han blivit rejält sparkad på bogen av sin hagkompis. Dagen efter tävlade han. Hästen vi köpte i år (3-åring) gjorde vi en enkel gårdbesiktning på med böjprov som han klarade, men vi valde att inte röntga. Återigen en fråga om pris. Nu fick vi en jättefin häst till ett rimligt pris. Och vad har man för garantier även om man röntgar? Dessutom finns det möjlighet att åberopa dolda fel inom (två?) år. Tror nog att böjprov kan vara bra för att lokalisera en hälta men i övrigt vete sjutton både vad det gäller unga och äldre hästar.
Håller med föregående skribent.Böjprov är till ingen nytta vid köp.
//Anki
Min häst har visat reaktion på alla sina böjprov, senast nu när jag skulle köpa. Valde ändå att köpa eftersom min tränare sett och tränat hästen sen han var två och kunde gå i god för att han var helt ohalt, och aldrig varit halt heller. Jag tränar dressyr på medelsvår nivå, tävlar hoppning och fälttävlan, och han är den jämnaste häst jag suttit på. Han var halt en sväng förra hösten för att han fått en spark på bogen i hagen, that's it. Så, igen, böjprov ger jag inte mkt för.
Filippa:
ja, om man som du har en tränare som VÄL känner till en häst så skulle nog jag också våga chansa och köpa en sådan häst.
Jag har en annan fundering på samma tema: vad tycker ni om veterinärbesiktning på tävlingar? På Ridsports hemsida pågår fn en debatt med anledning av att Dressyrringen inte vill ha vetbesiktningar. De två ståndpunkterna är:
-domarna är kapabla att avgöra om en häst är halt och besiktningen är ändå så snabb och ytlig att den inte tillför något
-en skicklig ryttare kan balansera upp en hälta så domarna inte ser det och en del domare är för fega för att blåsa ut ett ekipage
Det senare var ju någon (Aramis?) inne på i svaret på inlägget om vi rider på halta hästar.
Anna-Kajsa: nu snodde du materialet till ett kommande blogginlägg för mig :)!
Jag har alltså också funderat på detta och kan förstå och hålla med om båda synpunkterna.
Tror inte att en veterinär ser mer hälta på den korta sträcka man springer rakt fram än vad domaren ser på böjda spår inne på banan men visst: små hältor kan säkert döljas av den som är skicklig.