Lördag- FFF

Dagen idag började inte så bra utan inleddes med det alltför bekanta ösregnet som piskade vilt omkring sig när jag kom till stallet för hagutsläpp.

Jag kan inte påstå att det kändes särskilt kul att ställa ut Archie i hans lilla men förhållandevis torra hage men vad ska man göra?

Dels vill jag att han ska vara ute så mycket som möjligt och dels hade han aldrig accepterat att bli lämnad ensam kvar i stallet som en del andra hästar gör utan att blinka.

Nej, Archie gnäggar, skriker och ”far rundor” i boxen så det vill jag verkligen inte utsätta honom för.

Pratade en del med en ny tjej som kommit med 2 hästar till vårt lilla stall som nu är fullt och hon verkar väldigt trevlig och vettig, en dressyrtjej dessutom :).

Jag och en whippetägande vän, Åsa, hade sedan länge bestämt att vi skulle rasta våra hundar tillsammans idag och på ett nytt ställe som hon har ”upptäckt” men vi var verkligen tveksamma på grund av vädret.

Vi tog dock tjuren vid hornen och träffades som avtalat och det behövde vi inte ångra för det slutade regna efter bara någon minuts promenad.

Och även om det för mig tar gott och väl 25 minuter (att jämföra med knappt 15 till Dalby) att köra till detta nya ställe så var det banne mig värt körningen.

Detta är (också, precis som Dalby) ett naturreservat vid namn Järavallen, fast inte det Järavallen där vi brukat gå tidigare utan denna delen ligger på andra sidan motorvägen och består mestadels av kuperad öppen mark som dessutom är inhägnad.

Hur det än är så blir det lite mer fart på min lilla kines när hon är med likasinnade och Åsas 3 hanhundar fick verkligen fart på henne.

Det rusades omkring för allt vad tygen höll och Soya såg överlycklig ut.

Problemet med vissa andra whippet-hanhundar hon träffat har varit att dessa varit otroligt ”på” (läs: velat para sig med henne hela tiden) men ingen av Åsas hundar har någonsin visat sådana tendenser vilket Soya, den totalt sex-ointresserade utan snarare livrädda för ”sådant” uppskattar oerhört.

Senare på eftermiddagen var det Archies tur att bli ”rastad” och Soya fick följa med som sällskap även nu.

Till min stora förvåning och glädje var herr A väldigt pigg och en del av vår promenad taktade han och var riktigt sprallig.

Jag var tvungen att säga till honom för syns skull men gladde mig inombords över denna positiva förändring då herrn ju vissa dagar den senaste tiden sett ut som om han var på väg till sin egen begravning.

Så båda djuren har haft FFF idag precis som rubriken förtäljer: FULL FART FRAMÅT!

Corre och Trillik in action. Tyvärr (höll jag på att säga- men det tar jag tillbaka) så sprang hundarna så mycket och så snabbt att jag inte hade en chans att ta några vettiga kort med min lilla telefon.