Jag har ju flera gånger berättat om mina och Soyas vandringar och joggingturer i ett naturreservat vid Dalby och hur ensamma vi brukar vara på dessa utflykter.
Idag möttes jag dock av en syn som först fick mig att tro att jag hallucinerade i mitt darrbenta och andtrutna tillstånd- jag hade bara hundratalet meter kvar av min joggingtur och då brukar det inte vara mycket kvar av mig.
Men lilla Soya såg samma sak som jag och blev så förskräckt att hon skällde till och då förstod jag att mina ögon inte spelade mig ett spratt; mitt i skogen kom 2 män iklädda fantomendräker gående.
Jag var så trött att jag med nöd flämtade fram ”hon är snäll och gör absolut ingenting” (åsyftande min skällande vakthund) och sedan sprang jag åt motsatt håll tills min sedvanliga löpsträcka var avverkad.
När jag hade hämtat andan blev nyfikenheten mig övermäktig och jag tänkte att jag måste försöka spåra upp dessa knäppgökar och fråga vad i hela fridens namn de gjorde i en skog iklädda dessa dräkter.
Sagt och gjort och mycket snart kunde jag skymta något bakom några träd:
Nog tusan var det en av Fantomen-männen och jag skyndade på mina steg.
Jag hoppades att Fantomen inte skulle observera min fotograferande I-phone, kanske skulle han inte ha lust att förevigas på birgittashastsida.blogspot.com tänkte jag.
Väl framme hos båda fantomen-männen var jag bara tvungen att fråga varför de gick klädda på detta vis och på det svarade den ene ”av ingen särskild anledning faktiskt- vi tänkte dyka lite”.
Det visade sig att killarna hade våtdräkter under sina maskeringar och mycket riktigt såg jag den ene hoppa i plurret efter en stund:
Ja, mycket konstigt ska man vara med om, eller vad säger ni?
Underbart att endel folk kan bjuda på sig själva och förgylla vår vardag.