The only way is up….
Ja, uppåt kände jag mig minst sagt när jag vaknade med vetskapen om att jag hade semester idag! Alltid lika härligt med en liten ledighet även om dagen gått allt för fort.
Uppåt gick det också i Dalby där Soya och jag efter sedvanlig joggingrunda klättrade lite i den på sina håll extremt backiga skogen.
Ibland undrar jag om Soya nästan inte ”posar” lite, dvs inbillar sig att hon springer inför publik för hon ser så mallig ut där hon rusar upp och ner i de brantaste backarna till synes utan minsta ansträngning.
”Titta på mig”, ”Flott va´” ser hon ut att säga med hela kroppen och hade jag haft hennes kondis och uthållighet….tja…då hade jag nog kunnat rida 20 hästar om dagen utan att ens höja på ögonbrynet.
Någon ridning blev det av förklarliga skäl inte idag (jag har redan abstinens) utan en promenad med lös hund men kopplad häst 🙂 i omgivningarna kring stallet.
Tillbaka på stallgången blev det lite pyssel med Archies ben, han har fått början till mugg på det vita frambenet och lite strålröta på det andra (har aldrig hänt förut) och detta får mig också att misstänka att han är lite ”nersatt” i immunförsvaret.
Om man redan är dålig av något drar man mycket lättare på sig även annat ”skit”, det är min erfarenhet i alla fall så det ska bli intressant vad morgondagens veterinärbesök ger.
Duktig du är som kämpar på!!!
Jag tycker det är urtrist att träna men älskar känslan av att ha bra kondis och känna mig vältränad.
Tycker också att jag fick tillbaka min uthållighet jättesnabbt när jag nu återupptagit joggingen så min grundkondition har nog alltid varit bra tack vare ridningen och alla hundpromenader.
Eftersom jag aldrig varit överviktig och aldrig vill bli det heller samtidigt som jag älskar onyttigheter och kan äta MYCKET så måste jag göra något för att hålla vikten annars skulle jag aldrig träna frivilligt:).